Text och bild: Staffan Castegren

En söndersliten fredsduva bland fimpar och engångsskräp, en bild av vår tid.

Om Nato – En kort historik

Efter andra världskrigets slut försämrades hastigt relationerna mellan Sovjet och västmakterna. Ryssarna ville fortsätta samarbetet mellan stormakterna som man gjort under kriget, men redan 1946 sa Winston Churchill att man skulle dra ner en järnridå mot Sovjetunionen för att hejda dess inflytande och kommunismens spridning.

24 augusti 1949 skapades Nato (North Atlantic Treaty Organisation). Alliansen bestod av 12 länder: USA, Belgien, Danmark, Frankrike, Island, Italien, Kanada, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal och Storbritannien. Den sades vara en försvarsallians mot hotet från Sovjet. Natos förste generalsekreterare sa att organisationens mål var att ”hålla Sovjetunionen ute, amerikanerna inne och tyskarna nere”.

Redan 1952 anslöt sig Grekland och Turkiet till alliansen. Samtidigt ansåg man att de av västmakterna ockuperade delarna av Tyskland var otillräckligt skyddade. Detta ledde till att Västtyskland erkändes som suverän stat och fick inträde i Nato 1955. Efter Francos död sökte och fick även Spanien inträde 1982.

I och med Berlinmurens fall 1989, samt Warszawapaktens och Sovjetunionens kollaps 1991 hade det kalla kriget till sist tagit slut. Här kunde ett stort steg mot fred och nedrustning ha tagits. Nato hade kunnat upplösas och världens kärnvapenarsenal skrotas. Ryssland och USA förde långtgående förhandlingar i dessa frågor i början av 1990-talet.

Men det blev inte så. Trots uttryckliga löften från USA att inte utvidga Nato mot öster blev Polen, Tjeckien och Ungern fullvärdiga Natomedlemmar 1999, och Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Rumänien, Slovakien och Slovenien likaså 2004. Därefter blev Albanien och Kroatien medlemmar 2009, samt Montenegro 2017 och Nordmakedonien 2020.

Om de sju stater som nu önskar eller söker medlemskap vinner inträde ökar Natos inringning av Ryssland ytterligare. De staterna är Bosnien-Hercegovina, Georgien, Azerbajdzjan, Kosovo, Ukraina, Sverige och Finland. Att i detta läge kalla Nato för en försvarsallians blir orimligt. Det är en angreppsallians mot Ryssland, och möjligen i förlängningen mot Kina.

Man måste se dagens situation som ett långvarigt krig mellan USA och Ryssland där USA använder Nato som vapen. Kriget kunde ha brutit ut på flera ställen, men till slut blev det Ukraina som blev smärtgränsen för Ryssland. Att låta USA bygga militärbaser i Ukraina, mindre än 50 mil från Moskva, var för mycket. Därför blev det krig, och Ukrainas skådespelarpresident tvekade inte att offra sitt folk för att få spela sitt livs roll.

Demokratiindex

Tidningen The Economist publicerar varje år ett demokratiindex där man bedömer världens nationer utifrån 60 olika kriterier, till exempel fria val, yttrande- och pressfrihet, grad av korruption, tilltro till myndigheter, upplevelse av frihet och så vidare. Efter sammanräkning får varje land en siffra mellan 0 och 10.

De länder som ligger mellan 8,01 och 10 kallas fullvärdiga demokratier. 2022 hamnade endast 21 länder i den gruppen. Norge ligger först med index 9,75, Sverige ligger 4. Samtliga nordiska länder hör dit, men även Kanada, Nya Zeeland, Japan och Costa Rica.

De länder som hamnar mellan 6,01 och 8 kallas demokratier med anmärkningar. I den gruppen hamnar 53 länder, Frankrike på plats 22, USA på plats 26, Polen på plats 51 och sist Montenegro på plats 74, precis på gränsen till nästa grupp.

De länder som hamnar mellan 4,01 och 6 kallas hybridregimer, det vill säga diktaturer med vissa demokratiska inslag. Dit räknas 34 länder, bland andra Ukraina på plats 86, Turkiet på plats 103 och sist i den gruppen Mauretanien på plats 108.

Sista gruppen kallas auktoritära regimer, det vill säga rena diktaturer. Det är deprimerande nog den största gruppen. Dit räknas 59 länder, bland andra Ryssland på plats 124, Azerbajdzjan på plats 141, Saudiarabien på plats 152 och sist Afghanistan på plats 167 med ett demokratiindex på 0,32.

Det finns kritiker som har invändningar mot vissa placeringar på den här listan, men i huvudsak anses den tämligen rättvisande. Om man tittar på Natoländerna utifrån denna gruppindelning finner man att demokratiindexet i den så kallade försvarsalliansen inte är så där vansinnigt högt.

Av Natos nuvarande 30 medlemsstater, är endast 8 fullvärdiga demokratier, 21 är demokratier med anmärkningar varav Nordmakedonien och Montenegro ligger sist i den gruppen, på gränsen till hybrid. En stat, (Turkiet) ligger på plats 103 bland hybridregimerna, farligt nära de rena diktaturerna.

Om man tittar vidare på de 7 stater som önskar eller söker medlemskap är 2 fullvärdiga demokratier (Sverige och Finland), 3 hybridregimer och 1 auktoritär (Azerbajdzjan, som till och med har sämre placering än Ryssland.) Kosovo är inte erkänt av FN och finns därför inte på demokratiindexlistan, men skulle sannolikt hamna någonstans i slutet bland demokratierna med anmärkningar.

Sverige och Finland måste välja en ny väg

Man får väl säga att det är märkligt att svenska och finska politiker anser det klokt att ingå i en allians med Nordmakedonien, Montenegro, och Turkiet, och inom en snar framtid kanske även med Georgien, Ukraina och Azerbajdzjan. Det är också egendomligt att de vill ge upp sin alliansfrihet och låta sig styras av USA, den överlägset starkaste och aggressivaste militärmakten i vår tid, det enda landet som har militärbaser spridda över hela jordklotet, och som snart kanske får Donald Trump som president och överbefälhavare.

Hur kunde detta ske utan att några politiker eller medier opponerade sig det minsta? Hur kunde två fullvärdiga demokratier samtidigt låta sina parlament egenmäktigt fatta ett så viktigt beslut utan att låta folket yttra sig? De kan ju inte gärna tro att Ryssland plötsligt ska gå till anfall, Ryssland som har problem nog med Ukraina. Har de blivit skrämda av sitt eget och mediernas vapenskrammel, eller är det någon annan som viskat något hemskt i deras öron?

Diktaturen Turkiet har givit Sverige och Finland en chans att välja en annan väg, att dra tillbaka sina Natoansökningar, och i stället söka nya allianser. Vi borde naturligtvis försöka samla de andra fullvärdiga demokratierna, men även världens mindre nationer i ett globalt initiativ för fred. Ett fullskaligt krig mellan USA och Ryssland med brinnande oljekällor och kärnvapen på drift måste stoppas till varje pris. Fred måste vara det bästa för en förkrossande majoritet av jordens befolkning.

De nordiska länderna har en tradition av fredlig humanism. Vi skulle kunna komma dit igen. Det verkar kanske svårt i Sverige med den nuvarande regeringen, men det skulle egentligen bara behövas att Liberalerna vände åter till sina gamla värderingar och lämnade det blåbruna blocket att ruva över sitt hat och sina järnrör. Jag vet att det är en utopisk tanke, men med miljöproblemen hängande över oss har vi inte tid med krig. Alla goda krafter måste samlas för att lösa de stora problemen.