I oktober 1962 utspelade sig den så kallade Kubakrisen. Sovjet reagerade på att USA hade kärnvapenbaser i Turkiet och placerade kärnvapen på Kuba. Detta kunde USA inte acceptera och det totala atomkriget hängde i luften. Krisen löstes dock diplomatiskt och USA hyllades i västvärlden för sin rakryggade hållning.

När Warszawapakten upplöstes 1991 lovade västmakterna att inte utvidga Nato österut. Men under 2000-talet har elva nya östeuropeiska stater blivit medlemmar i Nato. Även Ukraina har fått en inbjudan. Om Ukraina blir medlem kan USA sätta upp kärnvapenbaser mindre än 50 mil från Moskva. Historien upprepar sig. Det är bara medievinklingen som är annorlunda.

Varje krig i världshistorien har två händelsehorisonter. Dels den samtida som i princip bara talar om ära, ondska och godhet, dels den historiska som efteråt lägger fram de bakomliggande drivkrafterna. Alla bildade människor vet att det ligger till så. Ändå får man, hur bildad man än är, bara beröra den samtida händelsehorisonten medan kriget pågår.

För en vanlig människa är det konstigt; varför kan Zelensky och Putin inte sätta sig ner och snacka? Nej, det tillåter inte väst. Ukraina är ett land med rika naturresurser. USA, EU och Ryssland har alla ögonen på den kakan. Alla tre är rädda för att de andra två ska få mer kontroll än de själva. Därför har varje stormakt sin egen Ukrainapolitik.

I mediebilden är Ukraina ett litet demokratiskt land som utsatts för Rysslands fullskaliga invasion. Sanningen är att Ukraina är ett odemokratiskt land, där väst satt in ett korrumperat marionettstyre. Sedan göder de sin egen vapenindustri och pumpar in bisarra mängder vapen och låter det ukrainska folket blöda i ett krig som handlar om stormakternas girighet.

Om man googlar antal offer i kriget: döda/skadade och militärer/civila, får man en enorm spännvidd. Siffrorna varierar mellan 15 000 och flera miljoner. Medierna talar framför allt om väldiga ryska förluster. Tänk om någon kunde göra en ordentlig källkritisk granskning av siffrorna och undersöka det politiska narrativet som stöder de olika uppgifterna.

Det är deprimerande att inte en enda riksdagsledamot eller en enda journalist i de stora medierna förmår lyfta blicken över den samtida händelsehorisonten. Det visar att vår omhuldade demokrati faktiskt har sina brister. De som styr medierna är samma grupp människor som säljer vapnen och som vill dela Ukrainas naturtillgångar.

Nu tycker väl somliga att jag är en lögnaktig Putinkramare. Men allt är sant! Om ni väntar några år kan ni läsa om det i historieböckerna. Precis som vanligt, som med alla andra krig. Och det kommer nya krig, och ni kommer, precis som vanligt, springa ut och skrika: Den här gången finns det inga bakomliggande drivkrafter, bara ära, ondska och godhet.

24 februari 2026