Author Archives: Staffan Castegren

Fem Waka från Södermalm del 2

Text och bild:  Staffan Castegren

För två år sedan lade jag ut en samling korta, femradiga dikter här på Fritext. Nu har jag fått ihop fem till. Jag jobbar inte sådär blixtsnabbt direkt. Här nedan finns en länk där du kan läsa de tidigare fem, och även få en beskrivning av vad en Waka är.

Fem Waka från Södermalm del 1

*******

På hemväg från dig
Luften vit, rönnbärsblom i
Skinnarviksparken –
Blind av kärlek och lycka
ser jag inte snön som yr

*******

En gammal hoj, grön
av nate och sediment
slängd från Pålsundsbron –
Där sökte den bestulne
inte efter sin cykel

*******

Fjolårsgräset är
ett vykort från i somras
till kommande vår –
Murkna isar speglar knappt
snälltåget på Årstabron

*******

Sädesärlorna
liknar badmintonbollar
frasande lätta –
Samtidigt, en begravning
i Allhelgonakyrkan

*******

Mot barndomsberg längs
Hargränds kullerstensbacke –
Ett liv senare
söker jag de dofterna –
Själens arkeologi

*******

 

 

Folk i butikerna på Söder del 2

Text och bild: Staffan Castegren

De senaste månaderna har mitt projekt varit att dokumentera människor som jobbar i butik på Södermalm. Jag har redan lagt ut en sida, nu kommer del två. Precis som i den första delen är det slumpen som avgör vilka som står bakom disken just när jag kommer in.

Första delen hittar du här

(Du kan klicka på bilderna för att förstora dem.)

Slagverket på Södermannagatan 10 är en trevlig butik. Det är kul att titta in ibland, särskilt för mig som var med och grundade Birka musik som var Stockholms bästa trumaffär på sin tid.

Den självklara adressen för veganer, vegetarianer och andra som är noga med vad de stoppar i sig är Goodstore på Skånegatan 92. De finns även vid Hornstull och snart på Åsögatan.

Hos Mässingmäster på Götgatan 27 hittar du prismor till kristallkronan, där får din fina 20-talslampa ny eldragning, det är en butik där de vet vad de snackar om.

Gunnarssons konditori på Götgatan 92 är ett klassiskt Söderkonditori med egen bakning. Det är bara att välja om du vill fika där, eller om du köper hem nåt gott till familjen.

På Hornsgatan 108 ligger Stockholms flugfiskecenter. Jag har gått förbi där många gånger. Där finns material att knyta flugor av, och en sak är uppenbar. Fiskar gillar verkligen kitsch.

Christoffers blommor har en butik i Kåkbrinken, men även denna lilla filial på Södermannagatan 21, just i det kvarter som kanske är hjärtat av Sofo.

Vinylälskare är ett speciellt släkte. De kan stå i timmar och rota i backarna. Mickes Skivbörs på Långholmsgatan 20 är ett oundgängligt vattenhål för dem.

Hos Bonne Mécanique på Vartoftagatan 45 kan man få hojen fixad medan man skottar in lite ekologiskt vegokäk. Det är verkligen Södermalm. Hunden är döpt efter Frank Zappa.

Behöver du snoddar, tofsar, band eller kulörta snören är det till den underbara butiken Folckers på Hornsgatan 52 du ska gå.

I 35 år har skivbutiken Pet Sounds funnits. Det är ett klassiskt kulturhak där musikälskare av alla åldrar samlas. Adressen är Skånegatan 53.

Larrys Corner i hörnet Grindsgatan Blekingegatan är en rätt speciell affär. Man hittar ovanliga skivor, musikaffischer, bilder av kända och obskyra musiker, serietidningar och mycket mera.

Galleri 125 kvadrat i hörnet Kocksgatan Östgötagatan drivs av ett gäng konsthantverkare. De turas om att sköta butiken. Jag har köpt både smycken och keramik där.

Izzy Young startade sitt första Folklore Center i New York 1957. En som hängde mycket där var Bob Dylan. Nu huserar Izzy på Wollmar Yxkullsgatan 2. Där finns helt unika grejor.

Hellstone music på Götgatan 24 är en schyst musikaffär. När jag bad att få ta en bild, valde de två medarbetarna varsitt instrument; en Ludwig virvel och en gammal Fender Jaguar.

S:t Pauls Bok- & Pappershandel i hörnet S:t Paulsgatan och Mariatorget är en av Stockholms äldsta bokhandlar. Här finns mycket Stockholmiana och ett alldeles speciellt lugn.

 

 

Ni kan ingenting ta med er

Text: Staffan Castegren
Originalmelodi: En fattig trubadur
Musik: Alvar Kraft Text: Arne Pärson

Nej, ni kan ingenting ta med er dit ni går.

Jag tänker på Thommy Berggren som satt i teve och bara brast ut: Vad är det för jävla socialdemokrater? Han pratade om Göran Persson, Björn Rosengren och Pär Nuder, sådana som går till näringslivet efter den politiska karriären.

Men det är inte bara sossar som sviker. Alla politiker har en gemensam grundsyn om hur samhället ska fungera: Att där ska finnas ett ledande skikt som fattar de avgörande besluten och att folkets breda massa ska finna sig i det maktens beslutar.

Detta är demokratins fundamentala problem. Och det är något som aldrig diskuteras: Inget parti nominerar en politiker som ställer sig på folkets sida mot överheten. Vi kan alltså bara rösta på folk som står på maktens sida.

Här kan du höra min tolkning på Youtube.

Där står en gammal sossepamp
Han verkar va så stark och trygg
men han har nyligen vänt rygg
åt löntagarnas kamp
Han har bytt åsikt, blivit blå
och vill till näringslivet gå
Han överger i ödmjukhet
sin solidaritet

Men du kan ingenting ta med dig dit du går
Blott föraktet klibbar fast i dina spår
Från kamrater som du svikit
aldrig mer respekt du får
Du kan ingenting ta med dig dit du går

Där står en slags miljöpartist
Hon är nog snäll mot barn och djur
men hon har svikit vår natur
sitt framtidshopp hon mist
Regeringsmakten är så ljuv
och näringslivets ord tar skruv
Mer motorväg mer militär
det är en god affär

Men du kan ingenting ta med dig dit du går
Inga blommor inga bin i dina spår
Alla bilar, alla flygplan
gör att jorden sämre mår
Du kan ingenting ta med dig dit du går

Där står en Sverigedemokrat
Han värnar visst om vanligt folk
men lyssnar man så är han tolk
åt överhetens prat
För sänkta löner, sänkt pension
han kämpar som en borgarklon
och vinst i välfärd det är bra
Det ska näringslivet ha

Men du kan ingenting ta med dig dit du går
När din valmanskår vill veta vad de får
All rasism och alla järnrör
rostar ner i dina spår
Du kan ingenting ta med dig dit du går

Ni politiker ni sviker
Ni på maktens sida står
Men ni kan ingenting ta med er dit ni går

 

 

Folk i butikerna på Söder del 1

Text och bild: Staffan Castegren

De som följer mig på Fritext vet att jag är en flanör. Jag går omkring i stan med min lilla kamera och tittar, och stannar, och pratar med folk. Ibland ber jag att få ta en bild. Mitt senaste projekt är att dokumentera människor som jobbar i butik på Södermalm.

Jag går inte och letar efter speciellt färgstarka och originella människor. Tanken är att plåta just de som råkar stå i butiken just när jag är där. Människor i vår tid, rakt upp och ner. Det här är den första delen av min lilla utställning. Det kommer minst en del till, kanske två.

Som sagt. Det blev en samling till. Här hittar du den.

(Du kan klicka på bilderna för att förstora dem.)

Kajsas kiosk vid Barnängsbryggan, just där färjan går över till Sjöstan. En och annan glass har det blivit genom åren, särskilt tidiga vårdagar när solen börjat värma.

Specsavers på Hornsgatan 88. Där har jag köpt glasögon. Och är det nån skruv som lossnat så fixar de det, utan att titta så noga på när garantitiden löpt ut.

På 3:ans tobak i hörnet Tjärhovsgatan Östgötagatan stannar jag och snackar. Vi minns ju båda hur det var på Söder på 50-talet: inga hipsters och råttor stora som Skogaholmslimpor.

På Götgatan i hörnet Bondegatan ligger 69:ans spel och tobak. Det är ännu en av mina Lottoleverantörer. Något ska man missbruka när man inte röker. Men cigarrerna ser fina ut.

ICA Aptiten på Torkel Knutssonsgatan ligger lite längre bort för mig, men jag föredrar den. Där tjackar jag löjrom och gruyereost – när jag har råd.

I affären Polska delikatesser på Brännkyrkagatan 88 mellan Ringvägen och Ansgariegatan kan man både få goda korvar och en föreläsning om läget i världen.

Café Brasco på Folkungagatan 98 är en tredje spelbutik. Vad säger det om mig? Mannen på bilden jobbade tidigare i tobaksaffären i Ringen.

På Södermalms Sko & Nyckelservice på Folkungagatan 102 är de trevliga och duktiga. Dit går man om ens skodon kräver det där lilla extra av omsorg och vård.

Till Göta fisk på Götgatan 96 kan jag gå och fråga: Vad ska vi käka i dag? Och så är den middagen kirrad. Inläggningssillen till jul kommer naturligtvis ur deras tunna.

Elektriska Svea är en av Stockholms äldsta elaffärer. Den ligger på Hornsgatan 75. Här köper jag glödlampor till PH-lampan i köket.

Chokladkompaniet på Kocksgatan 18 med chokladbruna väggar och yrkesstolt personal. Ibland överraskar jag hemma med en liten kartong praliner till kaffet.

Glassmakeriet 18 smaker på Hornsgatan 64 är en av stans absolut bästa. Dit kan jag gå, även på vintern, bara så där, och ta en milkshake med deras kardemummaglass.

När jag inte går till Göta går jag till Hammarströms fisk på Östgötagatan 31. Det är som när jag var liten. Det enda som fattas är skyltfönster med rinnande vatten.

Vi köper böcker, kläder, kuriosa och en och annan räkmacka på Kupan på Östgötagatan 67. God stämning, låga priser och besökare i alla åldrar.

De har drop in på Hårstation på Swedenborgsgatan 23. Det passar mig som plötsligt till min förvåning upptäcker att jag behöver klippa mig. Och en kopp kaffe bjuder de gärna på.

På Götgatan 90 ligger en av Fabriques affärer. Jag är lite torsk på goda croissanter. Surdegsbrödet är också fint, och kardemummabullarna underbara.

Till Wigerdals värld på Krukmakargatan 14 går södermalmsborna för att tillfredsställa sin oändliga törst efter möbler och inredningsdetaljer från 50-, 60- och 70-talen.

 

 

 

Dimmigt

Musik: Erroll Garner Svensk text: Staffan Castegren

dsc02416cVi tar rulltrappan som går upp till Moskva

Den här låten heter Misty och det finns redan flera svenska texter, men jag ville ändå göra en ny med tunnelbanetema. Det beror naturligtvis på att man ständigt hör de tre första tonerna där nere; ding, ding, dång, nästa Mariatorget.

De kulturella anspelningarna går att googla om ni vill. Det enda jag kanske ska nämna är Lili Brik som hade en stormande kärlekshistoria på 20-talet med poeten Vladimir Majakovskij. Han kallade sig ofta ”din lilla hund”.

Här kan du höra min tolkning på Youtube

Du och jag
Vi tar tunnelbanan över till Paris
Jag är Jean Paul Sartre och du är självklart de Beauvoir
vi söker svar
för det blir dimmigt när jag håller din hand

Du och jag
När som gråa tunnelväggar drar förbi
plötsligt ser vi Samarkand i månsken, ganska snyggt
Det känns så tryggt
att va i dimman tillsammans med dig

Jag kan vara Charlie Parker, vilka saker
man kan göra när man svävar som en pilgrimsfalk
Och då är du Billie Holiday, ja håll om mig
din glädje och din sorg, en väldig borg för mig
Jag älskar dig

Du och jag
Vi tar rulltrappan som går upp till Moskva
Sköna Lili Brik, det är du och jag din lilla hund
Varenda stund
är det så dimmigt när jag är här med dig

Du kan vara Frida Kahlo dina tavlor
lyser blod och guld och livets obeveklighet
Och då är jag Che Guevara, jag vill fara
runt vår jord och mina ord ska va en frihetspakt
en kärleksakt

Du och jag
Vi går Lundagatan hem från Zinkensdamm
Tänk att du är du och jag är jag, och det duger bra
precis i dag
när allt är klart, fast dimman rullar in från sjön
Du är du och jag är jag, det duger jävligt bra
precis i dag

 

 

DN omdefinierar demokratin

Text och bild: Staffan Castegren

001b01cVad händer egentligen på de översta våningarna?

DN blir allt mer Orwellsk för var dag som går: krig är fred, frihet är slaveri. I morse skrev en av deras ledarskribenter, Amanda Björkman, att toppstyrda politiska partier är bra för demokratin. Hon menade att om lågrankade partimedlemmar tilläts framföra egna åsikter skulle väljarna inte kunna förstå vad partiet egentligen tycker. Jag blir lite mörkrädd: Mindre yttrandefrihet är mer demokrati. Ändå nämner hon det allvarliga förhållandet att de politiska partierna får allt färre medlemmar. Men hennes kommentar till detta är: ju färre partikamrater, desto mindre behöver ledningen bry sig.

Vi har fria val i Sverige, men det är ett antal krympande, toppstyrda partier som nominerar vilka vi får rösta på. Partierna tar emot ekonomiska bidrag från olika håll och lyssnar på de professionella lobbyisterna som svärmar kring dem. De behöver alltså, enligt DN, inte längre bry sig om sina medlemmar, och knappast i någon högre grad om vad väljarna vill, eftersom det finns stor enighet inom det egna skrået, bland politikerna i riksdagen, om de grundläggande sanningarna: marknadsliberalism, privatiseringar, en minskad ökning av miljöförstöringen, låga skatter, ökade klyftor, tilltro till USA och Nato och misstro mot Ryssland och Kina.

I princip handlar framgångar i valen inte längre om att övertyga svenska folket, utan om att lyckas framstå i positiv dager i medierna. Spinndoktorerna och mediekonsulterna blir viktigare än ideologerna och de politiska strategerna. De som inte lärt sig läxan kan försvinna i obegripligt brutala mediedrev. De som är kvar är så totalt kontrollerade att debatterna i teve och riksdag blir plågsamt tråkiga att lyssna på. Det är inte längre människor som talar, utan dresserade politiska apor som spottar oneliners som kan citeras i press och på sociala medier.

DN kan skriva att det känns tryggt att USA och Nato har jättelika militärövningar vid Rysslands gräns, men hotfullt när Ryssland övar vid sin egen gräns. I ett normalt samtal kan man påpeka det enfaldiga i detta, men vi har inte ett normalt debattklimat i dag. Lögnerna upprepas tills de blir sanningar. En enskild människa kan värja sig, men en politiker talar inte med människor längre, utan framträder på en medieplattform, där hon eller han måste förhålla sig till mediernas agenda, både sanningarna och lögnerna. Detta mediepolitiska komplex är ett av de främsta hoten mot demokratin i dag.

 

 

Vad gör vi med eliten?

Text och bild: Staffan Castegren

dsc03281cSka vi rädda världen måste ta makten över framtiden.

Det finns en sanning som nästan alla vuxna människor känner till, men som väldigt sällan tas upp i samhällsdebatten. Den viftas ofta bort med ordet konspirationsteorier, trots att alla vet att det faktiskt är en objektiv sanning. Om man skulle förklara den för ett barn som ännu inte följer nyhetsflödet eller pladdret på internet skulle den framstå som en monumental och obegriplig orättvisa, och det är ju just precis vad den är.

Jag talar naturligtvis om det faktum att det finns en elit i världen som består av ca en procent av befolkningen. Denna elit äger i princip allt. Den äger banker, finansinstitut och försäkringsbolag; medier, reklamföretag, lobbyorganisationer och tankesmedjor; all viktig mark, strategiska råvarutillgångar, och transportbolag; och industrier för tillverkning av allt från blöjor och mobiltelefoner till bekämpningsmedel och splitterbomber.

De här människorna samverkar över nationsgränserna i olika interna forum och utövar därmed en oändligt mycket större makt än någon politiker, inklusive Obama, Putin och Merkel. De kan styra kapitalflöden och industriproduktion och på så sätt skapa eller strypa tillväxt i olika regioner. Deras medier har en enorm inverkan på vad människor tycker och tänker och politikerna vet att det påverkar deras möjlighet att bli omvalda.

Det finns myter som befäster elitens rätt: en är att människan är ond och att de starka alltid tar makten. Det är inte sant. Människan som art är ca 200 000 år gammal. Parasitära eliter har funnits i ca 10 000 år. En annan myt är att alla dugliga personer kan avancera upp till det översta skiktet. Det är inte heller sant. Visst, några kommer till och några faller ifrån, men procentuellt sett kommer de underlydande alltid bestå av 99 procent, oberoende av hur dugliga de är.

Eliten har alltid styrt genom ombud, kungar, präster, militärer och tjänstemän. Viktiga ideologiska verktyg har varit religion, nationalism och rasism. I dag har demokratin övertagit religionens roll. Att tvivla på demokratin som allena saliggörande styrelsesätt är lika blasfemiskt som det var att förneka den heliga treenigheten på medeltiden. Men sanningen är ju den att demokratin bara hanterar den marginella makten, under de verkliga makthavarna.

Inom filmen finns det något som kallas Bechdeltestet, som är ett verktyg för att mäta taskig kvinnosyn. Jag skulle vilja ha ett elittest att applicera på alla samhällsfrågor: Varför löser man inte miljöproblemen, trots att tekniken finns för ett globalt paradigmskifte? Varför startar man ständigt nya krig, trots att jordens befolkning vill slippa? Varför används inte medier och internet till folkbildning och högklassig kultur, utan mest till fördumning, hat och hjärntvätt?

Det finns många som försvarar det bestående, medvetet eller omedvetet. Somliga säger att allt bara blir bättre: barnadödlighet, sysselsättning och näringsintag. Men de reflekterar inte över miljökonsekvenserna när allt fler vill leva det västerländska slöseriliv eliten vill sälja till dem. Andra säger att medelklassens del av förmögenheten ökar. Men de reflekterar inte över att det framförallt gäller bostäder, högt belånade i elitens kreditinstitut.

Det är skrämmande att det inte finns en enda ledamot i den svenska riksdagen som gått till val på parollen: Detronisera eliten, All makt åt samhället. Men ännu mer skrämmande är att nästan inga samhällsdebattörer tar upp frågan om eliten. Hårda duster förs mellan folk inom de 99 procenten om feminism, rasism, hbtq-rättigheter, trängselskatter, omskärelse, veganism och andra lovvärda, men helt ofarliga frågor. Jag tror det är dags att höja debatten till rätt nivå. Ska vi rädda världen måste vi sätta eliten på omskolning och ta makten över framtiden.

 

 

 

Höga kusten

Bild och text: Staffan Castegren

Vi brukar hyra bil, Siv och jag, och ett hus nånstans i Sverige. I år blev det på Hemsön, utanför Härnösand och därifrån gjorde vi utflykter runt Höga kusten och “Ångestmanland”.
Klicka på bilderna för bättre kvalitet.

DSC02844cSiv med mobilen på en grusväg på Hemsön. Hon letar inte Pokémon. Vårt hus låg i cyberskugga, helt utan internet, men besteg man höjderna runt omkring funkade det ibland.

DSC02845cÖverallt tornade symbollastade molnryggar upp sig. Jag vet inte om det bara var väder, eller om makterna driver sitt spel i de här trakterna.

DSC02869c2Höga kusten-bron är häftig. Pylonerna är 182 meter höga. Jag får svindel bara av att se på dem. Gå gärna in och läs om mig och min svindel.

DSC02869c3De här tre pojkarna stod också och tittade på bron. Deras anhöriga vimlade runt sina husbilar och jag fick lov att ta en bild av dem.

DSC02873cMera moln över en liten sjö, en slänt och en bondgård. Man ser så mycket man inte hinner plåta när man kör bil, men just här fanns slumpartat en rastplats.

DSC02891cEn regnbågsmatta i Härnösands kyrka. Jag vet inte om den ligger där jämt, eller bara just den här veckan när det är Pride.

DSC02900cFör att komma till Hemsön måste man åka linfärjan som går två gånger i timmen. Den här bilden är tagen från färjan. Molnen får ni på köpet.

DSC02904cNaturligtvis besökte vi Lunde där militären öppnade eld mot svenska arbetare 1931. Lenny Clarhälls starka monument står precis på platsen.

DSC02910cSandöbron började byggas i slutet av trettiotalet. I augusti 1939 rasade gjutformarna till spannet och arton arbetare miste livet.

DSC02915cDenna glatt blåa tankbil står/ligger vid Ångermanälvens strand. Här verkar det finnas en historia, men den får nån annan fantisera fram.

DSC02925cEn grusväg i inlandet. Det har precis regnat och dimmorna stiger längs bergssidorna. Det doftar mark och skog.

DSC02951cFolkets park på Hemsön. Någon har smyckat scenens ytterväggar med denna förtjusande naivistiska orkester. Är det nån som känner igen låten?

DSC02951c2Plats på scen. Primadonnan gör sin stora entré. Bänkarna står i en grässluttning runt scenen. Inga staket, ingen biljettkur, här är kulturen gratis.

DSC02963cUrsäkta, men det är svårt att låta bli. Höga kustens kraftfulla profiler förminskas nästan av molnbankarna. Taget uppifrån Husumberget.

DSC02967bToppstugan på Husumberget. Skönt att ta det lite lugnt efter en rätt tuff bestigning på 220 meter. Och sen skulle man ju ner igen.

DSC02980cHemsö fästning är en gigantisk anläggning nedsprängd i berget. Den började hemligen byggas 1953 i det kalla kriget under Erlanders regering.  Dess totala meningslöshet blev till slut uppenbar även för de ansvariga och den lades ner 1992.

DSC03027cEtt litet kapell i ett fiskeläge. Små oansenliga kyrkobyggnader är alltid lite rörande. Vad betydde det för de råbarkade fiskarna att samlas här om söndagarna?

DSC03028cI kapellet satt en kvinna och övade på ett sångprogram, med elpiano och förstärkare. Det klingade modernt i den gamla kyrksalen.

DSC03032cPlötsligt inåt landet såg vi en skylt: Laxodling, fiska här. Vid en liten damm kunde man pröva lyckan med hyrt metspö. Där jobbade denna flicka som kom från Burundi.

DSC03039cKlotter i parkeringshuset i Härnösand. Är det samma person som kräver anarki och frihet för Pussy Riot som ritar Helgonet och försäkrar att Gud hatar Modo?

DSC03040cNån hade en idé och fick med sig kommungubbarna. Kanske rasslade det in lite EU-bidrag, men det sket sig ändå till slut.

 

 

 

Auschwitz i vår tid

Text och bild: Staffan Castegren

au1bEn av 1900-talets mest ikoniska platser.

I år tog vi en vecka i Krakow, Siv och jag. Vi åker gärna till olika europeiska städer. När vi kommit fram hade vi ännu inte bestämt om vi skulle åka till Auschwitz. Vi hade naturligtvis pratat om det, men det kändes tungt och jag trodde att alla besökarna skulle förvandla det till något jävla Disneyland. Till slut valde vi ändå att åka, det är trots allt en av 1900-talets mest ikoniska platser.

Hela utflykten skulle ta ca 7 timmar, 3 timmars resa och 4 timmars visning. Redan vägen dit blev lätt absurd. Chauffören kunde uppenbarligen inte köra utan musik. Därför fyllde han bussen med fasansfull James Last-liknande muzak. Det som skulle vara en mental förberedelse inför mötet med historien blev, ironiskt nog, en musikalisk tortyr med tyskt ursprung.

au2Stränga tegelbyggnader med små ondskefulla rum.

När vi väl kommit fram förändrades allt. En mycket kompetent guide tog över. Vår grupp bestod av ca 30 personer. Vi fick hörlurar och en liten trådlös mottagare och guiden talade i en mikrofon. Trots att det var många grupper som visades runt på området skapade hörlurarna en avskärmning mot alla andra människor och en närhet till guidens berättelse.

Vi fick se de stränga tegelbyggnaderna, korridorerna med sina slitna stengolv och de små ondskefulla rummen där själva väggarna vittnade om obegriplig ondska och ofattbart lidande. Jag var rädd att röra något, som om gammal smitta ännu funnes kvar både från bödlar och offer. Samtidigt kunde jag inte låta bli. Det var ett tvång att göra sig delaktig.

DSC02600cEn gaskammare. Väggarna vittnar om obegriplig ondska och ofattbart lidande.

Lösryckta ord från guiden sitter kvar. “De nyankomna fångarna sorterades; arbeta eller gasas, beslutet fattades på en sekund för varje individ.” – “I stängslen gick det 370 volt. Somliga fångar tog livet av sig genom att kasta sig mot taggtråden.” – “Efter tortyren togs fångarna ut här på gården och sköts.” – “Man tror att 1,4 miljoner människor miste livet i Auschwitz.”

Vi såg samlingen av avklippt människohår, tiotusentals glasögon, väskor, skor, proteser, och muggar. Under den visningen var guiden tyst. Precis innan vi gick in i huset sa hon bara: “Jag ber er betänka att alla föremål ni kommer att se här inne har tillhört en enskild människa med tankar, drömmar, känslor och förhoppningar.”

DSC02589cVarje föremål har tillhört en enskild människa.

Vi såg flera grupper med judar gå omkring, ofta under ledning av en svartklädd rabbin. De stod ofta stilla tätt intill varandra och verkade hämta tröst. Men när vi reste vidare till Auschwitz II Birkenau såg vi en annan grupp där flera var svepta i israeliska flaggor. De hade dessutom en beväpnad vakt med sig. Det kändes mycket stötande.

Just i Auschwitz var ca 80 % av de döda judar, men så var det ju inte i kriget i stort. Ska vi någonsin komma vidare måste vi förstå att lidandet är allmänmänskligt. Ingen nation kan muta in lidandet och kräva ensamrätt på det. Även ondskan är allmänmänsklig. Den elit som startade kriget omfattade många nationer och folkslag: tyskar, engelsmän, amerikaner, men även judar.

DSC02605cLidandet är allmänmänskligt. Ingen nation kan kräva ensamrätt på det.

Den dagen vi var där var det mycket varmt, och det slog mig att även på 40-talet fanns det årstider. Även då kunde någon eländig fånge glädjas en stund över en vacker blomma, bara för att i nästa stund förbanna hettan som skyndade på förruttnelsen och förvärrade den onda stanken.  Men vintern med 30 minusgrader var naturligtvis inte bättre.

Birkenau är väldigt mycket större än Auschwitz I, och mer öppet, och man kunde se de olika grupperna som lotsades runt. Det slog mig att detta är ett logistiskt problem liknande det som nazisterna hade på 40-talet. Somliga ska till barackerna, andra till gaskamrarna. Guiden visade på en plats där det brukade sitta en fångorkester som spelade musik att hålla takten till.

DSC02569cBland vår tids människor såg jag både bödlar och offer.

När vi kom tillbaka till Krakow var det som att jag bland vår tids människor såg både bödlar och offer. Jag såg renhjärtade hjältar och småaktiga opportunister. Hur nära ligger katastrofen egentligen? Så länge somliga tjänar miljarder på sina vapenfabriker kommer krigen inte ta slut. Bara en demokratisk majoritet kan förbjuda vapentillverkning, men jag har aldrig hört en politiker som drivit den frågan.

Även på flygplatsen när vi skulle hem till Stockholm upplevde jag det logistiska problemet med att hantera stora grupper människor: “Lämna inte ert baggage utan uppsikt.” – ” Final call hej faderittan, gate 14.” – “Missa inte våra erbjudanden i tax free-shopen.” Och folk ställer sig i sina köer, somliga till barackerna och somliga till gaskamrarna. Eller?!!

DSC02611cAuschwitz ligger alltid latent i historien så länge klassamhället består.

Vi lotsas genom världen av anonyma högtalarröster. Men vad är det de säger? “Fortsätt konsumera, även om jorden går under!” – “Det land som har störst militärbudget och som startar flest krig är fredligast!” – “Ensam är stark, solidaritet är dåligt! – “Sparka nedåt slicka uppåt!”

Kanske kommer jag att klara mig, men jag är oroligt för mina barn och mina barnbarn. Auschwitz ligger alltid latent i historien så länge klassamhället består, så länge vi inte reser oss tillsammans och säger: Dra åt helvete! Det räcker nu! En procent ska inte bestämma över oss andra! Nu är det dags att slå in på en helt ny väg!

 

 

Nu har Fritext en kvarts miljon besökare

Text och bild: Staffan Castegren

007cBild tagen av en Stockholmsflanör med socialt patos.

I dag surfade besökare nummer 250 000 in här på fritext.se. Det är lite häftigt faktiskt. Man blir både stolt och glad. Samtidigt vet jag inte riktigt vad det är för folk som hittar till min sajt. Statistiken ger en viss information, men mycket är oklart.

Jag har några hundra vänner på Facebook. När jag lägger ut en ny grej på Fritext kan jag få tio tjugo lajks, men när jag kollar statistiken här på Fritext en månad senare kan över tusen personer varit inne  och tittat.

Mina Taubetolkningar har många besök, på första plats ligger Möte i monsunen. Andra gillar mina bildbloggar. Somliga verkar föredra de litterära texterna, andra de politiska. Jag tänker att folk tar mig som jag är, en vänsterkulturell Stockholmsflanör med socialt patos.

För att fira de fina besökssiffrorna ska jag dela med mig av Fritextsidor med många besökare. Välj det som verkar roligast. Eller titta på allt. Det finns sannolikt en anledning till att så många besöker just de här sidorna:

Den sextonde familjen
Detta är en reklamtext om en bok jag skrivit.

*****

Birkastan på 70-talet
Ett antal bilder från den tid då jag bodde i Birkastan.

*****

Höger eller vänster? Det är bara att välja.
En politisk text om dem som försöker villa bort korten.

*****

Pär Rådström köper tidningarna
En litterär text om en påhittad eftermiddag i Pär Rådströms liv.