I oktober 1962 utspelade sig den så kallade Kubakrisen. Sovjet reagerade på att USA hade kärnvapenbaser i Turkiet och placerade kärnvapen på Kuba. Detta kunde USA inte acceptera och det totala atomkriget hängde i luften. Krisen löstes dock diplomatiskt och USA hyllades i västvärlden för sin rakryggade hållning.

När Warszawapakten upplöstes 1991 lovade västmakterna att inte utvidga Nato österut. Men under 2000-talet har elva nya östeuropeiska stater blivit medlemmar i Nato. Även Ukraina har fått en inbjudan. Om Ukraina blir medlem kan USA sätta upp kärnvapenbaser mindre än 50 mil från Moskva. Historien upprepar sig. Det är bara medievinklingen som är annorlunda.

Varje krig i världshistorien har två händelsehorisonter. Dels den samtida som i princip bara talar om ära, ondska och godhet, dels den historiska som efteråt lägger fram de bakomliggande drivkrafterna. Alla bildade människor vet att det ligger till så. Ändå får man, hur bildad man än är, bara beröra den samtida händelsehorisonten medan kriget pågår.

För en vanlig människa är det konstigt; varför kan Zelensky och Putin inte sätta sig ner och snacka? Nej, det tillåter inte väst. Ukraina är ett land med rika naturresurser. USA, EU och Ryssland har alla ögonen på den kakan. Alla tre är rädda för att de andra två ska få mer kontroll än de själva. Därför har varje stormakt sin egen Ukrainapolitik.

I mediebilden är Ukraina ett litet demokratiskt land som utsatts för Rysslands fullskaliga invasion. Sanningen är att Ukraina är ett odemokratiskt land, där väst satt in ett korrumperat marionettstyre. Sedan göder de sin egen vapenindustri och pumpar in bisarra mängder vapen och låter det ukrainska folket blöda i ett krig som handlar om stormakternas girighet.

Om man googlar antal offer i kriget: döda/skadade och militärer/civila, får man en enorm spännvidd. Siffrorna varierar mellan 15 000 och flera miljoner. Medierna talar framför allt om väldiga ryska förluster. Tänk om någon kunde göra en ordentlig källkritisk granskning av siffrorna och undersöka det politiska narrativet som stöder de olika uppgifterna.

Det är deprimerande att inte en enda riksdagsledamot eller en enda journalist i de stora medierna förmår lyfta blicken över den samtida händelsehorisonten. Det visar att vår omhuldade demokrati faktiskt har sina brister. De som styr medierna är samma grupp människor som säljer vapnen och som vill dela Ukrainas naturtillgångar.

Nu tycker väl somliga att jag är en lögnaktig Putinkramare. Men allt är sant! Om ni väntar några år kan ni läsa om det i historieböckerna. Precis som vanligt, som med alla andra krig. Och det kommer nya krig, och ni kommer, precis som vanligt, springa ut och skrika: Den här gången finns det inga bakomliggande drivkrafter, bara ära, ondska och godhet.

24 februari 2026

Text och bild: Staffan Castegren

I väntan på en fullskalig invasion?

Den tionde september flög det ett antal drönare över gränsen mellan Ukraina och Polen. Lyckligtvis fanns det stridsflygplan beredda, både från polska flygvapnet och från andra Natoländer, så inga människor kom till skada. Endast några bilar och ett hus träffades av nedfallande delar.

Omedelbart ryckte en enig kår av politiker och journalister, i Sverige och Europa, ut och kunde med säkerhet säga att det var Ryssland som avsiktligt skickat dessa drönare. De hade lite problem med motivet, men de enades om att ryssarna ville testa Nato, för att se om de kunde skicka drönare längre in i Polen.

Som vanligt är det förbjudet att ifrågasätta, eller att ställa sig frågan, är detta rimligt? Fast jag har ju lärt mig att man vid deckargåtor, eller vid politiska eller militära skeenden ska använda en speciell analysmetod: Följ pengarna!

Första frågan blir då, vad tjänar Ryssland på att bomba Polen och att testa Nato? Det är sannerligen inte lätt att svara på. Att råka i krig med hela Nato kan väl knappast vara något att stå efter. Möjligen skulle några ryska rustningsoligarker bli ännu mer förmögna, men till priset av hur många döda ryssar?

Däremot gick vår lille statsminister ut, bara några dagar efter drönarincidenten, och lovade Ukraina ytterligare ett antal miljarder svenska skattekronor. Där blir det intressant. Den ukrainska militären har väl ingen större brist på havererade ryska drönare. Att skicka in ett antal över den polska gränsen vore en smal sak, som goda kolleger varnar de naturligtvis det polska flygvapnet, och se: omedelbart rasar miljarderna in. Följ pengarna!

Här framkommer också det finurliga med proxykrig. De svenska rustningsoligarkerna bli ännu mer förmögna, vilket de också förväntar sig, och statsministern, ställer gärna upp, eftersom han inte behöver befara några politiska problem med stupade svenska soldater. Och medierna rycker mangrant ut och sprider bilden av den ryska provokationen, och som vanligt vill de visa att de är pålitliga och använder minst en gång i varje artikel mantrat, ”den fullskaliga ryska invasionen”.

I september 2022 var det någon som sprängde de ryska gasledningarna i Östersjön. Här fick medierna stora problem, några försökte säga att det var ryssarna som gjort det, men när det blev för orimligt la de ner hela frågan. Till slut skrev Wall Street Journal att det var ukrainare som utfört dådet efter beslut av ett gäng fulla ukrainska militärer och affärsmän.

Om man följer pengarna kan ju detta låta rimligt; stryp de ryska inkomsterna från gasleveranserna till Europa. Men frågan är om Ukraina hade de tekniska resurserna att utföra ett så omfattande sabotage. Europa hade haft en god ekonomisk utveckling, till stor del tack vare den billiga ryska gasen. De skulle inte hjälpt Ukraina med den operationen. Men på andra sidan Atlanten satt de folk som hellre skulle vilja sälja amerikanska, frackade, dyrare petroleumprodukter till Europa och som hade tillgång till kommandosoldater med stor erfarenhet av hemliga militära insatser. Följ pengarna!

Jag har frågat mig förut, och jag frågar mig igen: Finns det inte en enda politiker i den svenska riksdagen som vågar ifrågasätta den officiella bilden av det ryska hotet och som kan tala för fred och nedrustning, och finns det inte en enda journalist i de stora medierna som vågar riskera jobbet och skriva det allt fler har börjat förstå: Vi är blåsta, vi är lurade, det är dags att börja tänka igen. Vi kan alltid börja med att följa pengarna.

Text och bild Staffan Castegren

Oklara framtidsutsikter

Samtliga politiker i Sveriges riksdag har enats om att vi befinner oss i ett mycket allvarligt säkerhetspolitiskt läge, och att vi därför ska låna 300 miljarder kronor, till militär upprustning.

Det råder också enighet om det säkerhetspolitiska hotet, som alltid måste formuleras exakt så här: Rysslands fullskaliga invasion mot Ukraina, ett demokratiskt, fritt och självständigt land.

Vi vanliga människor som ska betala måste fråga oss: Är detta sant?

1. Samtliga politiker i Sveriges riksdag tycker uppenbarligen att det är högst troligt att Ryssland hyser planer på att attackera Sverige.

2. Samtliga politiker i Sveriges riksdag har, efter noggranna historiska studier, kommit fram till att om alla länder rustar upp så mycket som möjligt så leder det alltid till fred.

3. Samtliga politiker i Sveriges riksdag anser att Rysslands krig i Ukraina är fullskaligt och syftar till total invasion, och att Ukraina är ett demokratiskt land.

Svaret på punkt 1 är att risken för krig mellan Sverige och Ryssland ökade något när vi gick med i Nato, men att den fortfarande är mycket låg. Ingen av parterna har ju något att vinna på ett krig.

Punkt 2 är väl närmast retorisk. Alla som inte är helt bakom flötet vet att historien ständigt visar att kraftig upprustning ofelbart leder till nya krig.

Punkt 3, kriget i Ukraina är inte fullskaligt, utan ska snarast hindra byggandet av Natobaser 30 mil från Moskva. I demokratiindex ligger Ukraina på plats 92 omgivet av diktaturerna Marocko och Tunisien.

***

Det känns som om vi just nu är mycket nära ett nytt världskrig. Men det har inte så mycket med Ryssland att göra, utan med vapenindustrin och det alltmer sönderfallande USA med sina hundratals militärbaser runt hela världen. Även om Sverige köper vapen för 300 miljarder skulle vi ändå bara vara en munsbit för en beslutsam kärnvapenmakt.

De flesta bildade människor vet allt detta, men ingen törs säga att kejsaren är naken. Det bästa skulle ju vara att Sverige gick ur Nato, började rusta ned, och slöt förbund med andra små, fredsälskande länder. Då skulle vi inte längre vara en del av problemet, utan en del av lösningen. Men att någon enda politiker i Sveriges riksdag skulle driva den linjen känns mycket avlägset.

Text och bild: Staffan Castegren

De svenska politikerna bär på ett tungt ansvar

Politiker och journalister i Sverige verkar ha drabbats av en fullskalig fundamentalism. Den påminner om Sovjet på 30-talet, USA på 50-talet och delar av den islamska världen i vår tid. Det handlar om ett slags bokstavstroende. Om man inte använder exakt rätt formuleringar misstänks man för att hysa avvikande åsikter, och det är inte tillåtet.

Man måste till exempel alltid säga “Rysslands fullskaliga invasion”. Att försöka diskutera orden fullskalig och invasion är förbjudet. Man måste också alltid säga “Putins Ryssland” och “Ukrainas kamp för Europas frihet”. Man kan också säga att Trump “givit den regelbaserad världsordning en törn”, och att vi måste “göra vår hemläxa”, och öka upprustningen.

Som alltid i fundamentalistiska skeden är all historisk analys strängeligen förbjuden. Kriget i Ukraina började 2022 med “Putins oprovocerade angrepp”. Så är det, punkt och slut. Vad som hände 1991, 2005 och 2014 får inte diskuteras. Därför känner jag mig här och nu tvungen att spalta upp några händelser i historien som ger en vidare förståelse.

***

1. På femton-, sexton- och sjuttonhundratalen växte Europas ekonomiska överlägsenhet. Handeln med kryddor, slavar, tobak, socker med mera skapade väldiga förmögenheter som senare investerades i industrin, vilket ytterligare ökade västvärldens dominans.

2. På artonhundratalet började industri och samfärdsmedel drivas med fossila bränslen. Det gav ett energiöverskott långt över vad det samtida jordklotet kunde leverera. Men inledde också den epok av miljöförstöring som vi fortfarande lever i.

3. Stål, järnvägar och rustning expanderade kraftigt. Det gav utslag, till exempel i det amerikanska inbördeskriget och i fransk-tyska kriget där industriell överlägsenhet gav segern åt respektive nordsidan och Tyskland.

4. Den enorma upprustningen därefter gjorde första världskriget oundvikligt. Den kapitalistiska mekaniken fordrar ständig tillväxt. När all världens länders militära förråd var fullproppade, ja då krävde rustningsindustrin helt enkelt ett krig.

5. Andra världskriget startade i princip av samma orsak. Upprustning är ju en överföring av pengar från skattebetalarna till vapentillverkarna. För att folk ska gå med på detta krävs lydiga medier och en formidabel fiende, som till exempel Hitler.

6. Efter kriget kunde man ha börjat rusta ner, men det ville ju inte rustningsindustrin. Därför gjorde man Sovjet, den gamla allierade, till den nya fienden. Churchill myntade begreppet järnridån, medierna hakade på och 1949 bildades Nato.

7. Det kalla kriget och de ständiga fysiska krigen, från Korea, Vietnam och framåt höll vapenfabrikerna i gång. Eisenhower varnade för det militärindustriella komplexet, men han hade inte makt nog att bryta upp det odemokratiska förbundet mellan industrin och Pentagon.

8. Natos fiende, Sovjetunionen, upplöstes 1991. Nu öppnade sig en ny möjlighet att skrota kärnvapnen och rusta ner, vilket verkade rimligt i ljuset av den nya miljömedvetenheten. Men ännu en gång fattades det beslut i onåbara rum, och rustningen fortsatte.

9. Resultatet blev att Nato, mot givna löften, utvidgades med 14 nya medlemmar österut vilket ökade inringningen av Ryssland ytterligare. När det sen blev tal om att även Ukraina skulle bli medlem nådde man en smärtgräns för Ryssland.

10. Vid Kubakrisen 1962 satte USA ner foten med västvärldens fulla stöd, och förbjöd Sovjet att bygga robotbaser på Kuba. Om Ukraina går med i Nato kommer USA kunna bygga militärbaser mindre än 50 mil från Moskva, typ avståndet mellan Stockholm och Göteborg.

***

De här tio punkterna är sådant som varje bildad människa känner till. De har också stor betydelse för att förstå vad som händer i världen i dag. USA är militärt överlägset varje tänkbar fiende, och ännu mer om man räknar med deras allierade i Nato och Anzus. USA är också det land som har militärbaser över hela världen och som varit inblandat i nästan alla krig sedan 1945.

Ekonomiskt kan Brik-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien och Kina) på sikt göra dem rangen stridig, särskilt om de så kallade N-11 länderna (Bangladesh, Egypten, Indonesien, Iran, Mexiko, Nigeria, Pakistan, Filippinerna, Sydkorea, Turkiet och Vietnam) ansluter sig. Men om den ekonomiska kampen övergår i krig lär mänskligheten knappast överleva.

När det gäller informationskapaciteten är USA också överlägset, framför allt inom det egna landet och i Europa. Demoniseringen av Putin och Ryssland sprids ständigt i västmedierna, liksom påståendet om det akuta krigshotet. Om man följer pengarna är det lätt att förstå vem som tjänar på den panikartade upprustningen. Alla Nato-länder är förpliktade att köpa en viss mängd vapen från USA.

Ändå har våra stora medier och samtliga riksdagspartier fullskaligt stoppat huvudet i sanden och mässar samstämmigt samma mantra: Mer vapen till Ukraina, det vill säga mer pengar till rustningsindustrin. Hittills har Sverige stöttat Ukraina med ca 70 miljarder kronor. Nu talar politikerna om att fördubbla den summan.

Det är lätt att se att svenska folket skulle kunna ha större glädje av 140 miljarder kronor – i skolan, vården och infrastrukturen, snarare än att kasta bort pengarna i ett krig som inte kan vinnas, utan som till sist ändå måste avslutas genom fredsförhandlingar. Ändå propagerar inget av våra åtta riksdagspartier för fred, bara för mer död, mer bomber, mer miljöförstöring.

Jag säger att kriget i Ukraina inte kan vinnas, men det kan eskaleras, mycket snabbt, bortom allt förnuft. Västvärldens ledare spelar ett spel som kan leda till världskrig. De måste sluta göda kriget och ställa starka krav på Ryssland och Ukraina om eld upphör och fredssamtal. Dödandet och förstörelsen måste få ett slut.

Det sitter 359 personer i Sveriges riksdag och det verkar som om alla tycker exakt likadant. Det är deprimerande. Så var det inte förr. Finns det ingen som tycker att vi måste avsäga oss tanken om den västerländska dominansen, sluta med fossila bränslen och sätta nosring på rustningsindustrin. Eisenhower var ingen farlig kommunist. Det finns faktiskt ett militärindustriellt komplex.

Ryssland och Ukraina är två diktaturer. Krig är inte ett bra sätt att få dem att bättra sig. Börja lira hockey med dem i stället. Bjud in dem till de vanliga konferenserna och diskutera uppbyggnad, miljö- och fredsfrågor. Den här krigshetsen har tagit mycket kraft från miljöarbetet. Nästa gäst i Riksdagen borde vara Greta Thunberg snarare än Volodymyr Zelenskyj.