Category Archives: Blogg

Trollfabriken Dagens Nyheter

Text och bild: Staffan Castegren


Fredens duva är ordentligt nedmyllad i asfalten

Jag blir så trött på alla orden som de styrande svänger sig med: Vad är till exempel en trollfabrik? Det är, sägs det, en organisation som via sociala medier sprider desinformation och som vill påverka, manipulera och indoktrinera människor. De styrande har enats om att det är något som bara finns i Ryssland och Kina. Är det verkligen sant? Det låter konstigt att västländerna skulle låta bli att använda ett sådant vapen om det nu är så kraftfullt.

Häromdagen rasslade det in ett stort antal inlägg från helt främmande människor på min Facebooksida. Alla uppmanade mig att köpa Teslas nya kryptovaluta. Man kan misstänka att inläggen styrdes från en central organisation. Kan det möjligen vara en trollfabrik? De vill ju få mig att gå med i något olustigt pyramidspel, genom påverkan, manipulation och indoktrinering. Eller måste det vara politisk påverkan? Okay, samtliga partier i Sverige har en stark närvaro på sociala medier. Är det trollfabriker? Nej, troligen inte det heller.

Det verkar som om det per definition måste vara onda krafter. Men vem bestämmer graden av ondska? Tidningen The Economists har ett demokratiindex, där man listar samtliga länder. De 21 första kallas fulla demokratier, där ligger Sverige på plats 4. Länderna mellan 22 och 74 kallas bristfälliga demokratier, där ligger USA på plats 26. Nästa grupp, mellan 75 och 108 kallas hybridregimer, diktaturer med vissa demokratiska inslag. Där ligger Ukraina på plats 86. Gruppen mellan 109 och 167 kallas auktoritära regimer. Där ligger Ryssland på plats 124.

Om trollfabriker är ondskans instrument, är det väl så att de fulla demokratierna inte har sådant, medan de bristfälliga demokratierna har det i viss utsträckning, hybridregimerna ännu lite mer och de auktoritära regimerna fullt ut, men så låter det inte. I mediebilden är det bara Ryssland och Kina som använder detta ondskefulla vapen.

Men på något sätt har det ändå spridits desinformation och manipulerade fakta om kriget i Ukraina. Det har starkt påverkat de svenska riksdagsledamöterna. Låt oss ta några exempel. Över en natt förvandlades Ukraina från hybridregim till ett fritt och demokratiskt land i medierna. Samtidigt slogs det fast att det ryska anfallskriget var brutalare och hänsynslösare än alla andra krig sedan andra världskriget. Sedan kom man på att vi var allvarligt hotade av ett ryskt militärt angrepp.

Inget av detta är sant. Ukraina är fortfarande ett ofritt land där oligarker styr och fascistiska militära kårer drar omkring. Vi bör naturligtvis inte skicka vapen eller döpa parker efter ett sådant land. Det ryska kriget är brutalt och hänsynslöst, liksom alla krig, till exempel alla USA:s anfallskrig de senaste 70 åren. Vi bör fördöma alla krig med samma kraft. Vi är inte hotade av Ryssland militärt. Det finns varken rim eller reson i ett sådant påstående. 

Men var har den här desinformationen kommit ifrån? Finns det västliga trollfabriker i alla fall? Ja på sätt och vis. En bedövande majoritet av alla medier i väst kan sägas vara trollfabriker. De pumpar ut information som är pro väst och anti öst, vare sig informationen är sann eller inte. En tidning som DN som tidigare var för en svensk atombomb och som länge varit för Nato har varje dag spridit desinformation. Varför? Därför att den stöder deras politiska agenda.

Och nu har de lyckats dupera Riksdagen att skicka in en Natoansökan. Det är helt sanslöst att dessa 349 ledamöter tycker att det är demokratiskt att de själva, utan att möta folkets vilja i ett val, kan riva upp en tvåhundraårig alliansfrihet. Och även här smyger desinformationen sig in. Nato kallas hela tiden ”försvarsallians”. Varför då? Nato är en av USA:s militära tentakler och USA är vår tids aggressivaste supermakt. Nato är en angreppsallians, inget annat. Sverige ska naturligtvis inte vara med i en sådan.

Men vad kommer hända nu? Ett värstascenario är ju att det här bara är början. Ryssland lär inte orka mycket mer, men det kan tänkas att USA kommer att använda metoden Libyen och Irak på hela Ryssland och mala ner den lilla civilisation som finns för att sedan stå redo för den stora finalen mot Kina. Den aggressiva utvidgningen av Nato österut, med elva nya medlemmar under 2000-talet (tretton med Finland och Sverige) har ju pekat åt det hållet.

Men det troliga är att Ukrainakriget kommer att ebba ut, som alla andra krig, och att vi återgår till en ny vardag, med ett ytterligare försvagat Ryssland och ett ännu starkare USA. Då hoppas jag att det ska komma en ny generation historiker, som inte sålt sig till krigspartiet, och som på allvar försöker ta reda på vad det var som hände den där konstiga våren 2022 när trollfabrikerna i väst gick på högvarv och Europas politiker totalt tappade tankeförmågan.

Den eskalerande dumheten

Text och bild: Staffan Castegren

Nu börjar det bli svårt att hänga med i dumheterna. Alla politiker måste profilera sig i sin resoluta tuffhet, somliga mer än andra, Ebba vill skjuta skarpt på demonstranter och fru König Jerlmyr, finansborgarråd i Stockholm, döper om en park utanför ryska ambassaden till Ukrainaparken, Magdalena och Ulf låter sig fotograferas i militära sammanhang och alla vill skicka vapen till stridförande nation.

Ingen verkar tänka längre än till nästa val, men jag kan berätta en hemlighet för dem alla: allt det här kommer att blåsa över. Kriget kommer att ta slut, ryssarna dra sig tillbaka och Nato flytta fram sina positioner ytterligare. Oljan kommer att börja flöda igen och oligarkerna får tillbaka sina fina flygplan och lyxiga båtar, och miljöarbetet förlorar kanske ett år i politisk energi och handlingskraft, ett år som vi faktiskt inte har.

Och här i Sverige kommer vi vakna upp och inse det vi redan visste: att Ukraina inte är fritt och demokratiskt, utan ett land där oligarkerna styr, politiska motståndare fängslas, tidningar stängs ner och militära rövarband drar omkring utan kontroll. Vi kommer sannolikt ha 30 000 ukrainska flyktingar, där många har kontakter med högerpopulistiska krafter där hemma, krafter som vi i väst nu har beväpnat till tänderna.

Nästa terrordåd i Sverige kan mycket väl genomföras med ett av de pansarskott vi skänkte så frikostigt när plötsligt all tankeverksamhet förbjöds i Sveriges riksdag. När alla vapen inte längre behövs för att döda ryssar, kan de ju säljas. Det är vapen för miljarder som samlats på hög av folk i Ukraina som har lite längre framförhållning än politikerna i väst, och kundkontakterna är redan uppbyggda. Ukraina har länge varit ett av de europeiska högerpopulisternas favoritländer.

Vi brukar ju kalla tiden efter 1945 för efterkrigstiden, ett missvisande namn eftersom krig i princip har pågått oavbrutet sedan dess. Det har varit diverse lokala konflikter, men framför allt är det stormakter som plågat små nationer. Det här har politikerna tyckt vara ett normalt förhållande, inget att orda nämnvärt om. Jag kan inte påminna mig att någon tyckte att man skulle byta namn på gatorna, typ Afghanistangränd, Falklandsparken eller Libyentorget.

Men nu säger medier och politiker att Ukraina ligger i närområdet, vilket det inte gör, att det är demokratiskt, vilket det inte är, och att vårt säkerhetsläge radikalt har förändrats, vilket det inte har. Vi måste gå med i Nato, snabbt som attan, innan folk börjar tänka igen. Ett tvåhundraårigt strategiskt tänkande, som varit tydligt och förutsägbart för omvärlden ska nu rivas ner på två månader och vi ska sitta och mysa och känna oss trygga under USA:s kärnvapenparaply.

Men även denna hets kommer att blåsa över, och då kanske vi frågar oss om den här brådskan verkligen var så klok. Vi kommer spela hockey med ryssarna och vilja sälja telefonväxlar och Ikeamöbler. De är lyckligtvis inte lika lättkränkta som vissa element i våra svenska förorter, men en sak är säker, de kommer inte glömma fru König Jerlmyr och hennes populistiska Urkrainapark. Men vi kan hoppas att någon klok person på stadsbyggnadskontoret dribblar bort hennes dumma namnförslag.

Hur tokiga är makthavarna egentligen?

Text och bild: Staffan Castegren


Varför finns det inte 7,9 miljarder fredsaktivister …

Jag måste skriva om vanvettet som råder i världen, fast jag vet att ingen kommer att bry sig. Yttrandefrihet innebär inte någon rätt att bli hörd, bara rätten att få ropa ut i tomheten. Ändå måste jag skriva. Jag tänker att om 50 år kommer det finnas folk som undrar: Hur jävla tokiga var de på 2020-talet, fanns det ingen som hade något i huvudet? Och då vill jag att de ska hitta alla oss, vi som ropade vår ångest ut i tomheten.

Det finns en lista på Wikipedia över samtliga krig. Man kan lätt konstatera att den inte på långt när är fullständig, men den är deprimerande nog som den är. Den börjar med det trojanska kriget på 1200-talet före Kristus och slutar med Ukrainakriget som pågår just nu. Eftersom alla krig, utan undantag, följer samma mall: fattiga människor dödar varandra för att rika människor ska få fördelar, kan jag fyllas både av sorg för de fattiga och hat mot de rika.

På listan redovisar de 63 krig efter 1945. Vissa av dem minns man bättre än andra: Frankrike mot Vietnam och Algeriet, Falklandskriget, Iran – Irak, Sovjet mot Afghanistan och Tjetjenien och en del av USA:s alla krig runt vår jord. Det finns dock ingen sammanställning av antalet döda, men vi kan utgå ifrån att det handlar om många miljoner, både soldater och civila, och säkert en miljon ihjälsvultna barn och våldtagna kvinnor, för så har det alltid varit i krig.

Någonting som förvånar mig är att fredsrörelsen är så svag. Vem som helst kan ju inse att mer än 99 % av jordens befolkning förlorar på krig. Även om de inte bor i ett krigförande land kan varubrist och prisstegringar orsaka svår nöd. Varför finns det inte 7,9 miljarder fredsaktivister som står upp och tvingar fram en global nedrustning? Och varför röstar en bred majoritet av våra politiker år efter år för fortsatta anslag till militären?

Det finns två påståenden som används ofta i samband med krig: ”Det första offret i krig är alltid sanningen.” och ”Man kan inte starta krig utan massmedier.” De har nästan blivit plattityder, men det är viktigt att förstå att bägge är sanna. Alla hyggligt bildade människor vet att de är sanna, och eftersom nu journalister och politiker oftast är hyggligt bildade kan man undra varför de gång på gång bortser från denna uppenbara sanning.

I det krig som pågår nu har man enats om vissa grundfakta som inte får betvivlas: 1. Ukraina är ett fritt och demokratiskt land. 2. Rysslands angreppskrig var helt oprovocerat och förs med en grymhet som överträffar alla tidigare krig de senaste 70 åren. 3. Sanktionerna mot Ryssland och det militära stödet till Ukraina har ingenting med världspolitik att göra, utan är bara sympatiåtgärder från den fria världen för det lilla demokratiska landet (1) mot den bestialiska supermakten (2).

Jag tar mig friheten att travestera Émile Zola och ropa: Jag anklagar er, politiker och journalister, för att ni vet om att dessa ovannämnda grundfakta är ren och skär lögn, och att ni ändå spelar med i ett ovärdigt spel som riskerar att utlösa ett världskrig och en kärnvapenkatastrof. Ni vet att ni skulle kunna börja tala besinningens språk, men ni väljer medvetet att låta bli, och jag hoppas innerligt att historien ska döma er för detta.

Ukraina är inte ett demokratiskt land. På alla demokratilistor hamnar Ukraina långt ner. Kriget förs inte mellan två nationella arméer, utan det drar dessutom omkring självständiga militära förband vars politiska agenda är minst sagt oklar. Zelenskyj spelade i en teveserie en folklig politiker som räddade Ukraina. När serien blev en succé erbjöd sig oligarken som ägde tevekanalen att bekosta en valkampanj om Zelenskyj ställde upp i presidentvalet. Han fick över 70 % av rösterna. Men var det personen eller rollfiguren som fick rösterna?

Rysslands krig är liksom alla krig förkastligt och värt vårt fördömande. Det finns inget försonande i det. Det är helt klart att de dödar både soldater och civila, bombar sönder infrastruktur, plundrar och våldtar, men så är det i alla krig. Alla angripare genom historien; svenskar, ryssar, engelsmän, tyskar, kineser och amerikaner har alltid varit fruktade av civilbefolkning. Ryssarna är säkert för jävliga, men att peka ut just dem som värre än andra angripare bidrar bara till krigshetsen.

Sanktionerna mot Ryssland drabbar i princip bara vanligt folk. Oligarkerna vet att de får tillbaka sina pengar och lyxjakter när allt blåst över. Vapenströmmen till Ukraina kan leda till att man beväpnar framtida terrorister, sånt har USA gjort förr. Den amerikanska oljeindustrin vill gärna sälja olja och gas till Europa för dubbla priset. Den oljan ska tas fram genom så kallad fracking, vilket flyttar tillbaka miljökampen minst tio år.

Medierna och politikerna upprepar sina påståenden gång på gång, fast de vet att de inte är sanna, och till slut blir de skrämda av sitt eget vapenskrammel och börjar skrika om upprustning och Nato-medlemskap. Är de nyttiga idioter som aningslöst går USA:s ärenden, eller är de cyniker som Hearst och Pulizer som i princip drog i gång spansk-amerikanska kriget 1898 för att de insåg att krig är bra för lösnummerförsäljningen?

Sverige har varit alliansfritt i över hundra år, Finland sedan andra världskrigets slut. Att bägge länderna nu överväger ett Natomedlemskap, bara på grund av en massiv mediestorm är fullkomligt sanslöst. Man kunde ju tycka att ett sådant viktigt beslut inte får slarvas fram på några månader bara för att tillfredsställa rent populistiska nycker. Lägg frågan på is fram till valet och tillsätt därefter en oberoende kommitté som kan utreda ett medlemskap ur alla aspekter.

Om vi går med i Nato finns ju möjligheten att vi får President Trump som överbefälhavare, amerikanska kärnvapenbaser på svensk mark och att vi blir tvungna att till exempel hjälpa Natomedlemmen Turkiet att jaga kurder. Sverige har en fin tradition av att mäkla fred och skapa trygghet och försoning i världen. Vi ägde en trovärdighet på Dag Hammarskjölds och Olof Palmes tid. Dit borde vi sikta igen.

Om Peter Englund och Ukraina


Krig och fred – Liv och död – Det är dags att välja



Den 13 mars publicerade Peter Englund en artikel i DN Kultur med rubriken: Därför kommer Putin att förlora. Hans text är välskriven, som vanligt, och välstrukturerad och ordet transmogrifiera ingår, som vanligt. Man behöver inte tveka, detta är en Peter Englund-text, läsvärd, rolig och intressant, som vanligt.

Ändå är det något som skaver. Eftersom han är den han är, historikern, akademikern, vetenskapsmannen kommer folk att säga att detta är en vetenskaplig text, oantastlig och objektiv. Men det stämmer inte. Texten han skrivit är en politisk text och den är skriven utifrån en agenda, därför väljer han sina historiska fakta lite för medvetet.

Redan i ingressen hävdar han att Hitlers största misstag var att förklara USA krig 1941. Ett större misstag var naturligtvis invasionen av Sovjet 1941. Där förlorade Tyskland miljontals män, massor av krigsmateriel och, framför allt, hemmafrontens blinda tilltro. USA var ju i realiteten redan med i kriget på de allierades sida med sin starka ekonomi och industri.

I inledningen beskriver Englund ett besök i Kabul 1996, med kilometer efter kilometer av ruiner, och han undrar om även de ukrainska städerna ska bli nya namn i listan av sönderbombade platser. Det här är oärlig journalistik. När Sovjet lämnade Afghanistan 1989 var Kabul i princip intakt. Det Englund såg var resultatet av inbördeskrig, till en stor del finansierat av USA.

Sovjets invasion av Afghanistan var ett brott som troligen kostade över en miljon civila dödsoffer. Det kan inte försvaras. Men om man jämför siffrorna med Ukraina blir åtminstone jag lite förvånad. FN beräknar att antalet civila dödsoffer i denna invasion inte överstigit tusen. Vad beror detta på? Är det inkompetens eller hänsyn?

Peter Englund vill förklara det ryska misslyckandet i Ukraina, bland annat med att Ryssland är ett av världens mest ojämlika länder där en liten grupp oligarker äger det mesta. Hur tror han att det är i Ukraina? Även där finns det oligarker. Hur är det i Sverige och övriga västvärlden? Finns det inte en elit som äger i princip allt som är av strategiskt värde?

Rysslands invasion av Ukraina är ett brott och jag borde kanske inte svara Englund, men jag får stark ångest av det enorma vapenskramlet i alla medier, och sanningens totala bankrutt. En majoritet av  alla politiker, journalister och historiker verkar tro på mer upprustning och mer krig, men det är som vanligt inte de som ska dö i skyttegravarna.

Medierna har på kort tid fått den svenska opinionen att svänga i Nato-frågan, de har fått hela västvärlden att öka sina vapeninköp och blockerat allt kritiskt tänkande. Ingen diskuterar Putins ursprungliga krigsmål, nämligen att hindra USA från att sätta upp robotbatterier vid Ukrainas östra gräns, ca 50 mil från Moskva.

Peter Englund skriver i stället att väst har tassat så försiktigt runt Putin på grund av sitt olje- och gasberoende. Under 2000-talet har Nato utvidgats österut med elva nya medlemsstater. Är det verkligen att tassa försiktigt? På vilket sätt skulle man varit mindre tassig och mer resolut, enligt Englund? Är det metoden Libyen och Irak han förordar?

När USA brådstörtat lämnade Afghanistan flydde deras marionettpresident med en helikopter fullastad med pengar och skatter som han stulit från sitt folk. Visst är Putin en bandit, men vi måste värja oss mot mediernas förenklingar. Det kan finnas fler banditer än en i världen. Själv oroar jag mig mycket över USA:s groteska militära överlägsenhet.

Jag skulle vilja att världens historiker, akademiker och vetenskapsmän börjar bygget av ett fredsparti snarare än att ansluta sig till krigspartiet. Det krävs ingen examen för att förstå att Natos samlade militärbudget som överstiger tusen miljarder dollar, knappast är gynnsam för miljön och knappast minskar krig, svält eller ojämlikhet. Greta och hennes likar är så jävla ensamma. Det är dags för många många fler att ta ställning mot alla krigsherrar och för jorden.

Om kriget i Ukraina

Text och bild: Staffan Castegren

När första världskriget bröt ut flockades Europas medborgare till rekryteringskontoren. Pressen spred lögner både om fiendernas ondska och om det egna landets godhet. Många upplevde kriget som ett äventyr, som ett mandomsprov, som en nationell rening. Detta gick dock över mycket fort. Snart insåg de flesta att det enda som händer i krig är att fattiga människor dödar varandra och att en liten grupp rika människor blir ännu rikare.

Efter 1918 var det folk som sade att det här var kriget som skulle göra slut på alla krig. Men så blev det inte, som vi vet. Men varför fortsätter mänskligheten att kriga? Det är väl rimligt att anta att en överväldigande majoritet av jordens befolkning helst vill slippa det fasansfulla valet att döda eller att dödas. Det enda rätta, då som nu måste vara att kämpa för freden.

Min tro är att kriget som idé växte fram samtidigt som klassamhället för ca 12 000 år sedan. Det vill säga när mänskligheten slog sig på jordbruk och började producera överskott. För det är ju så att om det finns ett överskott, så finns det alltid folk som anser sig ha rätt att bestämma över det. En elit växte fram som med våld och list tryckte ner majoritetens berättigade missnöje.

Våldet och listen sköttes av soldater och präster vars första uppgift var att kuva det egna folket. Senare kunde man vända sig mot andra grupper av människor och då växte det ledande skiktet med nya funktioner, eliten behövde bland annat konstnärer och historieberättare. Många tidiga bildfriser och texter handlar om mäktiga kungar som dödar och stympar oräkneliga fiendesoldater.

Och så här fortsatte det genom historien. Religionerna avlöste varandra, taktiken på slagfälten och vapnen utvecklades och med tryckkonstens hjälp kunde lögnerna spridas allt effektivare. Men grundidén var densamma: Det var eliten som önskade krigen, inte minst för att befästa sin egen makt. Kanske riktar sig alla krig egentligen i första hand mot det egna folket.

Situationen i dag är sig rätt lik. Religionen är på tillbakagång, men otaliga filmer, som till exempel Star Wars och Sagan om ringen bedriver en skamlös krigshets. Där är alla fiender demoner, men alla som dör på den rätta sidan kan räkna med ett liv efter detta. I dag drar eliten in ofattbara förmögenheter på sin krigsindustri och medierna sprider villigt sina ägares åsikter om krigets oundviklighet.

Putin och den ryska eliten har naturligtvis en odiskutabel skuld till kriget i Ukraina. Men allt måste sättas i en historisk kontext. USA har sedan 1945 bedrivit en oerhört aggressiv utrikespolitik. Landet har i princip varit i krig oavbrutet sedan dess och deras militärbaser är spridda tätt över jordens yta. Men trots alla miljoner som dött i deras krig, tycker i princip alla medier och politiker i väst att det är ett acceptabelt förhållande.

Ryssarna upplever dock detta som ett hot och när nu nätet av Nato-baser dras åt ytterligare växer både deras rädsla och deras motstånd. Aggressivitet väcker alltid aggressivitet. När nu alla västländer okritiskt ställer sig på USA:s sida känner de sig sannolikt alltmer trängda. Krigshetsen i våra medier har ju pågått i månader och nu verkar det svårt ens för de klokaste att tänka sansat.

Sverige har inte skickat vapen till krigförande nation sedan finska vinterkriget. Men nu är det tydligen dags igen. Medierna fylls av så kallade experter som säger att även Sverige är utsatt för krigshot. Och i riksdagen sprider sig populismen som Corona. Alla vill överträffa varandra i hårdförhet. Ingen säger att kejsaren är naken. Mediedrevet har fått opinionen att svänga från alliansfrihet till Nato-anslutning.

Situationen i riksdagen är verkligen häpnadsväckande: Arbetarpartierna anser att arbetarna ska gå ut och döda varandra igen i elitens krig, miljöpartiet tror att krig är bra för miljön, det kristna partiet tycker att bergspredikan bara är skitprat. Det är egentligen bara de blåbruna partierna som är som vanligt, deras grundidé har ju alltid varit att miljardärerna ska få ännu fler miljarder.

Vad var det som startade första världskriget, Agadirkuppen 1911, skotten i Sarajevo? Därom tvista de lärde. Men situationen då är skrämmande lik dagens läge. Den totala aningslösheten, likriktningen, där alla springer åt samma håll, upprustningen, det öronbedövande vapenskramlet i alla medier. Ska Ukraina 2022 bli en ny symbol i historien tillsammans med skotten i Sarajevo 1914 och inmarschen i Polen 1945?

Vi måste säga nej till Rysslands krig, men också till USA:s världsherravälde. Vi måste säga nej till upprustningen överallt i världen. Vi måste få bort kärnvapenhotet. Nej till resursslöseriet och miljöförstöringen, nej till den groteska ojämlikheten. Ska vi lyckas lösa jordklotets akuta problem måste vi fokusera och jobba tillsammans. Vi har faktiskt inte tid med den här skiten.

Dungeons of pain and heavens of beauty

Text och bild: Staffan Castegren

Simon Steensland releasing a new album

Let me, right from the beginning, state that Simon Steenslands new album, Let´s go to hell, is nothing less than a masterpiece. I have followed him for decades and seen his music grow, unfold, and develop new and exciting landscapes and heavens, I have heard him evolve from being a rock drummer with an attitude to what he is today: a free artist that doesn´t need any attitudes, a composer that creates music you can´t hear anywhere else.

In his last few albums, I have noticed a movement towards the “classical” music. You can hear Edgar Varese, of course, and Witold Lutoslawski. When I ask him, he mentions Krzysztof Penderecki, but in the same breath Annette Peacock and Joni Mitchell.
– There are so many ways music can be great, he says. And no way is necessarily better than the other. This is my way, and it feels completely natural and obvious, I can´t even imagine any other way to create music.

I said, Steensland is moving towards the “classical” music, but he will never totally get there, because he comes from a Rock idiom. Somewhere in the reptile brain of his music lurks Frank Zappa, Henry Cow, Magma and a few others, not so much their music, but the tale they tell about how music can sound.

But when we are talking it is apparent that there is a difference between what I hear in his music, and what he actually put there. He says he never listened to Lutoslawski, but when I mention Charles Ives he agrees:
– Wow, what a guy. He was a real visionary. If there is such a thing as having an idol, that would be him.
 Ives was an American composer that, like Steensland, was so far ahead of his time, that very few understood his music.
– That´s right, his monumental 4:th symphony had its world premiere eleven years after his death.

Simon Steenslands new album, Let´s go to hell, consists of three parts, I wouldn´t call them tunes or movements, but parts: Schrödingers friends, The flagellant march, and Zombie B. Goode. The titles connect to fields of interest that can be found in the earlier albums. Erwin Schrödinger was an Austrian quantum physicist that is mostly known for his metaphor about the cat. A flagellant was a person, mostly in medieval times, that would whip himself, thinking that pain would get him closer to the sufferings of Christ. And Zombie B. Goode? I guess it alludes to old Johnny, deep down in Louisiana, but I can’t say I hear any references to Chuck Berry.

The music moves in spheres that sometimes can be recognized as a 4/4 rock beat, but soon the rhythm disintegrates, and the pulse becomes irregular, and suddenly it disappears, and you find yourself in a dungeon of pain and anxiety or in a heaven of beauty. I think I can identify some of the flagellants as being very contemporary, trying to handle war, pollution, and inequality. But in the end, the music doesn´t give up, the world is going to pieces, but still there is hope and resistance. And of course; humor DO belong in music. All along fear, fascination, and awe, I laughed several times.

I ask him about notation, it is hard to imagine that there is a complete score. But he says that every part is exactly notated. He uses live musicians, and many of them want to have the music written down. But of course, in the final work he is alone in the studio, with his mixing table, his earphones, and his computer. He laughs when he tells me that the time he put into this album is ridiculously immense.
– I have lived with this music like with a person, and now it´s hard to let go. I write rather slowly, and I´m no wizard at the mixing table, but mostly I´m insecure about the quality, is it good enough? But on a good day I go to the studio, and when I “wake up” a few hours later I have some music that I hardly know where it came from.

Let´s go to hell, is an album that probably will sell a few thousand copies around the world. I should say that´s a shame. Think about the billions they put into orchestras and concert halls, just to play Mozart, Brahms, and Stravinsky. I have nothing against these composers, but I think a few bucks could drizzle down to a struggling artist like Simon Steensland. I, myself, have written to the Swedish public service radio, and asked them to play some of Steenslands music, and I urge you to do the same. If you have a radio channel that is not totally into mindless pop music in your part of the world, write to them and try to get them to play this masterpiece. Maybe together we can make a difference.

Coronaåret 2020

Text och bild: Staffan Castegren

En förändring måste vara möjlig.

Under åren 2015 till 2019 dog i genomsnitt 91 157 personer per år i Sverige. Den preliminära siffran för 2020 är 97 941. Det är en ökning med 6 784. Under hela 2000-talet har siffrorna hållit sig kring 90 000 per år, med en topp 2002 med 95 009 döda. De vanligaste dödsorsakerna är hjärt- och kärlsjukdomar och cancer, som tillsammans står för mer än hälften av alla dödsfall.

Medierna har fortlöpande informerat om dem som dött av Covid 19. Siffran för 2020 landade på drygt 10 000. Den siffran är dock lite missvisande. Att någon har covid, behöver inte betyda att det var dödsorsaken. Om vi tittar på den ökade dödligheten 2020 som alltså var 6 784, är det kanske en rimligare siffra på antalet döda i Covid 19, men även den siffran är osäker eftersom det vi jämför med är ett genomsnittsvärde.

Döden är ju inte bara människans villkor, utan det gäller allt levande på jorden. Det finns dödstal och medellivslängder för alger, ejdrar och elefanter. För människan påverkas siffrorna av levnadsstandard, samhällsklimat och demografi. I Sverige kommer dödstalen öka framöver allt eftersom 40-talets stora barnkullar börjar komma upp i åren. Vi kan alltså ännu inte säkert bedöma hur ”onaturligt” dödstalet för 2020 var.

I USA som har det högsta antalet döda i Corona, dör normalt ca 2,8 miljoner människor per år. För 2020 tror man att den siffran ska överstiga 3 miljoner. Ca 400 000 har registrerats som döda i Covid 19, men den siffran är lika osäker som den svenska, och av samma orsaker. Även i USA dör de allra flesta av hjärt- och cancersjukdomar.

Man kan diskutera rimligheten i de resurser som satsas på just denna dödsorsak. Vi pratar sannolikt om en siffra som ligger mellan 5 och 10 procent av alla döda, och som nästan uteslutande drabbar personer över 70 år med olika bidragande sjukdomar, folk som troligen ändå skulle ha dött inom några år. Om man hade satsat en bråkdel av resurserna på värdiga och professionella äldreboenden skulle fler liv ha räddats och sjukvården blivit mindre belastad.

Vi måste se Coronavirusen som ett tecken på en större sjuka. Att försöka stoppa tecknen, utan att angripa orsakerna är ju rätt enfaldigt. En samlad vetenskap säger att vi håller på att förstöra vår jord. Extremväder, våld och pandemier är tydliga tecken på detta. Men ska vi lyckas vända den utvecklingen krävs det samlade globala insatser.

Politikerna och medierna måste ställa sig i spetsen, men tyvärr har världen fastnat i en lögnbubbla. Det som publiceras i tidningar, teve och sociala medier är ofta skamlöst och genomskinligt lögnaktigt. Det gör att de enstaka kornen av sanning döljs eller misstänkliggörs. Och det är svårt att hitta politiker som kämpar för att rädda världen. De som bereds mest plats i medierna verkar bara vara intresserade av den egna karriären.

Det får inte vara så att Greta är vårt enda hopp (Gud välsigne henne). Rörelsen måste breddas. Vi måste ställa krav på politikerna. Sluta rösta på de partier som bara vill öka hat, krig och ojämlikhet. Skriv till era lokala partidistrikt och säg att de ska lyssna på vetenskapen och rädda världen. Låt Covid 19 bli den väckarklocka vi behöver. En förändring måste vara möjlig.

Svensk dödsstatistik

Text och bild: Staffan Castegren

Jag har skrivit om detta tidigare och jag vill även denna gång betona att jag inte raljerar. Alla dödsfall är beklagliga för de närstående, men också i långa loppet oundvikliga. Ingen social distansering i världen kan skydda oss från döden.

Jag var inne på SCB i dag och hämtade lite siffror. Då hittade jag denna sammanfattning om läget i Sverige:

”Under 2000-talet har ungefär 90 000 personer dött varje år, med en topp år 2002 då drygt 95 000 avled. År 2019 dog färre än 89 000 personer, vilket är det lägsta antalet döda under ett enskilt år sedan 1977.”

Under perioden 1 jan – 31 maj 2020 dog 42 815 personer i Sverige. Medeltalet för samma månader de fem föregående åren är 39 481 döda. Skillnaden är alltså 3 334 döda. Denna överdödlighet inträffade under två månader från mitten av mars till mitten av maj när coronan härjade som värst. Nu verkar dödssiffrorna vara nere på normala nivåer igen.

Om inget nytt utbrott av pandemin drabbar landet är det tveksamt om coronan kommer att ge något utslag i statistiken när siffrorna för hela 2020 ligger klara. Bland de döda är ju gamla och mycket gamla klart överrepresenterade. Många av dessa skulle sannolikt ha avlidit ändå under året av andra orsaker. Dödstalen kan alltså komma att hamna under medeltalet en tid framåt.

Sveriges strategi under coronapandemin verkar trots allt ganska rimlig. Vad man inte riktigt förutsåg var hur hårt privatiseringen av apoteken och nedskärningarna i sjuk- och äldrevården skulle slå. Det är där skillnaden mot våra nordiska grannländer ligger. Men i gengäld har vi haft ett tämligen öppet land.

Nu går vi in i en utvärderingsfas, och jag hoppas att inte frågorna tas över av populister och amatörepidemiologer. Vi behöver mängder med vettiga människor som diskuterar vad som hände och vad vi kan göra bättre, och framförallt hur vi går vidare med de stora frågorna, miljön, krigen och den groteska ojämlikheten.

Fem waka från Södermalm del 5

Text och bild: Staffan Castegren

Jag trodde jag var färdig med mina Södermalmswaka, men det var några till som ville bli skrivna. Men det här är de sista. Passa gärna på att klicka på länkarna nedan och läs de andra 20. De är faktiskt rätt bra.

Fem waka från Södermalm del 1

Fem waka från Södermalm del 2

Fem waka från Södermalm del 3

Fem waka från Södermalm del 4

*******

Jag minns en flicka
på Heleneborgsgatan
som jag inte fick –
Hon sjöng en sång i vinden
men behöll sin hemlighet

*******

Höstdag på Söder
Himlavalvet allt mer krökt
husen allt lägre –
I munnen ändras klangen
vokalerna hukar sig

*******

Märkligt, det ligger
en hästlort på Ringvägen
Vem rider väl här –
mjuka oskodda hovslag
viskar från Altamira

*******

Överallt, alla
dessa ljud och symboler
som bölar i skyn
Jag flyr till Adas trappor –
Ensamhetens sakrament

*******

Nu brinner fönstren
vid Södermälarstrand i
solens sista sken –
Fjärden ligger lika blank
som den säkert gjorde då

*******

Jag har samlat alla mina bästa waka i ett illustrerat häfte som du kan skriva ut på papper om du vill.

Klicka här om du vill komma till nedladdningssidan.


Fem waka från Södermalm del 4

Text och bild: Staffan Castegren

Så var det dags igen för några japanska femradingar. Det här är ett pyssel som passar mig som södermalmsflanör. Jag tittar, luktar, minns och tänker. Somliga av dikterna beskriver vår tid, andra är minnen från den tiden då jag gick här som barn. Ibland flyter det ihop och jag vet inte var i livet jag befinner mig.

Här har du länkar till mina tidigare försök:

Fem waka från Södermalm del 1

Fem waka från Södermalm del 2

Fem waka från Södermalm del 3

Fem waka från Södermalm del 5

*******

Långholmsbron, här är
den svarta isen svarslös –
Men Venus vakar
och i den blanka ytan
ser jag ett stim av stjärnor

*******

Tornseglarskriken
över Blekingetäppans
djupa kitteldal
förebådar sommaren
och samtidigt – sommarns slut

*******

Snickarn i Pryssgränd
spröjsar en ny fönsterram
ut till sportstugan –
Hans son ska ta studenten
långt långt bort på Östermalm

*******

Tre tjejer ifrån
Siargatans hunddagis
drar genom parken –
De för sina hundknippen
som ballongförsäljare

*******

Visch visch torkarblad
skvätter regndroppar och ljus  –
Tysta i bilen
ser vi skyltfönstrens sken och
Ricardos röda lyktor

*******

Jag har samlat alla mina bästa waka i ett illustrerat häfte som du kan skriva ut på papper om du vill.

Klicka här om du vill komma till nedladdningssidan.