Text och bild: Staffan Castegren

I väntan på en fullskalig invasion?

Den tionde december flög det ett antal drönare över gränsen mellan Ukraina och Polen. Lyckligtvis fanns det stridsflygplan beredda, både från polska flygvapnet och från andra Natoländer, så inga människor kom till skada. Endast några bilar och ett hus träffades av nedfallande delar.

Omedelbart ryckte en enig kår av politiker och journalister, i Sverige och Europa, ut och kunde med säkerhet säga att det var Ryssland som avsiktligt skickat dessa drönare. De hade lite problem med motivet, men de enades om att ryssarna ville testa Nato, för att se om de kunde skicka drönare längre in i Polen.

Som vanligt är det förbjudet att ifrågasätta, eller att ställa sig frågan, är detta rimligt? Fast jag har ju lärt mig att man vid deckargåtor, eller vid politiska eller militära skeenden ska använda en speciell analysmetod: Följ pengarna!

Första frågan blir då, vad tjänar Ryssland på att bomba Polen och att testa Nato? Det är sannerligen inte lätt att svara på. Att råka i krig med hela Nato kan väl knappast vara något att stå efter. Möjligen skulle några ryska rustningsoligarker bli ännu mer förmögna, men till priset av hur många döda ryssar?

Däremot gick vår lille statsminister ut, bara några dagar efter drönarincidenten, och lovade Ukraina ytterligare ett antal miljarder svenska skattekronor. Där blir det intressant. Den ukrainska militären har väl ingen större brist på havererade ryska drönare. Att skicka in ett antal över den polska gränsen vore en smal sak, som goda kolleger varnar de naturligtvis det polska flygvapnet, och se: omedelbart rasar miljarderna in. Följ pengarna!

Här framkommer också det finurliga med proxykrig. De svenska rustningsoligarkerna bli ännu mer förmögna, vilket de också förväntar sig, och statsministern, ställer gärna upp, eftersom han inte behöver befara några politiska problem med stupade svenska soldater. Och medierna rycker mangrant ut och sprider bilden av den ryska provokationen, och som vanligt vill de visa att de är pålitliga och använder minst en gång i varje artikel mantrat, ”den fullskaliga ryska invasionen”.

I september 2022 var det någon som sprängde de ryska gasledningarna i Östersjön. Här fick medierna stora problem, några försökte säga att det var ryssarna som gjort det, men när det blev för orimligt la de ner hela frågan. Till slut skrev Wall Street Journal att det var ukrainare som utfört dådet efter beslut av ett gäng fulla ukrainska militärer och affärsmän.

Om man följer pengarna kan ju detta låta rimligt; stryp de ryska inkomsterna från gasleveranserna till Europa. Men frågan är om Ukraina hade de tekniska resurserna att utföra ett så omfattande sabotage. Europa hade haft en god ekonomisk utveckling, till stor del tack vare den billiga ryska gasen. De skulle inte hjälpt Ukraina med den operationen. Men på andra sidan Atlanten satt de folk som hellre skulle vilja sälja amerikanska, frackade, dyrare petroleumprodukter till Europa och som hade tillgång till kommandosoldater med stor erfarenhet av hemliga militära insatser. Följ pengarna!

Jag har frågat mig förut, och jag frågar mig igen: Finns det inte en enda politiker i den svenska riksdagen som vågar ifrågasätta den officiella bilden av det ryska hotet och som kan tala för fred och nedrustning, och finns det inte en enda journalist i de stora medierna som vågar riskera jobbet och skriva det allt fler har börjat förstå: Vi är blåsta, vi är lurade, det är dags att börja tänka igen. Vi kan alltid börja med att följa pengarna.