Category Archives: Uncategorized

Bilder mars 2016

Text och bild: Staffan Castegren

Jag är en flanör. De flesta av mina bilder är synnerligen närodlade. I den här samlingen är tio tagna på Södermalm, åtta i övriga Storstockholm och endast tre på annat håll. Hälften av bilderna är porträtt, och nästan bara av folk som jag bett om lov att få plåta. Resten är bilder på sådant jag tycker är intressant, fantasieggande eller vackert. Som vanligt går det alltid att klicka på bilderna för att öka kvaliteten.

1mDörren till Citykonditoriet. En dag när vi var där föll en rödtonad eftermiddagssol in genom fönstret. Det är ofta sådana saker jag snöar in på.

2mVi hade lunchat på Cassi, min vän Birgitta och jag, och på väg tillbaka till SR, där hon jobbar såg vi denna snabbmatsbil där man kunde spela dataspel medan man väntade på maten.

3mI ett egendomligt gråljus på väg till Moderna museets utställning med Klee och Aguéli mötte jag dessa gräsänder som blev en del av konstupplevelsen.

4mTuomo Haapala, basist, frimusiker och kompositör, men även författare. Här står han vid bokbordet på Drottninggatan och säljer sin utmärkta bok: Staden som scen.

5mChristianshavn är en stadsdel i Köpenhamn som med viss rätt brukar kallas Lilla Amsterdam. Området tillhörde tidigare danska flottan. Här anses det fint att bo.

6mDet är lite Munchvarning på denna gubbe som vi träffade på i Blekingetäppan en sen eftermiddag med god kramsnö.

7mPå många mössor står det Svea, på andra Obey, vilket är rätt mysko. Den här mannen försäkrade mig att han var precis det han signalerade.

9mEn tredje bild med en blank vattenspegel. Det verkar vara något slags tema. Här står jag på Söder och tittar över mot Hammarby sjöstad.

10mSköld Peter Matthis håller föredrag om Vietnamrörelsen på ABF-huset. Om hjältar funnes skulle han definitivt vara en hjälte för mig.

11mOm vintern är det folktomt och vilsamt bland Eriksdalslundens kolonilotter. Det tycker vi om, både jag och den vaksamma koltrasten på staketet.

12mDen här kamraten ser man ofta på stans loppmarknader. På bilden har han smällt upp sitt stånd nere vid Hornstulls strand.

13mDet här motivet fann jag vid Brunnsviken norr om Lings grav. Det är ett märkligt ljus. Man skulle kunna tro att det var en oljemålning.

14mUtanför Åhléns på Klarabergsgatan. Plötsligt ledsnade hon på att sitta och tigga och började dansa i stället och skrattade åt sin spegelbild i skyltfönstret.

15mOch ständigt dessa trappor. Jag har hur många som helst i datorn. Den här gången var det vinter och sen eftermiddag uppe vid gamla scenskolan i Tjurbergsparken.

16mPå Kakslottet i Taxinge stod denna allvarliga unga man. Jag bad att få ta en bild och han sa genast ja utan några frågor. Vackert ljus och intressant uttryck.

011b23En bild tagen från vårt köksfönster där kameran fullständigt flippade ut. Månen och Allhelgonakyrkans spira till höger, och alla lamporna i huset mitt emot hamnade i oskärpa.

18mEtt barn på en uteservering. Jag gillar hennes drömmande blick, hennes barnfingrar och den vackert slitna stolens ljusblå färg.

018c15Dubbeldäckartåget från Strängnäs hade välvda sidofönster. När vi körde in i en tunnel blev fönstret en konkav spegel. Då tog jag denna selfie.

20mFörra sommarens pridefestival. Pajazzo och Columbina, som han är olyckligt förälskad i, flanerar på Mariatorget i det mjuka ljuset under sina parasoller.

21mSolen går ner i sydväst. Året är ännu ungt. Som frusna vinterfåglar ryttlar molnen tätt över skorstenarnas svarta silhuetter.

22mFörsta dagen med min nya kamera 24 juni 2015. Jag plåtade allt och alla. I kiosken vid färjan över till Sjöstan stod de här tjejerna. De ställde gärna upp på en bild.

 

När alla springer åt samma håll

Text och bild: Staffan Castegren

18trappa71Vart är vi på väg den här gången?

När alla okritiskt anammar samma källor och springer åt samma håll, då är det dags att stanna upp en stund och reflektera. Vad är det som händer? De olika krigen som folk flyr från har pågått en stund. Flyktingströmmen sägs ha ökat, men siffrorna är osäkra. Folk har dött under flykt under flera års tid, inte minst på Medelhavet. Vad är det som är speciellt just nu?

Facebook är en arena där de riktigt duktiga pr-människorna kan nå fantastiska resultat. Se bara på SD:s tunnelbanereklam. Utan den förväntade Facebookreaktionen skulle de knappast brytt sig. Och nu är vi här igen. Men vem är det som regisserar den här gången? Det är svårt att reda ut, men man kan åtminstone titta lite på de tankar som återkommer.

En person som varit mycket aktiv de senaste dagarna skrev på sin FB-vägg: ”Aylan Kurdi, Må Gud förlåta oss.” Visst kan man be om förlåtelse för likgiltigheten för de miljoner barn som dör av smutsigt vatten och svält, som bombas av amerikanska drönare, som slaktas av vanvettiga islamister. Men varför ska alla nu samtidigt bry sig om bara ett enda barn?

Hans Rosling delas av många, och han är verkligen fantastisk som folkbildare, men trots att han säger sig vara så ödmjuk växer hans arrogans. Han pratar om olika grupper som har det olika bra, men han talar aldrig om den översta procenten, aldrig om dem som blir snuskigt rika på fracking, genmanipulerad mat, svindlerier inom kapitalhandeln och icke hållbar industriproduktion.

Ikea går ut och skänker över 300 miljoner till flyktingar, men till vilka flyktingar? SD vill ju att Sverige ska hjälpa de flyende på plats, inte ta hit dem. Gamle Kamprad, med sin politiska bakgrund väljer att köpa mat och tält till ett jättelikt flyktingläger i Afrika, och visst är det bra, men det löser ingenting, utan upprätthåller bara status quo.

Någonting man nästan inte ser alls på Facebook är ansvarsfrågan. Varför flyr folk? Varför finns det obegränsat med vapen? Varför bombas vissa länder sönder och samman, Irak, Libyen, Syrien? Jag kan inte påstå att jag har svar på de här frågorna, men jag känner att det blir fel om vi enskilda människor ska ta på oss skuld. Ansvaret ligger på en högre nivå.

Som sagt i dag springer alla åt samma håll, och jag är väl en jävla tjurskalle när jag känner att det är dags att stanna upp en stund. Det finns krafter som vinner på desinformation. Kan det sluta med att en ny växande opinion vill bygga ut försvaret, gå med i Nato och starta krig mot Ryssland? Eller har vi ännu inte sett den djupsinniga undermeningen i kampanjen?

 

Tolv snapsvisor del 1

Text och bild: Staffan Castegren

nubbar

Under en följd av år skrev jag en ny nubbevisa för mina närstående varje sommar och nu tänker jag att det kanske finns fler som tycker det skulle vara kul med lite nya sånger. Här kommer en knippa. Jag lämnar med både text och sång, och som vanligt är inspelningskvaliteten lite sådär. Men håll till godo.

Jag vill naturligtvis framhålla att jag inte uppmanar någon att supa och jag beklagar alla som har alkoholproblem. Jag själv uppskattar ett måttligt drickande i goda vänners lag och de här visorna vänder sig till likasinnade. Det kommer några fler som ni förstår, och senare kanske jag lägger ut några flerstämmiga.

Här hittar du några fler visor.

 

Melodi: Tacka vet jag palsternackor (Från Klas Klättermus)
Musik: Thorbjørn Egner

 

Den som bara dricker vann och har ett nyktert motto
Han sitter bara trist och dann och ser på Bingolotto
Nej tacka vet jag Armagnacen
Den ger fart inunder klacken
Det finns krut i Absolut
Ja jädrar och annama´n
En Gin och Tonic lossar banden
Whisky den ger kraft i anden
Vårat mål med alkohol
är vänners fröjd och gamman

*****

Melodi: Jag längtar till Italien
Musik: Birger Sjoberg

 

Jag äter inte kräftor
Jag struntar blankt i sill
ifall det inte finns en
liten droppe till
men titta vad värdinnan
i huslighet och flit
har dukat fram åt oss här
det är prima akvavit

*****

Melodi: Det var på Capri
Musik:
Will Grosz

 

Vi var potatis och älska varandra
djupt ner i myllan vi låg skal mot skal
Men sen i skörden du hamna bland andra
och kördes bort emot okända kval

Men tro nu inte jag sitter och gråter
fast jag blev äten med sillsvans och öl
för ner i magen, där möttes vi åter
Du var en nubbe, åh du härliga knöl

*****

Melodi: Menuett av Boccherini

 

När du känner bojan i vår framtidsdröm
Drabbas utav nojan i vår samtids ström
Mot klimathotena skänker ändå denna
lilla nubbe en tillfällig tröst

Frukta galen kossa i matkorgarna
Välja mellan sossarna och borgarna
Emot uppvärmningen kan de nära tingen
som en nubbe skänka lite tröst

*****

Melodi: Vårvindar friska
Musik:
Trad, svensk folkvisa

 

Vårvindar friska
sommarsöt siska
höstrusk och riska
vintern är lång

Tiden kan kvitta
vi kan nog hitta
orsak att dricka brännvin

*****

Melodi: Alla kan ju inte älska alla här i världen
Musik: Hans Alfredson och Tage Danielsson

 

Brännvin är för människan
vad krillen är för valen
pastillen för vokalen
och som dill för sill
skuttar kring i kroppen
som mandrillen i Bengalen
så stillen er i salen
vi ska ta en till

*****

Skål!

Ögon känsliga för grönt

Text:  Barbro Hörberg musik: Nils Hansén

trappa3Det regnade, men bilderna blev bra. Det var ett egendomligt ljus den dan …

 

Barbro Hörberg 1932–1976 var på 50-talet med i Povel Ramels första revy och senare i de litterära kabaréer som Lars Forssell, Pär Rådström och Beppe Wolgers skrev. På 60-talet levde hon i Paris i flera år och blev inspirerad av den franska visan. Hon började även skriva egna sånger.

Den svenska visscenen var mycket mansdominerad på den här tiden och Hörberg hamnade lite vid sidan av sådana namn som Vreeswijk, Åkerström, Zetterholm och Sändh. Men efter hennes död har hon uppmärksammats av ständigt nya generationer.

Ögon känsliga för grönt har tolkats av många artister. Bilderna i texten är lätta att ta till sig: regnet, parken, bladen, pappersduvan och den nära kärleken. Och alla som fotograferar har nog upplevt hur bilder av gröna träd blir ovanligt bra när det regnar.

Ögon känsliga för grönt – text
Barbro Hörberg

Och tänk i parken om våren
med ögon känsliga för grönt
och kastanjeblad som paraplyer
och våra händer känsliga för allt som är skönt

Vi vek en duva av papper
I vinden seglade den långt
och den landade på en staty
som fick ändra alla orden i sin sång

Det regnade men bilderna blev bra
det var ett egendomligt ljus den dan
Vi fyllde våra ögon
med ljuset och tankarna på allt det nya

Och tänk i parken om våren
med ögon känsliga för grönt
och kastanjeblad som paraplyer
Jag älskade dig då, det gör jag nu

 

Balladen om Eken

Text och musik: Ruben Nilsson

eken1Det är hus vid hus i ett skumraskljus
och det gör en glad det är våran stad
det är våran stad ja Eken

 

Ruben Nilsson föddes 1893 på Skånegatan på Söder i Stockholm. Senare flyttade familjen upp till Sibirien, det vill säga nordöstra Vasastan. Vi pratat arbetarklass, trångboddhet och social misär, men också stolthet och politiskt engagemang.

Ruben började som plåtslagarlärling i unga år och blev med tiden mycket bra på det. Men han ville egentligen bli konstnär. Fast det gick ju inte. Alla måste bidra till försörjningen. Han gick dock och tog lektioner på sin fritid och 1929 hade han sin första utställning.

Han gjorde även visor och 1934 gav han ut sin första samling, illustrerad av honom själv. Den här sången kommer från hans tredje och sista samling som också heter Balladen om Eken. Eken är ett gammalt slangord på knallarnas hemliga språk månsing, och betyder Stockholm.

Ruben Nilsson fick ett uppsving på 60-talet när Fred Åkerström spelade in flera av han sånger, men han var då gammal och trött och ointresserad av nya människor, så de träffades aldrig, men han uppskattade Fred Åkerströms tolkningar. Ruben Nilsson dog 1971 och ligger på Solna kyrkogård.

Balladen om Eken – text
Ruben Nilsson

Man skulle väl tona en sjucker ballad
om våran stad, ja om våran stad
Men en ann kan ju inte snacka så snyggt
såre låter så där som om det vore tryckt
Men ge bäng i de. Vill ni följa me
på en långpromenad här i våran stad?
Här i våran stad, i Eken

Vi låtsas vi träffas en snarfager kväll
vid båtarna, ner vid Grand Hotell
där som nasarna becknar rabbel å snask
ja, och nyplockad mask, ett par spänn för en ask
Här vid Strömmens brus, vårat riksdagshus
och Norrbro, Rosenbad, å en slottsfasad
De e våran stad, ja Eken

Sen flyger vi över till Västerbron
I dikt å ton ska man ta motion
Ser ni Stillot på ön och Pålsundets strand
gamla krokiga pilar å båtar på land
Å Norr Mälarstrand me ett långt, långt band
utav lyktor i rad! De e våran stad
De e våran stad, ja Eken

Högt oppe på Fjällgatan harom ett fik
med bra musik å med fluktutkik
över Stassgårn och Saltsjöns svartblåa vik
Ni förstår, de e vår. De e dröm och mystik
De e hus vid hus, i ett skumraskljus
och de gör en glad. De e våran stad
De e våran stad, ja Eken

Å skorvarna ligger med flaggor på svaj
vid Stassgårns kaj, ja vid Stassgårns kaj,
där står knallröda lyftkranar grant emot spat,
ja, å Skeppsholmens grönska e späd som spenat
Gröna Lundens lamm, far på färjan fram
emot Allmänna Gränd. Ja, den e ju känd
här i våran stad. I Eken

Men Eken e mera än utsikt och grant
Ja de e sant. Aldrig likadant
Det kan vara ett flyttlass på Odenplan
eller snöslask å julmarknad i Gamla Stan
Men de e nåt mer som man inte ser
ja, man vet inte vad som e våran stad
som e våran stad. Ja, Eken