Category Archives: Visor

Nu är det gott att leva

Text och musik: Olle Adolphson

Nu är det gott att leva på en sommardag

Olle Adolphson har skrivit många sånger om en sorts oglamorös, tafatt, men oundviklig kärlek. Man kan tänka på Trubbel, Karlsson – evig vår och Fröken Frensen. Det finns flera, bland annat den här.

Sommardagen är så vacker med sina gökar, häggar och Adam och Evor. Ändå är allt för jävligt, ja rena fasan, därför att vännen inte är där. När hon sedan kommer blir allt härligt och det är gott att leva.

Men deras dagliga kärlek verkar inbegripa gråtande och grävande, stretande och strävande och han kallar henne gamla kratta. Kärleken känns komplicerad och motvalls, och kanske trovärdig just därför.

Här kan du höra min version på Youtube

Nu är det gott att leva – Text
Olle Adolphson

Nu är det gott att leva på en sommardag
Här står Adam och Eva här står du och jag
Du kan tro att här var det jävligt att gå runt omkring utan dig
Du kan tro att nu är det härligt för du kom hit till mig

Göken han gal i dalen gal i tröst och bäst
Tänk att vi kom på balen att vi två kom på fest
Nu är det slut på gråt och gräva vi ska dansa du och jag
Ja nu är det gott att leva på en sommardag

Nu är det gott att sjunga kärlekens refräng
Häggen viftar och gungar över våran äng
Du kan tro att här var det fasa att gå runt omkring utan dig
Nu kan rubbbet ta sig i brasan för du kom hit till mig

Nu är det gott att skratta att det blev vi två
Att du kom gamla kratta att du kom ändå
Vi ska streta vi ska sträva genom livet du och jag
Men nu är det gott att leva på en sommardag

 

 

Post festum

Text: Olle Adolphsson Musik: John Riley, engelsk folkmelodi

mossaNu doftar mark, doftar jord och träd.

Lyssna på min inspelning på Youtube

Post festum betyder ordagrant efter festen (absolut inte efterfesten), men uttrycket används oftast i betydelsen efteråt eller för sent. I Olle Adolphsons text är det nog det ordagranna som avses. Berättaren och hans vän har festat sig igenom en natt, kanske bara de två eller tillsammans med andra. Nu sitter de dock ensamma och ser gryningen växa.

Olle bodde uppe på Mariaberget så man får väl anta att det är den utsikten han beskriver: Riddarfjärdens vita vatten, Skutorna på Norr Mälarstrand och fönstren i Gamla Stan. Solen stiger över taken och det lyser som eld när den speglar sig i fönsterrutorna på andra sidan vattnet.

Det finns ingen bitterhet i sången, inget för sent, bara kärlek till vännen och till staden. Nattens timmar har flutit, nästan omärkligt och när den nya dagen höjt sitt rop sjunger han: Drick ur ditt glas, låt oss sova sedan. Morgonen spelar på silverflöjt.

Post festum
Text: Olle Adolphsson

Snart stiger solen
här vänder natten
Tätt bakom taken
har dagen dröjt
Snart stiger vind
över vita vatten
Morgonen spelar
på silverflöjt

Än stiger dimma
ur vattenspegeln
och stryker hastigt
längs Strömmen ned
Än glänser daggen
på takens tegel
Nu doftar mark
doftar jord och träd

Och ser du där
hur den första skutan
gör loss från kajen
och glider ut?
Det bränner till
i en fönsterruta
Dagen är nära
och natten slut

Se hur det brinner
Det lyser, glimmar
Det flyter guld
ur var fönsterram
Säg, har du märkt
att det flutit timmar
sen natten sänkte
sig över stan?

Drick med mig, drick
Snart står solen redan
högt, och en ny dag
sitt rop har höjt
Drick ur ditt glas
låt oss sova sedan
Morgonen spelar
på silverflöjt

 

Möte med musik

Text och musik: Gösta Kullenberg

filmjournalenÖver axeln hänger vita silkessjalen som jag sett på bild nån gång  i Filmjournalen …

 

Gösta Kullenberg 1909–1958 var journalist till och från. En tid var han korrekturläsare på Nordisk Familjebok. Under långa tider som arbetslös började han skriva och framföra egna visor. Jag kan sympatisera både med hans livsöde och med drömmaren i den här visan.

Vi får följa en man som hör musik från ett öppet fönster när han passerar utanför på gatan. Ordet mezzanin betyder entresolvåning, det vill säga ett våningsplan med mindre fönster och lägre takhöjd än de andra våningsplanen.

Omedelbart fantiserar han om en vacker kvinna som spelar Chopin, och i sista versen är han i rummet och njuter av musiken och av kvinnans sällsynta skönhet. Men verkligheten kommer ifatt honom, en grålätt man, där han står och drömmer.

Möte med musik – text
Gösta Kullenberg

Liksom en ärla på smala ben
som trippar runt kring en blomma
ser jag musiken ta form och sken
i allt det fyrkantigt tomma

Från ett fönster halvt på glänt i mezzaninen
strömmar toner genom blåa rullgardinen
trillar ut och blir, jag tror en vals utav Chopin
Ensam står jag nittonhundratalsbarbaren
plus en cykel längre bort vid trottoaren
medan hela gatan annars tycks ha gått i säng

Liksom en ärla på smala ben
som trippar runt kring en blomma
ser jag musiken ta form och sken
i allt det fyrkantigt tomma

Tänk vad musiken då hittar lätt
till själens mjuka partier
Tänk vad den färgar på något sätt
och blåser upp fantasier

Plötsligt ser jag genom muren, grå och solkad
klart en våning av min fantasi befolkad
med en vacker flicka sittande vid ett klaver
över axeln hänger vita silkessjalen
som jag sett på bild nån gång i Filmjournalen
väggens Tavelmozart hänger ovanför och ler

Tänk vad musiken då hittar lätt
till själens mjuka partier
Tänk vad den färgar på något sätt
och blåser upp fantasier

Och som jag står här en grålätt man
med vardagsvecken i pannan
är det precis som jag själv försvann
och liksom blev till en annan

Se, som fjärilsvingar skrämda av pedalen
fladdrar pianistens händer i finalen
medan hela rummet brusar som en vårlig älv
Lutad mot klaveret står en man betagen
av musiken dels, och dels av anletsdragen
hos den sällsynt vackra flickan – det är visst jag själv

Och som jag står här en grålätt man
med vardagsvecken i pannan
är det precis som jag själv försvann
och liksom blev till en annan

Flickan och pastorn

Text och musik: Olle Adolphson

olle - CopyPå Mariaberget på Södermalm i Stockholm ligger denna vackra vildvuxna park.

 

Den här visan skrev Olle Adolphson till Lena Anderssons skiva 12 nya visor från 1972. Var inspirationen kom ifrån vet jag inte. Olle Adolphson var ju verkligen inte någon protestsångare, men han avskydde hyckleri i alla former. Här hävdar han två människors rätt till kärlek, vilken roll de än har i samhället och vad än domkapitlet må tycka om saken.

Flickan och pastorn – text
Olle Adolphson

Och flickan hon gick sig till havets vita strand
för all sorg och all möda
Där stod en liten pastor så fager och så grann
allt för den kärleken röda
Och säg liten pastor varför du sörjer så
för all sorg och all möda
Kapitlet gav mig sparken så sent som i går
allt för den kärleken röda

Så pastor är jag inte fast det kan synas så
för all sorg och all möda
Men du är skönsta jungfrun i socknen här mån gå
allt för den kärleken röda
Nå men om det nu är så att du inte är nån präst
för all sorg och all möda
Så är jag ingen jungfru, det vet du allra bäst
allt för den kärleken röda

Så görs vi till syndaskarn med skammen här får gå
för all sorg och all möda
så låt då hela socknen med lång näsa få stå
allt för den kärleken röda
Och så tog liten pastor den flickan i sin famn
för all sorg och all möda
och nu är du min kvinna och nu är jag din man
allt för den kärleken röda

Veronica

Text och musik: Cornelis Vreeswijk

telefonSpring bort till telefonen och ring till din vän …

 

Den här låten finns på plattan Tio vackra visor och Personliga Person från 1968. Det är kanske Cornelis mest helgjutna skiva, med bland annat Deirdres samba, Somliga går med trasiga skor och Felicia adjö. Enligt Wikipedia kom inspirationen av att han upptäckte den norske författaren Axel Sandemose och för första gången besökte Rio de Janeiro.

Det må vara hur det vill med den saken. Men det är intressant att jämföra Grimasch om morgonen som ju handlar om ett samtal i sängen mellan två verkliga människor med Veronica som verkar handla om en kvinna han mist. Hon beskrivs helt utifrån ett manligt perspektiv, det är hattar, parasoller och strumpeband, det är kontroll och längtan.

I min tolkning vill mannen att kvinnan ska släppa ut sitt hår, det vill säga bli en riktig kvinna. Hon ska säga att han får komma till henne och hon ska inse att detta kommer att göra även henne lycklig. Men vad händer egentligen när det dagas? Kan han förstå att hon har gått vidare och är någon annan än den han drömmer om?

Veronica – text
Cornelis Vreeswijk

Veronca Veronica var är din blåa hatt?
Din älskling letar efter den allt i den mörka natt
Din älskling är försvunnen han kommer inte igen
när det dagas

Veronca Veronica fäll upp din parasoll
Din vän har gått ifrån dig, men spelar det nån roll?
Det finns så många andra, du hittar säkert en
när det dagas

Veronica Veronica ditt ena strumpeband
har stulits utav någon som saknar dig ibland
Om natten är han borta men minns du honom än
när det dagas?

Men tycker du Veronica att morgonen är grå
och ångrar att du någonsin lät honom gå
Spring bort till telefonen och ring till din vän
när det dagas

Veronica Veronica släpp ut ditt långa hår
och se din vän i ögonen och säg att han får
och somna i hans armar och vakna lycklig sen
när det dagas

Ögon känsliga för grönt

Text:  Barbro Hörberg musik: Nils Hansén

trappa3Det regnade, men bilderna blev bra. Det var ett egendomligt ljus den dan …

 

Barbro Hörberg 1932–1976 var på 50-talet med i Povel Ramels första revy och senare i de litterära kabaréer som Lars Forssell, Pär Rådström och Beppe Wolgers skrev. På 60-talet levde hon i Paris i flera år och blev inspirerad av den franska visan. Hon började även skriva egna sånger.

Den svenska visscenen var mycket mansdominerad på den här tiden och Hörberg hamnade lite vid sidan av sådana namn som Vreeswijk, Åkerström, Zetterholm och Sändh. Men efter hennes död har hon uppmärksammats av ständigt nya generationer.

Ögon känsliga för grönt har tolkats av många artister. Bilderna i texten är lätta att ta till sig: regnet, parken, bladen, pappersduvan och den nära kärleken. Och alla som fotograferar har nog upplevt hur bilder av gröna träd blir ovanligt bra när det regnar.

Ögon känsliga för grönt – text
Barbro Hörberg

Och tänk i parken om våren
med ögon känsliga för grönt
och kastanjeblad som paraplyer
och våra händer känsliga för allt som är skönt

Vi vek en duva av papper
I vinden seglade den långt
och den landade på en staty
som fick ändra alla orden i sin sång

Det regnade men bilderna blev bra
det var ett egendomligt ljus den dan
Vi fyllde våra ögon
med ljuset och tankarna på allt det nya

Och tänk i parken om våren
med ögon känsliga för grönt
och kastanjeblad som paraplyer
Jag älskade dig då, det gör jag nu

 

Jag ger dig min morgon

Musik: Tom Paxton, Svensk text: Fred Åkerström

morgonJag ger dig min morgon, jag ger dig min dag …

 

Fred Åkerströms översättning är ganska trogen originalet, men det finns en avgörande skillnad: I refrängen sjunger Paxton ungefär: Jag tror jag ska väcka dig och hålla om dig och säga det där som jag sagt förr, medan Åkerström sjunger: Om du var vaken skulle jag ge dig allt det där jag aldrig ger dig.

Den relation Paxton beskriver känns öppnare, mer tvåsam. I den svenska versionen ligger mannen och tittar på sin sovande vän, men sina känslor kan han aldrig förmedla när hon är vaken, bara till den passiva sovande kvinnan kan han ge allt. Hans kärlek är så stark och bilderna så fulla av längtan efter närhet, men det är något som håller honom tillbaka.

Jag ger dig min morgon – text
Fred Åkerström

Åter igen gryr dagen vid din bleka skuldra
Genom frostigt glas syns solen som en huldra
Ditt hår det flyter över hela kudden

Om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där jag aldrig ger dig
Men du jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag

Vår gardin den böljar svagt där solen strömmar
Långt bakom ditt öga svinner nattens drömmar
Du drömmer något fint jag ser att du småler.

Om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där jag aldrig ger dig
Men du jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag

(Denna vers hoppar jag över)
Utanför vårt fönster hör vi markens sånger
Som ett rastlöst barn om våren dagen kommer
Lyssna till den sång som jorden sjunger

Om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där jag aldrig ger dig
Men du jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag

Likt en sländas spröda vinge ögat skälver
Solens smälta i ditt hår kring pannan välver
Du jag tror vi flyr rakt in i solen

Om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där jag aldrig ger dig
Men du jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag

Men du jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag

Grimasch om morgonen

Text och musik: Cornelis Vreeswijk

boat1Och varje morgon står solen brud, fast inga brudpsalmer låta …

 

Denna visa kommer från Cornelis andra LP Ballader och grimascher från 1965. Att han väljer denna stavning i stället för ordböckernas, grimas, är naturligtvis inget misstag. Han ville nog åt det folkliga osofistikerade uttrycket, och han har säkert bidragit till att båda uttalen är levande i svenskt talspråk.

Den här sången kan vara lite svår att förstå om man inte reder ut hur Cornelis använder pronomen. Den utspelar sig i sängen, där Ann-Katarin och berättaren ligger och pratar, sannolikt rätt lättklädda, och redan från början blir ordet ”du” lite problematiskt.

“Nu faller dagg och nu stiger sol, men det kan du inte höra
Du ligger utan blus och kjol med läpparna mot mitt öra
Tala nu allvar ber du bestämt. Du skrattar visor och sjunger skämt
Du kan men vill inte göra en sång om lyckan den sköra”

I första raden betyder ”du” snarare ”man”. I andra raden är det naturligtvis A-K, och så även halva tredje raden, men sedan är det hon som pratar och då är ”du” berättaren (vi kan kalla honom C för enkelhetens skull). Andra halvan av tredje raden och fjärde raden åsyftar alltså C.

“Nu stiger sol och nu faller dagg för fattigt folk och för rika
Men lyckan har en förgiftad tagg som man bör noga undvika
Hon stannar gärna i några dar, men när du vill hålla henne kvar
blir hennes ögon iskalla och du blir bitter som galla”

I andra raden använder han ordet ”man” i sin vanliga betydelse, men vem är ”hon”, “henne” och ”hennes” i tredje och fjärde raden? Jag gissar på lyckan. Medan ”du” i de två sista raderna återigen har betydelsen ”man”.

I den tredje versen kan man notera att lyckan inte längre är ”hon”, utan ”den”, och i fjärde versen där lyckan liknas vid ett ädelt vin blandar han ”man” och ”du” fast båda sannolikt har betydelsen ”man”.

“För om man dricker det utan sans förlorar det sin forna glans
och du får kvar en tom flaska och bittra tårar och aska”

Fast vi pratar inte om några språkfel här. Allt är mycket skickligt och kontrollerat. Det är egentligen ofattbart att han har ett annat modersmål, holländskan. Jag skulle säga att det inte finns många infödda svenskar som kan skriva en mening som: ”och varje morgon står solen brud fast inga brudpsalmer låta”. Mycket vacker bild och elegant med den gamla pluralformen av verbet ”låta” för rimmets skull.

Grimasch om morgonen – text
Cornelis Vreeswijk

Nu faller dagg och nu stiger sol
men det kan du inte höra
Du ligger utan blus och kjol
med läpparna mot mitt öra
Tala nu allvar ber du bestämt
Du skrattar visor och sjunger skämt
Du kan men vill inte göra
en sång om lyckan den sköra

Nu stiger sol och nu faller dagg
för fattigt folk och för rika
Men lyckan har en förgiftad tagg
som man bör noga undvika
Hon stannar gärna i några dar
men när du vill hålla henne kvar
blir hennes ögon iskalla
och du blir bitter som galla

Nu faller daggen förutan ljud
och gräs och blader blir våta
Och varje morgon står solen brud
fast inga brudpsalmer låta
Ann-Katarin du ska veta att
det finns en lycka som dör av skratt
Men den vill smekas om natten
och den är stilla som vatten

Stig upp ur sängen Ann-Katarin
och lyssna på något viktigt
Det finns ett särskilt slags ädelt vin
som man bör njuta försiktigt
För om man dricker det utan sans
förlorar det sin forna glans
och du får kvar en tom flaska
och bittra tårar och aska

 

Glimmande nymf

Text och musik: Carl Michael Bellman

ljusMenlösa styrka, kom nu att dyrka
vid ett smalt och utsläckt ljus, sömnens gud, vår Morfeus …

 

Det är svårt att sjunga Bellman, tycker jag. Sjuttonhundratalet är så länge sen, den kulturella kontexten så annorlunda. Hur ska man kunna veta vad orden betydde då? Men just den här låten känns rätt självklar: den handlar om den sexuella kärleken. Min tolkning är att allt, regnbågar, ljus, kannor och bofinkar är erotiska symboler.

Det är fint också i sista versen att kvinnans orgasm bejakas. Orgasmen brukade kallas lilla döden, och texten säger: “Cajsa, du dör. Nej himmel, hon andas.” Det vill säga, det gick för henne. Sedan står det, “Och fast din puls slår matt, så blundar ögat glatt.” Det vill säga, hon är trött som man ju blir, men hon har haft det skönt.

Glimmande nymf – text
Carl Michael Bellman

Glimmande nymf, blixtrande öga
svävande hamn på bolstrarna höga
menlösa styrka, kom, kom nu att dyrka
vid ett smalt och utsläckt ljus
sömnens gud, vår Morfeus

Luckan ren stängd, porten tillsluten
natthuvan ren din hjässa kringknuten
ren Norströms piskperuk den hänger på sin spik
Sov, somna in vid min musik
Sov, somna in vid min musik

Bofinken nyss, nyss Cajsa-Lisa
slumrande slöt sin kvittrande visa
Solen nyss slocknat och fästet har tjocknat
enslighetens tystnad rår
Jag till Fröjas dyrkan går

Regnet nedöst i bullrande låga
välver i skyn sin brandgula båga
som randas lugnt och skönt av purpur, guld och grönt
sen jorden Jofurs åska rönt
sen jorden Jofurs åska rönt

Somna min nymf. Dröm om min lyra
till dess vår sol går upp klockan fyra
och du dig sträcker och armarna räcker
till min kanna och min famn
eldad av mitt blod och namn

Cajsa, du dör. Nej himmel, hon andas
Döden ger liv och kärlek bortblandas
Men fast din puls slår matt
så blundar ögat glatt
Håll med fioln god natt, god natt
Håll med fioln god natt, god natt

Balladen om Eken

Text och musik: Ruben Nilsson

eken1Det är hus vid hus i ett skumraskljus
och det gör en glad det är våran stad
det är våran stad ja Eken

 

Ruben Nilsson föddes 1893 på Skånegatan på Söder i Stockholm. Senare flyttade familjen upp till Sibirien, det vill säga nordöstra Vasastan. Vi pratat arbetarklass, trångboddhet och social misär, men också stolthet och politiskt engagemang.

Ruben började som plåtslagarlärling i unga år och blev med tiden mycket bra på det. Men han ville egentligen bli konstnär. Fast det gick ju inte. Alla måste bidra till försörjningen. Han gick dock och tog lektioner på sin fritid och 1929 hade han sin första utställning.

Han gjorde även visor och 1934 gav han ut sin första samling, illustrerad av honom själv. Den här sången kommer från hans tredje och sista samling som också heter Balladen om Eken. Eken är ett gammalt slangord på knallarnas hemliga språk månsing, och betyder Stockholm.

Ruben Nilsson fick ett uppsving på 60-talet när Fred Åkerström spelade in flera av han sånger, men han var då gammal och trött och ointresserad av nya människor, så de träffades aldrig, men han uppskattade Fred Åkerströms tolkningar. Ruben Nilsson dog 1971 och ligger på Solna kyrkogård.

Balladen om Eken – text
Ruben Nilsson

Man skulle väl tona en sjucker ballad
om våran stad, ja om våran stad
Men en ann kan ju inte snacka så snyggt
såre låter så där som om det vore tryckt
Men ge bäng i de. Vill ni följa me
på en långpromenad här i våran stad?
Här i våran stad, i Eken

Vi låtsas vi träffas en snarfager kväll
vid båtarna, ner vid Grand Hotell
där som nasarna becknar rabbel å snask
ja, och nyplockad mask, ett par spänn för en ask
Här vid Strömmens brus, vårat riksdagshus
och Norrbro, Rosenbad, å en slottsfasad
De e våran stad, ja Eken

Sen flyger vi över till Västerbron
I dikt å ton ska man ta motion
Ser ni Stillot på ön och Pålsundets strand
gamla krokiga pilar å båtar på land
Å Norr Mälarstrand me ett långt, långt band
utav lyktor i rad! De e våran stad
De e våran stad, ja Eken

Högt oppe på Fjällgatan harom ett fik
med bra musik å med fluktutkik
över Stassgårn och Saltsjöns svartblåa vik
Ni förstår, de e vår. De e dröm och mystik
De e hus vid hus, i ett skumraskljus
och de gör en glad. De e våran stad
De e våran stad, ja Eken

Å skorvarna ligger med flaggor på svaj
vid Stassgårns kaj, ja vid Stassgårns kaj,
där står knallröda lyftkranar grant emot spat,
ja, å Skeppsholmens grönska e späd som spenat
Gröna Lundens lamm, far på färjan fram
emot Allmänna Gränd. Ja, den e ju känd
här i våran stad. I Eken

Men Eken e mera än utsikt och grant
Ja de e sant. Aldrig likadant
Det kan vara ett flyttlass på Odenplan
eller snöslask å julmarknad i Gamla Stan
Men de e nåt mer som man inte ser
ja, man vet inte vad som e våran stad
som e våran stad. Ja, Eken