Author Archives: Staffan Castegren

Är det nån mening att rösta?

Text och bild: Staffan Castegren

Glada förstagångsväljare.

Nu är det val igen. Sannolikt kommer en frustrerad väljarkår lämna över stafettpinnen till Alliansen så att de med stöd av SD kan föra i princip samma politik som de rödgröna. Skillnaden mellan de politiska partierna blir allt mindre för varje mandatperiod. De har samma tro på den otyglade marknadsekonomin och de jagar efter samma tillfälliga opinionsfläktar.

För den som följt mitt skrivande här på Fritext är det rätt uppenbart att jag har en socialistisk grundsyn. I alla år har jag röstat på V, trots att jag inte alltid varit så förtjust i deras politik. Men jag har tänkt att det är viktigt att rösta. Det är ett sätt att försvara demokratin. Fast nu är jag inte lika säker på den saken. Finns det nån demokrati att försvara egentligen?

Jag minns från skolan att demokrati kommer från grekiskan och betyder folkstyre. Tanken är att vi, ca 7,3 miljoner röstberättigade, ska utse politiker som företräder våra intressen i riksdagen. Men är det så? Företräder de verkligen våra intressen? Det känns som om de som äger Sverige, mindre än en procent av befolkningen, har oproportionerligt stort inflytande.

Jag ska inte utge mig för att vara folkets talesman, men för mig finns det tre saker som är extra viktiga: miljö, fred och jämlikhet. Jag tror att det är ödesfrågor för vår framtid här på planeten. Jag tror att de tre problemen hänger ihop vad gäller orsak, men jag tror också att det finns mycket små möjligheter att lösa dem, med de politiker vi har i dag.

Jag nämnde de som äger Sverige. De ingår i en större grupp, som dock procentuellt är lika liten: de som äger världen. Jag vet att när jag skriver så, förlorar jag många läsare. Det är egentligen ganska konstigt. Det är ju inte några falska fakta som Kim Jong-Un har hittat på. I princip alla människor vet att det är på det här viset, men man får visst inte tala om det.

Den här gruppen äger alla viktiga företag inom industri, energi, transport, handel, livsmedel, media, reklam, banker och finansbolag. I många länder vill de även ta över utbildning, vård, omsorg, ja till och med socialhjälp, polis och militärmakt. Jag hävdar att de här människornas vettlösa jakt på ständig tillväxt och ökad rikedom är jordens allvarligaste problem.

Att tillverka produkter som ska gå sönder inom 18 månader, att ta fram syntetiska material utan att göra en miljökonsekvensanalys, att fortsätta pumpa upp fossila bränslen trots att vi kan gå över till sol- och vindenergi, allt det är kriminellt. Det är därför sopbergen växer, haven fylls av mikroplaster och luften av koldioxid. Och det är denna grupp som är skyldig.

De äger rustningsindustrierna och vill naturligtvis sälja sina vapen. I en trygg värld skulle det vara svårt. Men deras medier rycker ut och skriver lögnaktiga artiklar om massförstörelsevapen, diktatur och annat. Det är svårt att tro att världens största fiender skulle varit Irak, Libyen och Syrien. Ändå bombades dessa länder sönder och samman.

Det finns forskning som visar att de flesta kan acceptera rimliga löneskillnader, att en läkare tjänar dubbelt så mycket eller någon annan fem gånger så mycket. Men när en vd tjänar 60 gånger så mycket, börjar folk må dåligt. Ojämlikhet skapar oro och minskad samhällsmoral, både inom landet och globalt, med flyktingströmmar och terrorism som följd.

Om jag nu vill rösta efter min övertygelse blir det svårt. Jag vill sätta en nosgrimma på den här gruppen människor. Jag vill ha en radikal skärpning av miljökraven, att industrin och flyget ska bära sina miljökostnader. Jag vill att Sverige är alliansfritt, rustar ner och förbjuder all vapenexport. Jag vill att alla människor ska ha nånstans att bo och nån slags inkomst.

Vilket parti ska jag då rösta på? Riksdagen känns rätt belastad. Nyligen röstade de igenom Ceta-avtalet, som ger storföretag rätt att stämma oss om vi fattar fel beslut (Vem sätter nosgrimma på vem?) De fortsätter att bygga motorvägar och bevilja flyget skattefrihet. De samarbetar med Nato och ökar de militära anslagen. De saknar helt radikala planer för ökad jämlikhet.

Medier och lobbygrupper styr och ställer. De säger att ryssarna har trollfabriker som kan påverka det svenska valet. Vi måste öka vår försvarsförmåga mot Ryssland, säger Riksdagen. Men när Cambridge analyticas bedrifter uppdagades, och när det visade sig att LO och Svenskt näringsliv har egna trollfabriker, blev det påfallande tyst i talarstolen.

Så länge politikerna går i maktens ledband kommer det knappast ske några större förändringar och då går det åt helvete. Vi skulle behöva en ny generation politiker som säger nej till marknadsekonomin och som ställer sig på mänsklighetens sida. Men att vår privatiserade skola skulle lyckas frambringa en sådan lysande generation känns ju inte särskilt troligt.

Fem Waka från Södermalm del 3


Text och bild: Staffan Castegren

Jag tycker om att skriva waka, det vill säga en femradig dikt av japanskt ursprung med stavelsemönstret 5 – 7 – 5 – 7 – 7. Det är ett långsamt arbete, man tänker mycket och filar och putsar och ändrar ett ord här och där. På något sätt känns det extra tillfredsställande i vår quick fix-kultur.

Här nedan hittar du länkar till mina tidigare dikter.

Fem Waka från Södermalm del 1

Fem Waka från Södermalm del 4

*******

Demonstranterna
stolpar struttande nedför
backen mot Slussen –
Första maj, solidariskt
sträcker vi knälederna

*******

Oktoberskymning
Kajorna talar sorgset
i Tantolunden –
En liknande dag i fjol
valde du en egen väg

*******

Nylagd svart asfalt
Vit rök bland kala buskar –
Vinterfjärilar
på Ansgariegatan
1957

*******

Snömodd och snålblåst
Doften av sura kappor –
På tians spårvagn
nynnar konduktören tyst
Sakta vi gå genom stan

*******

En klar diamant
lyser i gråstensfloden
av fotgängare –
Ett enda ansikte, gömt
i Götgatans tystnadsplikt

*******

Jag har samlat alla mina bästa waka i ett illustrerat häfte som du kan skriva ut på papper om du vill.

Klicka här om du vill komma till nedladdningssidan.

The mighty Simon Steensland

Text och bild: Staffan Castegren

En viktig röst i det svenska musiklivet.

Det är mer än två år sen Simon Steensland gav ut sitt förra album, A farewell to brains. Denna tystnad har knappast orsakat någon chockvåg av förundran på svenska kulturredaktioner. Steensland ingår inte i den kulturella fårhage som anses kräva speciell bevakning. Ändå är vi några enstaka finsmakare som längtar och kanske till och med hör av oss till honom och frågar: Hur går det? Kommer det nån ny platta snart? Och nu är det faktiskt dags.

Det nya albumet heter 25 years of minimum R&B och består av två CD-skivor. Som namnet antyder är det en retrospektiv betraktelse över en lång karriär som kompositör. Detta gäller särskilt första skivan. Steenslands gamla plattor är i princip omöjliga att få tag på, och kan bli ganska dyra om man mot förmodan skulle springa på något lösgående exemplar. Första skivan i nya albumet ger en god bild av hans tidigare produktion, allt i nymastrade versioner.

När jag lyssnat igenom den tänkte jag: Bra, bra, ett utmärkt pedagogiskt initiativ. Nya lyssnare kan här ledas in i den egendomliga steenlandska musikvärlden. Bra, bra, men nu vill jag höra det nya materialet. Fast redan baksidestexten gör mig konfunderad. Förra plattan innehöll fem låtar. Den här skivsidan består av tjugo. Jag anar en risk för splittring och snuttifiering.

Min tveksamhet håller i sig ganska länge, trots att skivan innehåller nummer som vart och ett motiverar priset på albumet, det gäller till exempel The Wooden Panther, den hjärtskärande vackra Is It You Then? och den totalskruvade Das Blues. Men sen sitter jag där i mina hörlurar och det är bara tre låtar kvar. Nummer 18 och 19 är två rätt tunga dystopier, sen kommer nummer 20, sista låten, ett stycke på 15 minuter som heter Orkestern, och plötsligt öppnar sig en fantastisk floddal och allt blir annorlunda.

Det här är en tondikt. Inte så som Richard Strauss skulle skrivit den, inte som Pärt eller Schnittke, utan så som Simon Steensland skapar den. Det här är fruktansvärt bra musik. Plötsligt får de tidigare 19 låtarna ett nytt sammanhang. Vi leds i en osynlig grimma förbi det dystopiska, det skruvade och det vackra till en evighet där allt som finns kvar är en slags häpenhet och stilla humor.

Man undrar när kulturetablissemanget ska vakna. När kommer Sveriges Radio med en beställning till Simon Steensland? Inte på en pianokonsert, inte ett requiem, inte ett orkesterstycke, utan på ett stort anlagt Steenslandverk som han själv väljer att komponera det. Han är en viktig röst i det svenska musiklivet. Eller som Morgan Ågren skrev på Facebook för nåt år sen när han jobbade med den här plattan: Another day at work: music by the mighty Simon Steenland. Som sagt, det finns finsmakare.

Här kan du läsa recensionen på förra plattan.

 

 

Nu är det gott att leva

Text och musik: Olle Adolphson

Nu är det gott att leva på en sommardag

Här kan du höra min version på Youtube

Här kan du ladda hem text och ackord

Olle Adolphson har skrivit många sånger om en sorts oglamorös, tafatt, men oundviklig kärlek. Man kan tänka på Trubbel, Karlsson – evig vår och Fröken Frensen. Det finns flera, bland annat den här.

Sommardagen är så vacker med sina gökar, häggar och Adam och Evor. Ändå är allt för jävligt, ja rena fasan, därför att vännen inte är där. När hon sedan kommer blir allt härligt och det är gott att leva.

Men deras dagliga kärlek verkar inbegripa gråtande och grävande, stretande och strävande och han kallar henne gamla kratta. Kärleken känns komplicerad och motvalls, och kanske trovärdig just därför.

Nu är det gott att leva – Text
Olle Adolphson

Nu är det gott att leva på en sommardag
Här står Adam och Eva här står du och jag
Du kan tro att här var det jävligt att gå runt omkring utan dig
Du kan tro att nu är det härligt för du kom hit till mig

Göken han gal i dalen gal i tröst och bäst
Tänk att vi kom på balen att vi två kom på fest
Nu är det slut på gråt och gräva vi ska dansa du och jag
Ja nu är det gott att leva på en sommardag

Nu är det gott att sjunga kärlekens refräng
Häggen viftar och gungar över våran äng
Du kan tro att här var det fasa att gå runt omkring utan dig
Nu kan rubbbet ta sig i brasan för du kom hit till mig

Nu är det gott att skratta att det blev vi två
Att du kom gamla kratta att du kom ändå
Vi ska streta vi ska sträva genom livet du och jag
Men nu är det gott att leva på en sommardag

Mer än ord

Text och musik: Staffan Castegren

Det är rätt sent och bandet lirar bara blues

Här kan du höra låten på Youtube

Här kan du ladda hem text och ackord

Den här låten började med musiken och med en bild jag såg inom mig av ett par på ett halvsunkigt hak som dansar utan att egentligen röra sig. Resten kom ur den enda bilden.

Eftersom jag är snart 70 handlar mina kärlekssånger om vuxen kärlek, om kärlek med perspektiv. Vad händer om man träffar en partner från en kraschad relation, men nu med 20 års ytterligare livserfarenhet?

Mer än ord – text
Staffan Castegren

Det är rätt sent
och bandet lirar bara blues
Fastän vi dansar
så står vi nästan still
Våra varma kroppar
säger mer än ord:
att när vi går så ska vi
gå hem med varann

Det är väl tjugo år sen
som det var vi två
Men vi säger inget
nej inget, om hur det var då
Kanske kan vår tystnad
säga mer än ord
som ett suddigt svartvitt
blekt fotografi

När du kom hit i kväll
med nån främmande man
kröp jag in i ett hörn med min öl
men då så kände jag plötsligt din doft
och så stod du där
och du viskade
Jag har saknat dig så

Det är rätt sent
men ännu törs vi inte gå
för vad finns kvar av allt
i morgon när vi stiger upp
Ska vår gamla närhet
lyckas säga mer än ord
eller får vi bara
denna enda kväll

Allt som vi sa förr
alla viktiga ord
alla tårar och löjliga gräl
blir till en dimma som svävar i väg
när jag håller dig
och du håller mig
i kärlek

Ja det är sent
och bandet kör en sista dans
Vi går hem när natten
sakta blir till dag
Måsar över Strömmen
Minnen, mer än ord
och vi landar lugnt
i värmen hos varann
och våra mjuka läppar
säger mer än ord

Fem Waka från Södermalm del 2

Text och bild:  Staffan Castegren

För två år sedan lade jag ut en samling korta, femradiga dikter här på Fritext. Nu har jag fått ihop fem till. Jag jobbar inte sådär blixtsnabbt direkt. Här nedan finns en länk där du kan läsa de tidigare fem, och även få en beskrivning av vad en Waka är.

Fem Waka från Södermalm del 1

Fem waka från Södermalm del 3

*******

På hemväg från dig
Äppelblomsvinden vit i
Skinnarviksparken –
Blind av kärlek och lycka
ser jag inte snön som yr

*******

Jag minns en cykel
gulgrön av sjögräs och dy
dränkt vid Pålsundsbron –
Jag var liten då och blev
förvånad, ledsen och rädd

*******

Sädesärlorna
liknar badmintonbollar
frasande lätta –
Svirrar runt om likbilen
vid Allhelgonakyrkan

*******

Jag flyger utför
Hargränds kullerstensbacke –
Ett liv senare
gräver jag ut den doften –
Minnets arkeologi

*******

Följ mig fläkt av hägg
in i min älskades famn
Bölja blå gardin –
Nu badar Åsöbergen
i sommarnattens doftregn

*******

Jag har samlat alla mina bästa waka i ett illustrerat häfte som du kan skriva ut på papper om du vill.

Klicka här om du vill komma till nedladdningssidan.

Folk i butikerna på Söder del 2

Text och bild: Staffan Castegren

De senaste månaderna har mitt projekt varit att dokumentera människor som jobbar i butik på Södermalm. Jag har redan lagt ut en sida, nu kommer del två. Precis som i den första delen är det slumpen som avgör vilka som står bakom disken just när jag kommer in.

Första delen hittar du här

(Du kan klicka på bilderna för att förstora dem.)

Slagverket på Södermannagatan 10 är en trevlig butik. Det är kul att titta in ibland, särskilt för mig som var med och grundade Birka musik som var Stockholms bästa trumaffär på sin tid.

Den självklara adressen för veganer, vegetarianer och andra som är noga med vad de stoppar i sig är Goodstore på Skånegatan 92. De finns även vid Hornstull och snart på Åsögatan.

Hos Mässingmäster på Götgatan 27 hittar du prismor till kristallkronan, där får din fina 20-talslampa ny eldragning, det är en butik där de vet vad de snackar om.

Gunnarssons konditori på Götgatan 92 är ett klassiskt Söderkonditori med egen bakning. Det är bara att välja om du vill fika där, eller om du köper hem nåt gott till familjen.

På Hornsgatan 108 ligger Stockholms flugfiskecenter. Jag har gått förbi där många gånger. Där finns material att knyta flugor av, och en sak är uppenbar. Fiskar gillar verkligen kitsch.

Christoffers blommor har en butik i Kåkbrinken, men även denna lilla filial på Södermannagatan 21, just i det kvarter som kanske är hjärtat av Sofo.

Vinylälskare är ett speciellt släkte. De kan stå i timmar och rota i backarna. Mickes Skivbörs på Långholmsgatan 20 är ett oundgängligt vattenhål för dem.

Hos Bonne Mécanique på Vartoftagatan 45 kan man få hojen fixad medan man skottar in lite ekologiskt vegokäk. Det är verkligen Södermalm. Hunden är döpt efter Frank Zappa.

Behöver du snoddar, tofsar, band eller kulörta snören är det till den underbara butiken Folckers på Hornsgatan 52 du ska gå.

I 35 år har skivbutiken Pet Sounds funnits. Det är ett klassiskt kulturhak där musikälskare av alla åldrar samlas. Adressen är Skånegatan 53.

Larrys Corner i hörnet Grindsgatan Blekingegatan är en rätt speciell affär. Man hittar ovanliga skivor, musikaffischer, bilder av kända och obskyra musiker, serietidningar och mycket mera.

Galleri 125 kvadrat i hörnet Kocksgatan Östgötagatan drivs av ett gäng konsthantverkare. De turas om att sköta butiken. Jag har köpt både smycken och keramik där.

Izzy Young startade sitt första Folklore Center i New York 1957. En som hängde mycket där var Bob Dylan. Nu huserar Izzy på Wollmar Yxkullsgatan 2. Där finns helt unika grejor.

Hellstone music på Götgatan 24 är en schyst musikaffär. När jag bad att få ta en bild, valde de två medarbetarna varsitt instrument; en Ludwig virvel och en gammal Fender Jaguar.

S:t Pauls Bok- & Pappershandel i hörnet S:t Paulsgatan och Mariatorget är en av Stockholms äldsta bokhandlar. Här finns mycket Stockholmiana och ett alldeles speciellt lugn.

 

 

Ni kan ingenting ta med er

Text: Staffan Castegren
Originalmelodi: En fattig trubadur
Musik: Alvar Kraft Text: Arne Pärson

Nej, ni kan ingenting ta med er dit ni går.

Här kan du höra min tolkning på Youtube.

Här kan du ladda hem text och ackord

Jag tänker på Thommy Berggren som satt i teve och bara brast ut: Vad är det för jävla socialdemokrater? Han pratade om Göran Persson, Björn Rosengren och Pär Nuder, sådana som går till näringslivet efter den politiska karriären.

Men det är inte bara sossar som sviker. Alla politiker har en gemensam grundsyn om hur samhället ska fungera: Att där ska finnas ett ledande skikt som fattar de avgörande besluten och att folkets breda massa ska finna sig i det maktens beslutar.

Detta är demokratins fundamentala problem. Och det är något som aldrig diskuteras: Inget parti nominerar en politiker som ställer sig på folkets sida mot överheten. Vi kan alltså bara rösta på folk som står på maktens sida.

Där står en gammal sossepamp
Han verkar va så stark och trygg
men han har nyligen vänt rygg
åt löntagarnas kamp
Han har bytt åsikt, blivit blå
och vill till näringslivet gå
Han överger i ödmjukhet
sin solidaritet

Men du kan ingenting ta med dig dit du går
Blott föraktet klibbar fast i dina spår
Från kamrater som du svikit
aldrig mer respekt du får
Du kan ingenting ta med dig dit du går

Där står en slags miljöpartist
Hon är nog snäll mot barn och djur
men hon har svikit vår natur
sitt framtidshopp hon mist
Regeringsmakten är så ljuv
och näringslivets ord tar skruv
Mer motorväg mer militär
det är en god affär

Men du kan ingenting ta med dig dit du går
Inga blommor inga bin i dina spår
Alla bilar, alla flygplan
gör att jorden sämre mår
Du kan ingenting ta med dig dit du går

Där står en Sverigedemokrat
Han värnar visst om vanligt folk
men lyssnar man så är han tolk
åt överhetens prat
För sänkta löner, sänkt pension
han kämpar som en borgarklon
och vinst i välfärd det är bra
Det ska näringslivet ha

Men du kan ingenting ta med dig dit du går
När din valmanskår vill veta vad de får
All rasism och alla järnrör
rostar ner i dina spår
Du kan ingenting ta med dig dit du går

Ni politiker ni sviker
Ni på maktens sida står
Men ni kan ingenting ta med er dit ni går