Text och bild: Staffan Castegren

Nånstans förstår jag att mamma är galen
men jag följer henne ändå
för jag vet inget annat

De har grävt oss ett hägn
där vi inte ryms
Även jag ska bli sjuk av längtan

Men jag känner norr i nosen
och jag bygger det språng jag en gång ska ta
över muren och de skrämda ansiktena