Category Archives: Songs

Summertime

Musik: George Gershwin, Text: DuBose Heyward

som05Svensk sommar är inte som i den amerikanske södern, men det är den jag känner till.

Detta är inspelat i mitt vardagsrum, ljudkvaliteten är därefter. Lyssna alltid i lurar.

Gershwin läste boken Porgy av Dorothy och DuBose Heyward redan 1926. Han köpte scenrätten, men det dröjde ända till 1935 innan operan Porgy and Bess hade premiär. Den gjorde ingen större succé, men flera av låtarna spelades in av olika artister och blev populära, som I got plenty o’ nuttin, Bess, you is my woman now, It ain´t necessarily so och förstås Summertime. Senare har operan blivit en av de mest spelade.

Historien utspelar sig bland svarta i en fiktiv stad i amerikanska södern (troligen inspirerad av Charleston). Summertime är den första arian och är en vaggsång. Operan ansågs radikal på sin tid, men i dag kan man säkert hitta detaljer att kritisera. Själv anser jag sånt vara rätt meningslöst. Det här är skrivet i början av trettiotalet och är naturligtvis färgat av sin tid. Mycket av musiken är enastående, Summertime inte minst.

Summertime
Lyrics

It´s summertime and the livin’ is easy
Fish are jumpin’ and the cotton is high
Your daddy’s rich and your ma is good lookin’
So hush, little baby, don’t you cry

One of these mornin’s, you’re gonna rise up singin’
you will spread your wings and you’ll take to the sky
But ’til that mornin’, there ain´t nothin’ gonna harm you
With your Daddy and Mummy standing by

Tolv snapsvisor del 2

Text och bild: Staffan Castegren

nubbar

Här kommer alltså sex visor till. Jag lämnar med både text och sång, och som vanligt är inspelningskvaliteten lite halvknackig. Men håll till godo.

Jag vill naturligtvis även denna gång framhålla att jag inte uppmanar någon att supa och att jag beklagar alla som har alkoholproblem. Jag själv finner nöje i ett måttligt drickande i goda vänners lag och de här visorna vänder sig till likasinnade.

De tidigare visorna hittar du här.

 

Melodi: Alla kan ju inte älska alla (igen)
Musik: Hans Alfredson och Tage Danielsson

 

Varför skola män och kvinnor strida när nu livet
är kort och fru Fortuna ofta allt för snål
Kan vi inte ta och skippa könsmaktsperspektivet
en liten stund och dricka en gemensam skål

*****

Melodi: Jag drömde i natt (Från Rasmus på luffen)
Musik: Lille Bror Söderlundh

 

Tänk jag drömde en kväll
om en jätteputell
som kom ur apparaten helt gratis
och jag tänkte så säll
i mitt puttriga käll
Det är så man ska nyttja potatis
Ni får tro´t om ni vill
Det såg Ahlströmmer till
Så nu tar vi en skvätt destilatis

(En av mina kusiner tycker absolut att sista raden ska lyda: Så nu tager vi vårt Quantum Satis. Men jag tänker att de flesta inte vet att Quantum Satis betyder ”den mängd som behövs för att uppnå det önskade resultatet”. Därför föredrar jag det påhittade, men lättbegripliga ordet destilatis. Du väljer naturligtvis själv vilken rad du vill sjunga.)

*****

Melodi: Fem smutsiga små fingrar
Musik:
Gus Edwards

 

Fem kritvita små fingrar på en hand så kusligt vit
Så blir det nästan alltid, när man tvättat sig med sprit
Mamma hon blir så sorgsen, men så får vi en invit
Kära barn, blott invärtes ska man applicera sprit

*****

Melodi: Tula hem och tula vall
Musik: Alice Tegnér

 

Tulla in i vårt förråd
Tulla skänk och hörnskåp
Det ger kraft till hjältedåd
Salsadans och björndråp
Nutrilet är inte bra
Kärnmjölk vill vi knappast ha
Brännvin dricker vi gärna

*****

Melodi: Nudistpolka
Musik: Evert Taube

 

Inte dricker jag sprit
Nej, min livsstil är vit
Nykterismen är min lag
Men det finns ju undantag
som när solen skiner och himlen är blå
eller helt apropå
Ja, i synnerhet då
och i glada vänners lag
Just en dag som den i dag
är det gott att dricka brännvin

*****

Melodi: Underbart är kort
Musik: Povel Ramel

 

Solen står röd och varm över Bugö stränder
Vinden mojnar, måsar och änder
Åh underbart är lätt
välförtjänt och rätt
att ta en liten skvätt

*****

Bara för det så hittade jag en visa till, men jag orkar inte plocka fram inspelningsgrejorna. Jag tror att ni kan hitta melodin. Visan skulle kunna kallas ”De fräcka flickornas sång” och jag tror den gör sig bäst om ett antal kvinnor sjunger den.

Melodi: Jag ska sjunga en liten stump
Musik: Alice Tegnér

Vi ska sjunga en liten snutt
om hur det är med snoppen
när gubbarna tatt sin åttonde hutt
Då får dom inte opp´en
Spriten har en tydlig gräns
när det handlar om potens
Men denna fylla är inte lång
Vi kan pippa en annan gång

*****

Skål!

Tolv snapsvisor del 1

Text och bild: Staffan Castegren

nubbar

Under en följd av år skrev jag en ny nubbevisa för mina närstående varje sommar och nu tänker jag att det kanske finns fler som tycker det skulle vara kul med lite nya sånger. Här kommer en knippa. Jag lämnar med både text och sång, och som vanligt är inspelningskvaliteten lite sådär. Men håll till godo.

Jag vill naturligtvis framhålla att jag inte uppmanar någon att supa och jag beklagar alla som har alkoholproblem. Jag själv uppskattar ett måttligt drickande i goda vänners lag och de här visorna vänder sig till likasinnade. Det kommer några fler som ni förstår, och senare kanske jag lägger ut några flerstämmiga.

Här hittar du några fler visor.

 

Melodi: Tacka vet jag palsternackor (Från Klas Klättermus)
Musik: Thorbjørn Egner

 

Den som bara dricker vann och har ett nyktert motto
Han sitter bara trist och dann och ser på Bingolotto
Nej tacka vet jag Armagnacen
Den ger fart inunder klacken
Det finns krut i Absolut
Ja jädrar och annama´n
En Gin och Tonic lossar banden
Whisky den ger kraft i anden
Vårat mål med alkohol
är vänners fröjd och gamman

*****

Melodi: Jag längtar till Italien
Musik: Birger Sjoberg

 

Jag äter inte kräftor
Jag struntar blankt i sill
ifall det inte finns en
liten droppe till
men titta vad värdinnan
i huslighet och flit
har dukat fram åt oss här
det är prima akvavit

*****

Melodi: Det var på Capri
Musik:
Will Grosz

 

Vi var potatis och älska varandra
djupt ner i myllan vi låg skal mot skal
Men sen i skörden du hamna bland andra
och kördes bort emot okända kval

Men tro nu inte jag sitter och gråter
fast jag blev äten med sillsvans och öl
för ner i magen, där möttes vi åter
Du var en nubbe, åh du härliga knöl

*****

Melodi: Menuett av Boccherini

 

När du känner bojan i vår framtidsdröm
Drabbas utav nojan i vår samtids ström
Mot klimathotena skänker ändå denna
lilla nubbe en tillfällig tröst

Frukta galen kossa i matkorgarna
Välja mellan sossarna och borgarna
Emot uppvärmningen kan de nära tingen
som en nubbe skänka lite tröst

*****

Melodi: Vårvindar friska
Musik:
Trad, svensk folkvisa

 

Vårvindar friska
sommarsöt siska
höstrusk och riska
vintern är lång

Tiden kan kvitta
vi kan nog hitta
orsak att dricka brännvin

*****

Melodi: Alla kan ju inte älska alla här i världen
Musik: Hans Alfredson och Tage Danielsson

 

Brännvin är för människan
vad krillen är för valen
pastillen för vokalen
och som dill för sill
skuttar kring i kroppen
som mandrillen i Bengalen
så stillen er i salen
vi ska ta en till

*****

Skål!

Tennessee waltz

Text: Redd Stewart Musik: Pee Wee King

herreMy friend stole my sweetheart away.

(Detta är inspelat i mitt vardagsrum, ljudkvaliteten är därefter. Lyssna alltid i lurar.)

Den här texten är verkligen bedårande enkel. Den består av några enstaka beståndsdelar; jag, min älskling, min vän och musiken. Och mer behövs kanske inte. Det som är intressant med den här låten är att exakt samma text sjunges av både män och kvinnor.

Det som händer i sången är att jag dansar med min älskling till Tennessee waltz. Då träffar jag en vän som dansar med henne och under dansen stjäl henne från mig. Min älskling verkar inte ha någon egen vilja. Men så är det alltså även när en kvinna sjunger låten. Älsklingen/mannen låter sig lika viljelöst bortstjälas. Det blir nästan som ett feministiskt ställningstagande. Eller? Det är i alla fall en vacker sång.

 

Tennessee waltz
Lyrics

I was dancing with my baby to the Tennessee Waltz
When an old friend I happened to see
I introduced him to darling
And while they were dancing
My friend stole my sweetheart away

I remember the night and the Tennessee Waltz
Now I know just how much I have lost
Yes, I lost my pretty little darling the night they were playing
That beautiful Tennessee Waltz

Knalle Juls Vals

Text och musik: Evert Taube

grangubbeNutida granförsäljare på ett annorlunda Södermalm.

 

Denna sång kommer från samlingen I dina drömmar från 1953, och jag tolkar den just så, som en dröm. Jag tror att Evert hade läst Moa Martinsson, Ivar Lo och andra arbetarförfattare. Han visste att i deras värld skulle hans historia få ett olyckligt slut. Julgransförsäljaren som hade tre hundra kronor på fickan skulle ha supit ner sig, slagit sin fru, piskat hästen, somnat bakom soptunnorna ute på gården och vaknat med en fasansfull ångest.

Men Knalle Jul får visa att godhet finns: Han förbarmar sig över den stackars ratade granen, han ger hästen havre och en extra tott hö, han avstår krogen och åker hem till hustrun med granen och ger henne alla pengarna han tjänat. Det ligger nära till hands att tro att det handlar om Evert själv. I en annan visa har han skrivit om hur Astris fina släkt och vänner misstrodde honom, men hur hon själv alltid höll på honom.

Jag kan inte låta bli att fundera över uträkningen i visan. Han har sålt 99 granar och fått 303 kronor. Vad blir det per gran? Men strunt i det. Det är i första hand en folklig julberättelse och en väldigt fin kärlekssång. För visst handlar väl visan om Evert och Astri som då hade varit gifta i 28 år?

Knalle Juls Vals
Text: Evert Taube

Här var det gran. Här var det gran
den finaste i stan till dopparedan
Ensam hon står. Sista som går
Hundra huggde jag i år
Pengar blir det. Nu ska vi se:
Jo, nittinie, ger mig trehundratre
kronor i år. Sista som går.
Här drar kallt om ben och lår.

Min lilla gran så grön och fin
du luktar gott som terpentin
Vill ingen ha dig får jag väl ta dig
som rövat bort dig från skogen din
Min lilla gran så smal och ful
kom ta en vals med Knalle jul
Här har du knallen med glada trallen
å han har penningar å häst i skjul

Kylan är svår. Vintern i år
den kommer väl till jul så vitt jag förstår
Här var det gran. Sista i stan
dagen före doppardan
Natten blir kall. Bra i så fall
att märren står i Pelle Janneses stall
Havre är gott. Hö har hon fått
Jag la dit en extra tott

Min lilla gran så grön och fin
du luktar gott som terpentin
Vill ingen ha dig får jag väl ta dig
som rövat bort dig från skogen din
Min lilla gran så smal och ful
kom ta en vals med Knalle jul
Här har du knallen med glada trallen
å han har penningar å häst i skjul

Snart kör väl vi hem till Sofie
Här här blev längre än det brukar att bli
Jag har fått nog. Slutar mitt knog
Hinner inte gå på krog
Nu, tror Sofie, sitter han i
mjuka soffan och serverader blir
av servitris, men som surpris
kör jag nykter hem precis.

Min lilla fru du är så söt
Nu är det jul. Du kokar gröt
Du höll på knallen med glada trallen
när alla trodde han var ett nöt
Min lilla fru vi kommer snart
Nu kör vi hem. Jag vill ha mat
Å här är grana, om du vill ha´na
Å här trehundra kronor som jag spart

 

 

Vidalitá

En kofösares elegi
Text och musik: Evert Taube

gaucho-1024-768Stiger från min hydda, Vidalitá, blå rök under kvällens himmel …  (Bild från internet)

Här kan du höra min tolkning på Youtube

Den här sången kommer från samlingen Pepita dansar från 1950. Den är inte helt lättolkad. Vidalitá låter ju som ett kvinnonamn, men i verkligheten är det ett argentinskt versmått (på Youtube finns många olika Vidalitá-sånger). Det visste naturligtvis Evert som ju bodde i Argentina i flera år, men han tycker att det är ett effektfullt ord, och låter oss tro att det är namnet på kvinnan som sångaren drömmer om.

Sången har undertiteln En kofösares elegi, det vill säga klagosång. Jag kan inte låta bli att undra om det verkligen finns någon kvinna. Han ser hennes unghäst vid sin sida, men bara om han blundar. Och när han tycker sig se röken stiga från sin koja skyndar han hem, men det finns ingen där. Ensam sitter han och nynnar på sin visa, sin Vidalitá.

I Sydamerika arbetade Evert bland annat som gaucho som är det spanska ordet för cowboy. Och som vanligt hos Evert Taube innehåller texten iakttagelser som känns verklighetstrogna. Han pratar om Pampasvinden som tydligen bär med sig fjärilar och små sländor, och han säger att han vallar sin boskap. Det är ju vad en kofösare gör, men man hör sällan det ordet i cowboyhistorier.

I den här sången har jag tagit mig en stor frihet. Evert och alla andra sjunger två rader i taget och repriserar dem, och sjunger nästa två rader och repriserar dem. Då blir visan dubbelt så lång och alla sjunger den lite för fort för min smak. Jag försöker ta fasta på beteckningen elegi, struntar i alla repriser och tar det lite lugnare.

Vidalitá
Text: Evert Taube

I min lilla hydda, Vidalitá
där finns ingen ro och vila
Ständigt mina tankar, Vidalitá
hän till dig vill ila

Kommer pampasvinden, Vidalitá
med fjäril och liten slända
Tänker jag: Min älskling, Vidalitá
hon kommer i kväll kan hända

När jag ensam rider, Vidalitá
och vallar min boskap vida
Ser jag – om jag blundar – Vidalitá
din unghäst vid min sida

När jag återvänder, Vidalitá
med oxar och kor och kviga
Då, om du har kommit, Vidalitá
ser jag röken stiga

Stiger från min hydda, Vidalitá
blå rök under kvällens himmel
Snabbare än hinden, Vidalitá
ilar då min skimmel

Men min lilla hydda, Vidalitá
den ger ingen ro och lisa
Ensam där jag sitter, Vidalitá
nynnande min visa

 

Här är den sköna sommaren

Text och musik: Evert Taube

gotystSe nu blommar ju din strand och nu glittrar din vik

Den här sången kommer från samlingen Ballader i det blå från 1948. Man brukar ju säga att Taube aldrig är politisk, och det är han ju faktiskt inte här heller, trots att han två gånger talar om krig och politik som destruktiva krafter. Han berättar bara om andra som förblindas inför naturens skönhet därför att de fastnar i det triviala politikgnället.

Den här inspelningen gjorde jag när vågorna gick höga i våra medier om Sossarnas budget och Alliansens avslag och det framtvingade nyvalet. Jag hade debatterat och skrivit i bloggen, men så ledsnade jag plötsligt. Jag längtar också efter sommaren när solen glittrar i vattnet. Det finns annat är krig och politik här i världen.

 

Här är den sköna sommaren
Text: Evert Taube

Jag sjöng vid bondens knut
nu är sommaren här
Det är våren som är slut
svara bonden så tvär
Djupt gick tjälen här i nord
och sanna mina ord,
det är krig och politik som har fördärvat vår jord!

Jag sjöng för handelsman
där han stod i butik
Se nu blommar ju din strand
och nu glittrar din vik
Men han svarade burdus
Ja du går i glädjerus,
men se krig och politik drar nöd och sorg till mitt hus

Då gick jag ner till strand
där låg skutan förtöjd
Se goddag på dig sjöman
Hör du fåglarnas fröjd
Gökar gala här i land
under solens höga brand
Men han svarade Jag seglar till ett varmare land.

Jag gick i aftonsång
för att höra Guds ord
När jag står i kyrkans gång
hör jag kyrkherrens ord
Satan följer dina spår
höst och vinter och vår
och han jagar dig om sommaren i blommande snår

Då sprang jag ut på ängen
där mandelblom står
och då ser jag lilla Karin
till brunnen hon går
Och då ropar hon till mig
ja på blommande stig
Se här är den sköna sommaren som jag har lovat dig

 

En nynymoderat

Text: Staffan Castegren
Originalmusik: Skogsflanören av Sam Samson

tomteoch jag tänkte ofta vad jag skulle bli …

 

Sossarna och moderaterna har ju slagits om titeln arbetarparti och länge verkade de beredda att gå till vilka överdrifter som helst för att vinna den matchen. Nu har det bildats ett vakuum när medierna hävdar att det just är de två partiernas väljare som röstat på Sverigedemokraterna.

I stället har det blossat upp en intern kamp mellan de gamla och de nya moderaterna. Kanske ska sossarna ge sig in i den matchen. De kunde ju etablera sig som de nya nya moderaterna. Den här visan är en fundering kring detta.

En nynymoderat – text
Staffan Castegren

Jag är en pojke som växt upp i gamla Ångermanland
Där slet jag ont i skogen och i sågverket ibland
I Hägglunds vapensvetseri fick jag facklig energi
och jag tänkte ofta vad jag skulle bli

Jag blev inte pacifist. inte heller kommunist
Nej jag tänkte helt kavat: jag blir nynymoderat
Som tar ställning för de stora mot de små

Att redan rika ska omhuldas är en självklarhet
för rikedomen sipprar ner och gör den magre fet
Våra skattemedel ska gå till Caymanöarna
Statligt ägande är inte särskilt bra

Våran vapenindustri, den ska vara tygelfri
Gå med i Nato, det är kla´t när man är nynymoderat
och tar ställning för de stora mot de små

I valet trodde många: sosseröst är vänsterröst
men denna fagra vårdröm falna ganska snabbt till höst
När man vaknade till sans, då stod Alliansens svans
och bjöds till dans, det fanns visst fortfarande chans

Att ta ansvar för sitt land, då tar man borgarna i hand
och inför markna´n står man flat när man är nynymoderat
som tar ställning för de stora mot de små

Allt verkar hända just oss

Text och bild: Staffan Castegren
Originalmusik: Everything Happens to me av Tom Adair och Matt Dennis

gloendeHär sitter vi och glor och vi är lurade som spån …

 

Vilka var egentligen valets förlorare? I medierna är man överens om att det var moderaterna. Men det är naturligtvis rent skitsnack. Moderater förlorar aldrig. Det finns alltid alternativ för dem. Jag tror knappast att Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Sten Nordin kommer att sitta på ett sjaskigt gammalt hak och invänta förfallet och vanskötseln på ett privatiserat äldreboende. Deras karriärer går vidare mot nya höjder.

Det är de stackars utförsäkrade satarna de lämnat efter sig som är valets verkliga förlorare. Det spelar ingen roll vad de röstade på. De är alltid förlorare och är nu skinnade in på bara benen. Den här lilla sången handlar om dem.

Allt verkar hända just oss – text
Staffan Castegren

Om livet har en mening och det tror jag att det har
så kan man nog förklara det som sker i våra dar
att vi fattiga ska skinnas på det sista som vi har
Allt verkar hända just oss

Jag jobbade på bruket tills det börja gå på knä
när ledningsbonusen blev mera än vad firman orka med
Ja, sen hamna jag i något som dom kallade Fas 3
Allt verkar hända just oss

Min fru blev sjuk, men vårdcentral´n den var privat
den ägdes av nån utländsk miljardär
som hellre fettsög folk som svullnat upp av mat
och inte någon hungrig proletär

Här sitter vi och glor och vi är lurade som spån
och ser i teven nån som påstår i sin mikrofon
att det är vi som röstat fram den dära Jimmie Åkesson
Allt verkar hända just oss
Allt verkar hända just oss

 

Möte med musik

Text och musik: Gösta Kullenberg

filmjournalenÖver axeln hänger vita silkessjalen som jag sett på bild nån gång  i Filmjournalen …

 

Gösta Kullenberg 1909–1958 var journalist till och från. En tid var han korrekturläsare på Nordisk Familjebok. Under långa tider som arbetslös började han skriva och framföra egna visor. Jag kan sympatisera både med hans livsöde och med drömmaren i den här visan.

Vi får följa en man som hör musik från ett öppet fönster när han passerar utanför på gatan. Ordet mezzanin betyder entresolvåning, det vill säga ett våningsplan med mindre fönster och lägre takhöjd än de andra våningsplanen.

Omedelbart fantiserar han om en vacker kvinna som spelar Chopin, och i sista versen är han i rummet och njuter av musiken och av kvinnans sällsynta skönhet. Men verkligheten kommer ifatt honom, en grålätt man, där han står och drömmer.

Möte med musik – text
Gösta Kullenberg

Liksom en ärla på smala ben
som trippar runt kring en blomma
ser jag musiken ta form och sken
i allt det fyrkantigt tomma

Från ett fönster halvt på glänt i mezzaninen
strömmar toner genom blåa rullgardinen
trillar ut och blir, jag tror en vals utav Chopin
Ensam står jag nittonhundratalsbarbaren
plus en cykel längre bort vid trottoaren
medan hela gatan annars tycks ha gått i säng

Liksom en ärla på smala ben
som trippar runt kring en blomma
ser jag musiken ta form och sken
i allt det fyrkantigt tomma

Tänk vad musiken då hittar lätt
till själens mjuka partier
Tänk vad den färgar på något sätt
och blåser upp fantasier

Plötsligt ser jag genom muren, grå och solkad
klart en våning av min fantasi befolkad
med en vacker flicka sittande vid ett klaver
över axeln hänger vita silkessjalen
som jag sett på bild nån gång i Filmjournalen
väggens Tavelmozart hänger ovanför och ler

Tänk vad musiken då hittar lätt
till själens mjuka partier
Tänk vad den färgar på något sätt
och blåser upp fantasier

Och som jag står här en grålätt man
med vardagsvecken i pannan
är det precis som jag själv försvann
och liksom blev till en annan

Se, som fjärilsvingar skrämda av pedalen
fladdrar pianistens händer i finalen
medan hela rummet brusar som en vårlig älv
Lutad mot klaveret står en man betagen
av musiken dels, och dels av anletsdragen
hos den sällsynt vackra flickan – det är visst jag själv

Och som jag står här en grålätt man
med vardagsvecken i pannan
är det precis som jag själv försvann
och liksom blev till en annan