Fria Ukrainas plats – Så gick det till

Text: Staffan Castegren Bild: snodd från Internet

Här har vi politikerna som vet bättre än namnberedningens experter.

I början av maj skrev jag en artikel om Anna König Jerlmyr, och hennes dumma idé om att döpa om en park utanför ryska ambassaden till något Ukrainainriktat. Jag uttalade även en förhoppning att någon klok person i namnberedningen skulle dribbla bort hennes förslag. Men så blev det inte och nu står det en gatuskylt i Mariebergsparken med namnet Fria Ukrainas Plats. Därför mejlade jag stadsbyggnadskontoret och bad dem att skicka underlaget till beslutet, och det gjorde de gärna.

Så här gick det till:
Den 11 mars skrev gruppledarna i den styrande majoriteten i ett brev till Namnberedningen att de ville ha frågan utredd snarast möjligt om ett namnbyte utanför ryska ambassaden till något som kunde stödja Ukraina. Undertecknarna var Anna König Jerlmyr (m), Jan Jönsson (L), Erik Slottner (Kd), Daniel Helldén (Mp) samt Karin Ernlund (C). Den 8 april skrev Namnberedningen ett underlag som belyste reglerna för namnsättning.

De började med att berätta för politikerna vilka som sitter i namnberedningen: ”Ledamöterna i namnberedningen utgörs av företrädare med särskild kunskap inom bland annat namnforskning, språkhistoria, språkvård, historia, Stockholmskunskap, arkitektur och arkivkunskap.”  Sedan berättade de om de namn som politikerna ville ändra Gjörwellsgatan, Mariebergsparken och Wivalliusgatan och varför de bör få behålla sina namn.

Sedan beskrev de principerna för namnsättning, bland annat att så kallade memorialnamn inte bör användas förrän tidigast efter fem år sedan personen dött eller händelsen inträffat. Detta är regler som tillämpas i hela landet och som också harmoniserar med ett FN-beslut. Hela frågan om namngivning regleras av Kulturmiljölagen. Namnberedningen skrev också att namnsättning är en olämplig metod att agerai ett pågående skeende. Risken finns att en första namnändring snart leder till nya i framtida konflikter.

Deras rekommendation är synnerligen tydlig och lättläst:

1) Att ändra namn på befintlig gata är inte lämpligt.

2) Memorialnamn, enligt inkomna förslag, är inte lämpligt.

3) Namnsättning i ett pågående skeende är inte lämpligt.

Hela skrivelsen är en uppläxning av politikerna som för 20 år sedan skulle avgjort frågan. Men vår tids politiker bryr sig inte om annat än sin kortsiktiga medieflirt och sin erbarmliga populism. Därför körde de över dem som har en expertkunskap i de här frågorna som politikerna inte är i närheten av, och nu ska vi i eviga tider ha Fria Ukrainas Plats bland våra gatunamn. Men någonstans har jag en aning om att framtiden kommer att göra det namnet svårsmält för medborgarna, och då kan vi ju påminna oss vilka vi har att tacka för beslutet.