Text och bild: Staffan Castegren
De här bilderna är mellan trettio och fyrtio år gamla. Det känns inte som att jag kränker någons integritet genom att publicera dem här, allra helst som jag inte skriver ut namnen. Men eftersom den värld jag rörde mig i var ganska liten finns det säkert någon du känner igen. Om någon hittar sig själv, och störs av det, är det bara att säga till, så tar jag bort den bilden. Som vanligt kan du klicka på bilderna för att förstora dem.
Det är märkligt vad snyggt det är med cigarretter. Om det inte vore så farligt skulle jag börja röka igen. Denna kvinna bodde i Lund och var tillsammans med en av mina musikerpolare.
En vinflaska i munnen är kanske inte riktigt lika snyggt som en tagg. Men bilden känns typisk för den tidens umgänge på musikfesternas utflyktsfiltar.
Ett grässtrå då? Jo det duger också. Det ser filosofiskt ut. Denne man spelade i ett band som även var ett kollektiv och som en tid bodde tillsammans i Billinge i Skåne.
Men som sagt, en cigarrett är svårslagen. Denna gode vän träffade en australisk kvinna och hamnade på en ö utanför Melbourne. Ett livsöde som Taube kunde skrivit en visa om.
Här är en gitarrist som jag alltid associerar med en Fender Strata, men i dag har han en mycket större samling guror att välja bland.
En rödhårig trumslagare mot en gul vägg, det måste ju bara bli en bra bild. Han kisar bara lite, trots det skarpa solljuset som ger dramatiska skuggor.
Alla jobbade ju, men det tänkte man inte så mycket på. Det jag minns är de oändliga samtalen under de långa sommarnätterna. Här är en psykolog som flyttade till Gränna.
Ännu en musikfestbild av en kvinna som senare jobbade som lärare i hela sitt liv. Hennes man sitter skymd, men återkommer längre ner.
Tänk att så många namn försvinner, men jag har för mig att han jobbade på mitt dåvarande stamlokus, Restaurang Svensson & Butler på Rörstrandsgatan.
Den här lilla flickan har i dag två egna barn och ett kvalificerat arbete inom information på ett av våra största klädföretag. Hon är dotter till Fendergitarristen ovan.
Denna man träffade jag i Gustavsbergs centrum där han gick omkring och sålde fröpåsar. Jag behövde inga frön, men fick en rätt bra bild.
Ett kattporträtt är väl också ett porträtt? Här är det naturligtvis färgsättningen som gör bilden bra, men kanske också kattens personlighet.
Denna kvinna hade en affär på Rörstrandsgatan, precis som jag och min kompis. Här sitter hon på en stol i solgasset utanför sin bod.
Här kommer maken till läraren ovan. Han lirade flöjt och saxofon i ett calypsoband, men var tvungen att lägga av på grund av hörselbesvär. I dag är han Ferlins “kloka snickare”.
De sammanhållna färgerna och det korta skärpedjupet är viktiga för bilden, men uttrycket och blicken är naturligtvis det som intresserar.
Detta är min äldsta bror, Kirre. Han gick bort 1999. Varje gång jag ser vårens första sädesärla tänker jag på honom, och rätt ofta annars också.
Hon påminner om flickan med pärlörhänget av Vermeer. Bilden tagen på Gärdet samtidigt som förrförra bilden. Hon var fotograf och textilkonstnärinna.
Detta är, slutligen, min morbror Gunnar, död sen 1987. Han var cellist i Radioorkestern och bodde på samma ö som min familj om somrarna.