Category Archives: Bildblogg

Svartvita porträtt

Text och bild: Staffan Castegren

På 70-talet plåtade jag jättemycket, mest dia, men även en del svartvitt. Jag hade inga ambitioner att bli fotograf, det var skrivandet musicerandet och Birka musik som var det viktiga. Men nu när jag sitter och skannar in gamla negativ, tycker jag att många bilder håller en rätt god kvalitet. Hur skulle livet gestaltat sig om jag hade fortsatt på den linjen och gått någon bra fotoutbildning?

På såna frågor finns naturligtvis inga svar. Men bilderna finns kvar och berättar om den tiden. När jag nu visar upp dem här på Fritext väljer jag att namnge de personer jag minns. Jag tror ingen kommer ta illa upp. Men somliga kommer jag inte ihåg vad de hette, och somliga är främlingar på gatan.

svmaj2018a1b2

Här är jag. Vi var ju ofta ute i parkerna med en flarra vin. Här tror jag vi är på Pelousen i Hagaparken. Notera mina tidstypiska träskor. Fotograf Micke Wehle.

svmaj2018a3b

Ännu en bild från samma tillfälle.

svmaj2018a4b

En herre väntar på bussen (kanske 54:an) utanför Handelsbanken i hörnet Rörstrandsgatan och S:t Eriksgatan. Sådana herrar var vanliga på den tiden och det var väl därför jag ville plåta honom.

svmaj2018a6b

Konstnärlig (?) bildkomposition. Den här killen heter Pelle Hellberg och var vän till en vän och vi stötte på varandra då och då. Jag möter honom fortfarande ibland när han sjunger i tunnelbanan.

svmaj2018a7b

Samma person, vid samma tillfälle, fast med lite sämre skärpa.

svmaj2018a8b

Henne kommer jag inte ihåg vem hon var. Hon ser inte så glad ut, men alla mådde väl lite halvpissigt på den tiden. Det hörde liksom till.

svmaj2018a9b

Barnbild från Birkastan, med okänd modell.

svmaj2018a10b

Ännu ett okänt barn, plåtat utanför tobaksaffären på Rörstrandsgatan 13. Veckotidningarnas löpsedlar ger tidsfärg.

svmaj2018a11b

Peder Björkegren, en fantastisk fotograf som gjorde jobb åt oss på Birka musik. Han är fortfarande i branschen och jag kan verkligen rekommendera honom.

svmaj2018a12b

Den här killen med sina jättelika glasögon jobbade på restaurangen Svenson & Butler där jag ofta åt på den tiden när jag hade bättre råd än nu.

svmaj2018a13b

Mera anonyma birkastadsungar, med den tidens bilar bakom sig. Kläderna är också tidstypiska.

svmaj2018a14b

Och vad hette han? Var han kund på Birka? eller var han en de många hippa typer som bodde i Birkastan och som man morsade på och bytte några ord med?

svmaj2018a15b2

Hon jobbade också på vårt stamlokus Svenson & Butler. Underbart leende, vacker komposition. Men minnet sviker mig när jag försöker komma ihåg hennes namn.

svmaj2018a18b

Denne man hörde till ett lekfullt gäng som jag brukade hänga med i Vasaparken på lediga stunder.

svmaj2018a20b

De här tre fotbollspojkarna är väl omkring 50 år i dag. Undrar vad det blev av dem. Det vore nog rätt svårt att reda ut.

svmaj2018a21b2

Var kan detta vara taget? Svårt att se när det är så litet skärpedjup. Och flickan, vem är hon, och vad gör hon i dag? Hennes blick väcker frågor.

svmaj2018a23b

En likbil utanför Filadelfia på Rörstrandsgatan. Chauffören ser stel och formell ut, begravningsgästerna förvånansvärt alldagliga.

svmaj2018a27b

Min vän Theo va de Pohl och hans dotter Hanna. Han är konstnär, och bilden är tagen på hans ställe, Bringes på östra Gotland.

svmaj2018a31b

Min brorsas dåvarande Sambo, Karin Nordberg, hemma i deras lägenhet på Skeppargatan. I dag är bägge döda.

svmaj2018a34b

Min exfru och mor till tre av mina barn, hemma i vår lägenhet på Rådmansgatan. Här har vi nyligen träffats och hon heter ännu Karin Ringenson.

svmaj2018a36b2

Den här bilden av mig och min vän, Bert Mellblom har Karin tagit. Hans teeshirt känner jag inte igen, men på min stod det Samla Mammas Manna.

svmaj2018a40b

Min dotter Amanda hemma hos Karin och mig på Rådmansgatan. Textilapplikationen i bakgrunder har Karin gjort.

svmaj2018a41b

Karin vid samma tillfälle och framför samma bild.

svmaj2018ab2

Min kompis Micke Wehle. Han är också borta i dag. Han var en riktig knickedick, men också en musikalisk och lekfull vän. Jag tänker på honom ibland.

Folk i butikerna på Söder del 2

Text och bild: Staffan Castegren

De senaste månaderna har mitt projekt varit att dokumentera människor som jobbar i butik på Södermalm. Jag har redan lagt ut en sida, nu kommer del två. Precis som i den första delen är det slumpen som avgör vilka som står bakom disken just när jag kommer in.

Första delen hittar du här

(Du kan klicka på bilderna för att förstora dem.)

Slagverket på Södermannagatan 10 är en trevlig butik. Det är kul att titta in ibland, särskilt för mig som var med och grundade Birka musik som var Stockholms bästa trumaffär på sin tid.

Den självklara adressen för veganer, vegetarianer och andra som är noga med vad de stoppar i sig är Goodstore på Skånegatan 92. De finns även vid Hornstull och snart på Åsögatan.

Hos Mässingmäster på Götgatan 27 hittar du prismor till kristallkronan, där får din fina 20-talslampa ny eldragning, det är en butik där de vet vad de snackar om.

Gunnarssons konditori på Götgatan 92 är ett klassiskt Söderkonditori med egen bakning. Det är bara att välja om du vill fika där, eller om du köper hem nåt gott till familjen.

På Hornsgatan 108 ligger Stockholms flugfiskecenter. Jag har gått förbi där många gånger. Där finns material att knyta flugor av, och en sak är uppenbar. Fiskar gillar verkligen kitsch.

Christoffers blommor har en butik i Kåkbrinken, men även denna lilla filial på Södermannagatan 21, just i det kvarter som kanske är hjärtat av Sofo.

Vinylälskare är ett speciellt släkte. De kan stå i timmar och rota i backarna. Mickes Skivbörs på Långholmsgatan 20 är ett oundgängligt vattenhål för dem.

Hos Bonne Mécanique på Vartoftagatan 45 kan man få hojen fixad medan man skottar in lite ekologiskt vegokäk. Det är verkligen Södermalm. Hunden är döpt efter Frank Zappa.

Behöver du snoddar, tofsar, band eller kulörta snören är det till den underbara butiken Folckers på Hornsgatan 52 du ska gå.

I 35 år har skivbutiken Pet Sounds funnits. Det är ett klassiskt kulturhak där musikälskare av alla åldrar samlas. Adressen är Skånegatan 53.

Larrys Corner i hörnet Grindsgatan Blekingegatan är en rätt speciell affär. Man hittar ovanliga skivor, musikaffischer, bilder av kända och obskyra musiker, serietidningar och mycket mera.

Galleri 125 kvadrat i hörnet Kocksgatan Östgötagatan drivs av ett gäng konsthantverkare. De turas om att sköta butiken. Jag har köpt både smycken och keramik där.

Izzy Young startade sitt första Folklore Center i New York 1957. En som hängde mycket där var Bob Dylan. Nu huserar Izzy på Wollmar Yxkullsgatan 2. Där finns helt unika grejor.

Hellstone music på Götgatan 24 är en schyst musikaffär. När jag bad att få ta en bild, valde de två medarbetarna varsitt instrument; en Ludwig virvel och en gammal Fender Jaguar.

S:t Pauls Bok- & Pappershandel i hörnet S:t Paulsgatan och Mariatorget är en av Stockholms äldsta bokhandlar. Här finns mycket Stockholmiana och ett alldeles speciellt lugn.

 

 

Folk i butikerna på Söder del 1

Text och bild: Staffan Castegren

De som följer mig på Fritext vet att jag är en flanör. Jag går omkring i stan med min lilla kamera och tittar, och stannar, och pratar med folk. Ibland ber jag att få ta en bild. Mitt senaste projekt är att dokumentera människor som jobbar i butik på Södermalm.

Jag går inte och letar efter speciellt färgstarka och originella människor. Tanken är att plåta just de som råkar stå i butiken just när jag är där. Människor i vår tid, rakt upp och ner. Det här är den första delen av min lilla utställning. Det kommer minst en del till, kanske två.

Som sagt. Det blev en samling till. Här hittar du den.

(Du kan klicka på bilderna för att förstora dem.)

Kajsas kiosk vid Barnängsbryggan, just där färjan går över till Sjöstan. En och annan glass har det blivit genom åren, särskilt tidiga vårdagar när solen börjat värma.

Specsavers på Hornsgatan 88. Där har jag köpt glasögon. Och är det nån skruv som lossnat så fixar de det, utan att titta så noga på när garantitiden löpt ut.

På 3:ans tobak i hörnet Tjärhovsgatan Östgötagatan stannar jag och snackar. Vi minns ju båda hur det var på Söder på 50-talet: inga hipsters och råttor stora som Skogaholmslimpor.

På Götgatan i hörnet Bondegatan ligger 69:ans spel och tobak. Det är ännu en av mina Lottoleverantörer. Något ska man missbruka när man inte röker. Men cigarrerna ser fina ut.

ICA Aptiten på Torkel Knutssonsgatan ligger lite längre bort för mig, men jag föredrar den. Där tjackar jag löjrom och gruyereost – när jag har råd.

I affären Polska delikatesser på Brännkyrkagatan 88 mellan Ringvägen och Ansgariegatan kan man både få goda korvar och en föreläsning om läget i världen.

Café Brasco på Folkungagatan 98 är en tredje spelbutik. Vad säger det om mig? Mannen på bilden jobbade tidigare i tobaksaffären i Ringen.

På Södermalms Sko & Nyckelservice på Folkungagatan 102 är de trevliga och duktiga. Dit går man om ens skodon kräver det där lilla extra av omsorg och vård.

Till Göta fisk på Götgatan 96 kan jag gå och fråga: Vad ska vi käka i dag? Och så är den middagen kirrad. Inläggningssillen till jul kommer naturligtvis ur deras tunna.

Elektriska Svea är en av Stockholms äldsta elaffärer. Den ligger på Hornsgatan 75. Här köper jag glödlampor till PH-lampan i köket.

Chokladkompaniet på Kocksgatan 18 med chokladbruna väggar och yrkesstolt personal. Ibland överraskar jag hemma med en liten kartong praliner till kaffet.

Glassmakeriet 18 smaker på Hornsgatan 64 är en av stans absolut bästa. Dit kan jag gå, även på vintern, bara så där, och ta en milkshake med deras kardemummaglass.

När jag inte går till Göta går jag till Hammarströms fisk på Östgötagatan 31. Det är som när jag var liten. Det enda som fattas är skyltfönster med rinnande vatten.

Vi köper böcker, kläder, kuriosa och en och annan räkmacka på Kupan på Östgötagatan 67. God stämning, låga priser och besökare i alla åldrar.

De har drop in på Hårstation på Swedenborgsgatan 23. Det passar mig som plötsligt till min förvåning upptäcker att jag behöver klippa mig. Och en kopp kaffe bjuder de gärna på.

På Götgatan 90 ligger en av Fabriques affärer. Jag är lite torsk på goda croissanter. Surdegsbrödet är också fint, och kardemummabullarna underbara.

Till Wigerdals värld på Krukmakargatan 14 går södermalmsborna för att tillfredsställa sin oändliga törst efter möbler och inredningsdetaljer från 50-, 60- och 70-talen.

 

 

 

Höga kusten

Bild och text: Staffan Castegren

Vi brukar hyra bil, Siv och jag, och ett hus nånstans i Sverige. I år blev det på Hemsön, utanför Härnösand och därifrån gjorde vi utflykter runt Höga kusten och “Ångestmanland”.
Klicka på bilderna för bättre kvalitet.

DSC02844cSiv med mobilen på en grusväg på Hemsön. Hon letar inte Pokémon. Vårt hus låg i cyberskugga, helt utan internet, men besteg man höjderna runt omkring funkade det ibland.

DSC02845cÖverallt tornade symbollastade molnryggar upp sig. Jag vet inte om det bara var väder, eller om makterna driver sitt spel i de här trakterna.

DSC02869c2Höga kusten-bron är häftig. Pylonerna är 182 meter höga. Jag får svindel bara av att se på dem. Gå gärna in och läs om mig och min svindel.

DSC02869c3De här tre pojkarna stod också och tittade på bron. Deras anhöriga vimlade runt sina husbilar och jag fick lov att ta en bild av dem.

DSC02873cMera moln över en liten sjö, en slänt och en bondgård. Man ser så mycket man inte hinner plåta när man kör bil, men just här fanns slumpartat en rastplats.

DSC02891cEn regnbågsmatta i Härnösands kyrka. Jag vet inte om den ligger där jämt, eller bara just den här veckan när det är Pride.

DSC02900cFör att komma till Hemsön måste man åka linfärjan som går två gånger i timmen. Den här bilden är tagen från färjan. Molnen får ni på köpet.

DSC02904cNaturligtvis besökte vi Lunde där militären öppnade eld mot svenska arbetare 1931. Lenny Clarhälls starka monument står precis på platsen.

DSC02910cSandöbron började byggas i slutet av trettiotalet. I augusti 1939 rasade gjutformarna till spannet och arton arbetare miste livet.

DSC02915cDenna glatt blåa tankbil står/ligger vid Ångermanälvens strand. Här verkar det finnas en historia, men den får nån annan fantisera fram.

DSC02925cEn grusväg i inlandet. Det har precis regnat och dimmorna stiger längs bergssidorna. Det doftar mark och skog.

DSC02951cFolkets park på Hemsön. Någon har smyckat scenens ytterväggar med denna förtjusande naivistiska orkester. Är det nån som känner igen låten?

DSC02951c2Plats på scen. Primadonnan gör sin stora entré. Bänkarna står i en grässluttning runt scenen. Inga staket, ingen biljettkur, här är kulturen gratis.

DSC02963cUrsäkta, men det är svårt att låta bli. Höga kustens kraftfulla profiler förminskas nästan av molnbankarna. Taget uppifrån Husumberget.

DSC02967bToppstugan på Husumberget. Skönt att ta det lite lugnt efter en rätt tuff bestigning på 220 meter. Och sen skulle man ju ner igen.

DSC02980cHemsö fästning är en gigantisk anläggning nedsprängd i berget. Den började hemligen byggas 1953 i det kalla kriget under Erlanders regering.  Dess totala meningslöshet blev till slut uppenbar även för de ansvariga och den lades ner 1992.

DSC03027cEtt litet kapell i ett fiskeläge. Små oansenliga kyrkobyggnader är alltid lite rörande. Vad betydde det för de råbarkade fiskarna att samlas här om söndagarna?

DSC03028cI kapellet satt en kvinna och övade på ett sångprogram, med elpiano och förstärkare. Det klingade modernt i den gamla kyrksalen.

DSC03032cPlötsligt inåt landet såg vi en skylt: Laxodling, fiska här. Vid en liten damm kunde man pröva lyckan med hyrt metspö. Där jobbade denna flicka som kom från Burundi.

DSC03039cKlotter i parkeringshuset i Härnösand. Är det samma person som kräver anarki och frihet för Pussy Riot som ritar Helgonet och försäkrar att Gud hatar Modo?

DSC03040cNån hade en idé och fick med sig kommungubbarna. Kanske rasslade det in lite EU-bidrag, men det sket sig ändå till slut.

 

 

 

Auschwitz i vår tid

Text och bild: Staffan Castegren

au1bEn av 1900-talets mest ikoniska platser.

I år tog vi en vecka i Krakow, Siv och jag. Vi åker gärna till olika europeiska städer. När vi kommit fram hade vi ännu inte bestämt om vi skulle åka till Auschwitz. Vi hade naturligtvis pratat om det, men det kändes tungt och jag trodde att alla besökarna skulle förvandla det till något jävla Disneyland. Till slut valde vi ändå att åka, det är trots allt en av 1900-talets mest ikoniska platser.

Hela utflykten skulle ta ca 7 timmar, 3 timmars resa och 4 timmars visning. Redan vägen dit blev lätt absurd. Chauffören kunde uppenbarligen inte köra utan musik. Därför fyllde han bussen med fasansfull James Last-liknande muzak. Det som skulle vara en mental förberedelse inför mötet med historien blev, ironiskt nog, en musikalisk tortyr med tyskt ursprung.

au2Stränga tegelbyggnader med små ondskefulla rum.

När vi väl kommit fram förändrades allt. En mycket kompetent guide tog över. Vår grupp bestod av ca 30 personer. Vi fick hörlurar och en liten trådlös mottagare och guiden talade i en mikrofon. Trots att det var många grupper som visades runt på området skapade hörlurarna en avskärmning mot alla andra människor och en närhet till guidens berättelse.

Vi fick se de stränga tegelbyggnaderna, korridorerna med sina slitna stengolv och de små ondskefulla rummen där själva väggarna vittnade om obegriplig ondska och ofattbart lidande. Jag var rädd att röra något, som om gammal smitta ännu funnes kvar både från bödlar och offer. Samtidigt kunde jag inte låta bli. Det var ett tvång att göra sig delaktig.

DSC02600cEn gaskammare. Väggarna vittnar om obegriplig ondska och ofattbart lidande.

Lösryckta ord från guiden sitter kvar. “De nyankomna fångarna sorterades; arbeta eller gasas, beslutet fattades på en sekund för varje individ.” – “I stängslen gick det 370 volt. Somliga fångar tog livet av sig genom att kasta sig mot taggtråden.” – “Efter tortyren togs fångarna ut här på gården och sköts.” – “Man tror att 1,4 miljoner människor miste livet i Auschwitz.”

Vi såg samlingen av avklippt människohår, tiotusentals glasögon, väskor, skor, proteser, och muggar. Under den visningen var guiden tyst. Precis innan vi gick in i huset sa hon bara: “Jag ber er betänka att alla föremål ni kommer att se här inne har tillhört en enskild människa med tankar, drömmar, känslor och förhoppningar.”

DSC02589cVarje föremål har tillhört en enskild människa.

Vi såg flera grupper med judar gå omkring, ofta under ledning av en svartklädd rabbin. De stod ofta stilla tätt intill varandra och verkade hämta tröst. Men när vi reste vidare till Auschwitz II Birkenau såg vi en annan grupp där flera var svepta i israeliska flaggor. De hade dessutom en beväpnad vakt med sig. Det kändes mycket stötande.

Just i Auschwitz var ca 80 % av de döda judar, men så var det ju inte i kriget i stort. Ska vi någonsin komma vidare måste vi förstå att lidandet är allmänmänskligt. Ingen nation kan muta in lidandet och kräva ensamrätt på det. Även ondskan är allmänmänsklig. Den elit som startade kriget omfattade många nationer och folkslag: tyskar, engelsmän, amerikaner, men även judar.

DSC02605cLidandet är allmänmänskligt. Ingen nation kan kräva ensamrätt på det.

Den dagen vi var där var det mycket varmt, och det slog mig att även på 40-talet fanns det årstider. Även då kunde någon eländig fånge glädjas en stund över en vacker blomma, bara för att i nästa stund förbanna hettan som skyndade på förruttnelsen och förvärrade den onda stanken.  Men vintern med 30 minusgrader var naturligtvis inte bättre.

Birkenau är väldigt mycket större än Auschwitz I, och mer öppet, och man kunde se de olika grupperna som lotsades runt. Det slog mig att detta är ett logistiskt problem liknande det som nazisterna hade på 40-talet. Somliga ska till barackerna, andra till gaskamrarna. Guiden visade på en plats där det brukade sitta en fångorkester som spelade musik att hålla takten till.

DSC02569cBland vår tids människor såg jag både bödlar och offer.

När vi kom tillbaka till Krakow var det som att jag bland vår tids människor såg både bödlar och offer. Jag såg renhjärtade hjältar och småaktiga opportunister. Hur nära ligger katastrofen egentligen? Så länge somliga tjänar miljarder på sina vapenfabriker kommer krigen inte ta slut. Bara en demokratisk majoritet kan förbjuda vapentillverkning, men jag har aldrig hört en politiker som drivit den frågan.

Även på flygplatsen när vi skulle hem till Stockholm upplevde jag det logistiska problemet med att hantera stora grupper människor: “Lämna inte ert baggage utan uppsikt.” – ” Final call hej faderittan, gate 14.” – “Missa inte våra erbjudanden i tax free-shopen.” Och folk ställer sig i sina köer, somliga till barackerna och somliga till gaskamrarna. Eller?!!

DSC02611cAuschwitz ligger alltid latent i historien så länge klassamhället består.

Vi lotsas genom världen av anonyma högtalarröster. Men vad är det de säger? “Fortsätt konsumera, även om jorden går under!” – “Det land som har störst militärbudget och som startar flest krig är fredligast!” – “Ensam är stark, solidaritet är dåligt! – “Sparka nedåt slicka uppåt!”

Kanske kommer jag att klara mig, men jag är oroligt för mina barn och mina barnbarn. Auschwitz ligger alltid latent i historien så länge klassamhället består, så länge vi inte reser oss tillsammans och säger: Dra åt helvete! Det räcker nu! En procent ska inte bestämma över oss andra! Nu är det dags att slå in på en helt ny väg!

 

 

Bilder mars 2016

Text och bild: Staffan Castegren

Jag är en flanör. De flesta av mina bilder är synnerligen närodlade. I den här samlingen är tio tagna på Södermalm, åtta i övriga Storstockholm och endast tre på annat håll. Hälften av bilderna är porträtt, och nästan bara av folk som jag bett om lov att få plåta. Resten är bilder på sådant jag tycker är intressant, fantasieggande eller vackert. Som vanligt går det alltid att klicka på bilderna för att öka kvaliteten.

1mDörren till Citykonditoriet. En dag när vi var där föll en rödtonad eftermiddagssol in genom fönstret. Det är ofta sådana saker jag snöar in på.

2mVi hade lunchat på Cassi, min vän Birgitta och jag, och på väg tillbaka till SR, där hon jobbar såg vi denna snabbmatsbil där man kunde spela dataspel medan man väntade på maten.

3mI ett egendomligt gråljus på väg till Moderna museets utställning med Klee och Aguéli mötte jag dessa gräsänder som blev en del av konstupplevelsen.

4mTuomo Haapala, basist, frimusiker och kompositör, men även författare. Här står han vid bokbordet på Drottninggatan och säljer sin utmärkta bok: Staden som scen.

5mChristianshavn är en stadsdel i Köpenhamn som med viss rätt brukar kallas Lilla Amsterdam. Området tillhörde tidigare danska flottan. Här anses det fint att bo.

6mDet är lite Munchvarning på denna gubbe som vi träffade på i Blekingetäppan en sen eftermiddag med god kramsnö.

7mPå många mössor står det Svea, på andra Obey, vilket är rätt mysko. Den här mannen försäkrade mig att han var precis det han signalerade.

9mEn tredje bild med en blank vattenspegel. Det verkar vara något slags tema. Här står jag på Söder och tittar över mot Hammarby sjöstad.

10mSköld Peter Matthis håller föredrag om Vietnamrörelsen på ABF-huset. Om hjältar funnes skulle han definitivt vara en hjälte för mig.

11mOm vintern är det folktomt och vilsamt bland Eriksdalslundens kolonilotter. Det tycker vi om, både jag och den vaksamma koltrasten på staketet.

12mDen här kamraten ser man ofta på stans loppmarknader. På bilden har han smällt upp sitt stånd nere vid Hornstulls strand.

13mDet här motivet fann jag vid Brunnsviken norr om Lings grav. Det är ett märkligt ljus. Man skulle kunna tro att det var en oljemålning.

14mUtanför Åhléns på Klarabergsgatan. Plötsligt ledsnade hon på att sitta och tigga och började dansa i stället och skrattade åt sin spegelbild i skyltfönstret.

15mOch ständigt dessa trappor. Jag har hur många som helst i datorn. Den här gången var det vinter och sen eftermiddag uppe vid gamla scenskolan i Tjurbergsparken.

16mPå Kakslottet i Taxinge stod denna allvarliga unga man. Jag bad att få ta en bild och han sa genast ja utan några frågor. Vackert ljus och intressant uttryck.

011b23En bild tagen från vårt köksfönster där kameran fullständigt flippade ut. Månen och Allhelgonakyrkans spira till höger, och alla lamporna i huset mitt emot hamnade i oskärpa.

18mEtt barn på en uteservering. Jag gillar hennes drömmande blick, hennes barnfingrar och den vackert slitna stolens ljusblå färg.

018c15Dubbeldäckartåget från Strängnäs hade välvda sidofönster. När vi körde in i en tunnel blev fönstret en konkav spegel. Då tog jag denna selfie.

20mFörra sommarens pridefestival. Pajazzo och Columbina, som han är olyckligt förälskad i, flanerar på Mariatorget i det mjuka ljuset under sina parasoller.

21mSolen går ner i sydväst. Året är ännu ungt. Som frusna vinterfåglar ryttlar molnen tätt över skorstenarnas svarta silhuetter.

22mFörsta dagen med min nya kamera 24 juni 2015. Jag plåtade allt och alla. I kiosken vid färjan över till Sjöstan stod de här tjejerna. De ställde gärna upp på en bild.

 

Speglingar

Text och bild: Staffan Castegren

Man kan inte titta rakt in i solen. En glödlampa går bra, men hur kul är det. Det är det reflekterade ljuset vi använder, det som färgar, formar och duperar. Här kommer några bilder och texter som är just reflektioner.

(Klicka på bilderna för att få högre kvalitet)

001aDet finns en plats på landet där man kan stå och se på solnedgången. Jag och alla släktingar som hänger därute har tagit hundratals bilder därifrån. Alla är märkligt nog olika.

001bNär solen gått ner belyser den en stund molnen och atmosfären snett underifrån. Och det som lyser på himlen speglas i vattnet.

001cÄven när det inte är vindstilla tar vattenytan färg av skyarna. Färgmättnaden påverkas i sin tur av vattenånga och föroreningar i atmosfären.

001dMen som sagt varje solnedgång är olika och man kan säkert spå väder, framtid, kärlekslycka och mycket annat i de flyktiga färgskiftningarna.

002aEn chockartad bildväxling. Nu är vi på Fotografiska museet. Bilden är tagen genom en glasvägg och man kan fundera över vad som är ”verkligt” och vad som är reflekterat.

002bDet här bordet står vid en västervägg hemma hos oss. Kvällssolen reflekteras mot ett fönster på andra sidan gatan och lyser märkligt nog in i vår lägenhet från öster.

002cSergels torg mot Drottninggatan. Ett varmt sommarregn och den brandgula påsen, den blå regnrocken och de röda byxorna speglar sig i stenläggningen.

002dHär har vi ytor som äter ljuset. Kråkan, asfalten, kantstenen och staketet blir torra på något sätt. Det ser ut som en holländsk oljemålning.

002eEn översvämmad skog i Tyrestareservatet. Här är det svårt att se var gränsen mellan speglingen och verkligheten går.

003aEn riktig spegel på en loppmarknad på Blasieholmstorg. Det blir lite förvirrande att den är infattad i ett spröjsat fönster. Man anar en rostig fönsterhake uppe till höger.

003bEn prismatisk bild av en annan loppmarknad, vid Hornstulls Strand. Den här bilden har många tagit, men det är som med solnedgångarna, det blir alltid olika.

003cVackert ljus i Södra stations-området. Att inspirationskällan är den franska fotografen Henri Cartier-Bresson är bara allt för uppenbart.

003dRörelse, från och till. Man ser det förflutna i backspegeln, en glödande solnedgång. Framtiden är ett grått regnväder. Men för långtradaren är det ju tvärt om.

003eEn selfie från fiket inne i Söderhallarna. Det är lite svårt att tolka vad det är man ser, men det förminskar ju inte bildens värde.

004aEtt spindelnät kan vara svårt att fånga på bild, men här kom daggen till hjälp. Varje liten droppe är ett prisma som fångar morgonsolens ljus.

004bMånen är väl den största reflektorn vi har. Den här bilden har ett egendomligt blandljus. Förgrunden är belyst av en utelampa. Jag tänker på Goya.

004cSista bilden, tagen när det var så kallad supermåne den 27 september 2015. Molnen lyses upp av månen, men kyrkspiran har en egen fasadbelysning.

 

Bilder från Värmland

Text och bild: Staffan Castegren

Siv och jag hyrde en bil på Katarinavägen och ett hus i Värmland och for i väg på en veckas semester. Nästan hela tiden hade jag en låt av Torssons i huvudet: ”Jag är en turist. Jag vill ha information. Länge har jag letat efter en känd attraktion.”

1(Klicka på bilderna för att förstora dem)

Men vi letade inte så där metodiskt. Vi körde mycket småvägar och hamnade på måfå i trakter som vi inte anade fanns. Som detta mystiska torn, långt från broschyrernas Värmland.

2I Arvika käkade vi en räkmacka på konditori City som hade en 50-talsinredning som skulle inbringa en bra slant på Södermalm om man kunde kränga den där.

4Vi bodde lantligt. Här följer fyra bilder där Siv plockar blommor i de doftande dikena en kväll när solen står lågt och motljuset skimrar som en gloria.

5Överallt längs grusvägen växer smultron som ännu är varma. Den smaken är naturmagisk. Det känns att de botar sjukdomar innan man ens fått dem.

6En sån här bukett behöver inte arrangeras eller stajlas på något sätt. Den är vad den är och står ett par dar och stannar som ett doftminne långt in på hösten.

7M som i möte. Tänk att få träffa sin käresta på en grusväg som vindlar mellan beteshagar, veteåkrar och mossiga kantarellskogar.

8Nåt annat vi bara snubblade över var ett pelargonmuseum. De stod att de hade över tre hundra sorter, ett märkligt specialintresse, kan man tycka.

9Men många var verkligen vackra. Och konstigare samlarvurmar har man hört talas om. Jag har skrivit om folk som samlat på degsporrar och smurfar.

9bJag tror vi åt kantareller varenda dag. Ofta när vi var ute och åkte stannade vi där det såg lovande ut och återkom efter en halvtimme med fyllda påsar.

10Utanför Storfors ligger Bjurbäckens slussar. De är ett minne från tiden när järnet fraktades sjövägen ner till Vänern och vidare ut i världen. Numera är det bara fritidsbåtar som passerar.

11Där pratade jag en stund med slussvaktaren och fick ta en bild av honom där han stod med den solblekta mössan och de vänliga ögonen.

11bVänern är som ett innanhav. Vi var nere vid stranden en disig dag med nederbördsvarning. Öarna svävar vid horisonten som i en utskärgård.

12På Fordonsmuseet i Arvika har de bilar och motorcyklar av fabrikat jag aldrig hört talas om, men jag fastnade ändå för denna synnerligen röda BMW.

13En kyrkmur vid Nyeds träkyrka från 1700-talet som ligger utanför Molkom. Ljuset var precis så där känsligt för grönt som Barbro Hörberg sjunger.

14En gång sa Siv plötsligt åt mig att stanna. Precis i vägkanten växte massor av kantareller. Medan hon plockade plåtade jag detta trivsamma lilla bi.

14bVid en smal väg mitt ute i bushen såg vi en loppisskylt och där träffade vi denna kvinna som såg ut att ha kommit från Latinamerika. Ett livsöde så gott som något.

15I bageriet i Nässundet doftade det av kardemumma. Genom en öppen dörr såg jag denna kvinna och hennes enorma stenugn och hon lät mig ta en bild.

16Det är ju människorna man möter som gör resandet intressant. Denna man och hans hustru hade kaffeservering i en gammal kvarn. I bakgrunden hänger en kvarnsten.

17I Filipstad ligger Ferlinmuseet vid Skillerälven. I forsen på väg ner mot stan stod denna våghalsiga fiskare och prövade lyckan.

18Jag såg inte att han fick något, men det var kanske inte heller meningen. Det djärva tilltaget och det svalkande vattnet kring fötterna var kanske tillräckligt.

19

En kväll i skogen hittade jag detta Bauerska gamla stentroll vid en mörk tjärn. Det passar bra att avsluta denna bildblogg. I Värmland finns naturmystiken nära.

 

Bra bilder

Text och bild: Staffan Castegren

j1(Klicka på bilderna för att förstora dem)
En marsdag i Vinterviken med sol mot de gamla tegelväggarna och ljustörstande proselyter som hedrar den uråldriga svenska religion som kallas våren.

j2På Carl Eldhs museum i Bellevue råder egentligen fotoförbud, men jag var tvungen att smussla fram min lilla kamera när jag såg alla reflexerna i monterglaset.

j3Teknologer är ett speciellt släkte med en nästan queerartad benägenhet att klä ut sig. De här två ställde villigt upp med sin mundering framför kameran.

j4De här två såg jag genom fönstret utanför ett apotek på Götgatan när de smörjde sig med sin nyköpta solkräm. De såg så himla goda, för att inte säga renhjärtade ut.

j5En obegriplig grej på en kaj ute vid Ropsten. Rost och murket trä har en märklig skönhet som talar på ett nytt språk i vår ytskiktsrenoverade nutid.

j6Denna dam visar glatt upp sitt fynd på Aspuddens långa loppis. Begagnade gosedjur har ett insatt kapital av kvalster och kärlek som förräntar sig på oklart sätt.

j7Mera speglingar. Jag tog bilden inifrån fyrans buss på Långholmsgatan. Mannen i den vita kostymen och brädåkaren är ”på riktigt” mellan bussrutans och skyltfönstrets reflexer.

j8I Color run springer man ett lopp och med jämna mellanrum får man en färgdusch. Jag fattar kanske inte riktigt poängen, men tjejerna var glada.

j8bFörtjusta turister på Götgatan i oväntat möte. På Twitter och Facebook lever sedan minnena en tid innan de sjunker undan i flödet och försvinner.

j9Jag lekte med tanken att retuschera bort de fula teveantennerna. Skorstenarnas ännu bruna koppar och kyrkans grönärgade skulle vinna på det. Men jag avstod som synes.

j10En ensam skuggboxare vid Klara sjö, och alla detaljer: en förtöjningsring, vågskvalpsmärken, den färgmarkerade stegen, kongresshallens namn och talet 100 på kajkanten.

j11I augusti 2014 fick hundra nazister från SvP demonstrera i Stockholm. Vi 14 000 motdemonstranter hölls tillbaka av hundar hästar och brandbilar.

j12Kyla, tristess och mobiltelefon en novemberdag nånstans i Västsverige, jag passerade på väg till Göteborg. Det här är också en bild av det mångkulturella Sverige.

j13Vårsalongen på Liljevalchs. Jag brukar inte smygfotografera folk, men hon var så fin i sin röda jacka. Mannen i randig tröja ser vaksamt på mig.

j13bVälorganiserad fest i vår lilla park, Blekingetäppan. Det var inga jag kände, men jag råkade passera och bad att få ta en bild.

j14En av trapporna som leder upp till Stigberget målad av vårligt eftermiddagsljus. Den stora hunden har upptäckt att det är en hund på väg ner.

j15En skamlös turistbild från Visby. Men det är något speciellt med ljuset på Gotland. Om man tar bort cyklarna skulle det lika gärna kunnat vara nånstans i Afrika.

 

Blandade bilder

Text och bild: Staffan Castegren

Jag har lagt ut två porträttsamlingar här på bildbloggen. Den här samlingen kallar jag blandade bilder, men det är mest porträtt, men också några gruppbilder och en och annat actionbild som ju måste innehålla människor för att det ska bli nån action. Som vanligt kan du klicka på bilderna för att förstora dem. Mycket nöje.

Här hittar du porträtt

Här hittar du porträtt del 2

1ptDen här bilden minns jag när jag tog, jag visste att den skulle bli bra, med kvinnan, den blinde mannen i basker och den starka symbolen på väggen.

2ptVart är du på väg? Varför kommer det ingen förälder och hindrar dig. Varför står jag själv och plåtar i stället för att gripa in? Barnet lever dock fortfarande.

3ptDen här bilden kommer jag inte ihåg alls. Jag tror att det är en snubbe som brukade hänga i Vasaparken. Men jag fattar inte var vi är.

4ptTvå vänner utanför en pälsaffär på Rörstrandsgatan. Det starka solljuset reflekteras in under markisen och ger ett speciellt sken i deras ansikten.

5pEn gruppbild från Mariatorget med nära och kära. Jag gillar den för att alla (utom hunden) tittar rätt in i kameran och verkligen vill vara med på bilden.

6ptHär är samma sak. Det blir ett sånt tryck med alla fyra som vill nå fram. Två syskon, ett syskonbarn och en dåvarande svåger, taget på Sollenkroka brygga.

6ptbI den här bilden är det precis tvärt om. Jag såg dem från motsatta trottoaren och gick ut och ställde mig mitt i gatan och tog bilden. Alla visste att jag plåtade, men ingen tittade.

7pJag vet inte om bilden var felexponerad från början, om tiden bitit i själva dian, eller om nåt hänt i skanningen. Men strecken på tröjan blir väldigt snygga.

8pbTvå närstående pojkar på väg att gå. Blicken i i kameran lämnar utrymme för tolkningar. Det är inte: Oj en kamera, jag måste le. Den andre ler inte mot kameran, utan mot sin bror.

9pEn god vän sen mycket länge. Bilden är lite felexponerad, lite oskarp, men ändå bra. Det beror nog både på hans blick och på bakgrundsfärgen.

10bEn ingift morbror. Han ville inte bli fotograferad, det minns jag, och jag tyckte inte själv att bilden blev särskilt bra. Men den har fått nya dimensioner av tiden som gått.

11Jag skulle ta bilder av kollegerna på Historiska museet och några blev rätt bra. Den här tjejen var nog inte så road, men ställde upp ändå.

11bHär är en till från Historiska museet. Det är härligt när man når fram till det där avklarade lugnet. Då brukar bilderna bli bra.

12Första gången jag mötte den här killen skulle han köpa ett träblock på Birka musik. Jag tog fram en koklocka och så spelade vi tills vi förstod att vi förstod varandra riktigt bra.

13En kompis från högstadiet som jag umgicks mycket med fram till 30-årsåldern. Men när Sonny Rollins fick Polarpriset träffades vi igen och gick på konserten.

14bTvå pojkar, en skottkärra och en regnvåt bakgård. Varför den ene har hjälm vet jag inte, inte heller vad den andre känner när han hänryckt tittar upp mot himlen.

15På väg nånstans söderut stannade vi en stund vid ett sunkigt matställe längs E-4:an. Blicken över kaffekoppen går rakt in i kameran.