Text och musik: Evert Taube
Och jorden drack och grönskade och satte blom och frukt …
Här kan du höra min version på Youtube
Här kan du ladda hem text och ackord
Den här sången kommer från den vissamling som heter Himlajord från 1938. Den handlar om John Löfgren från Falkenberg som flyttat till Queensland i norra Australien, där han odlar apelsiner. Han känner sig rik och tror på en nåd från ovan som låter den bördiga himlajorden dugga ner över hans farm, Crimson creek.
Men när han dör tar banken hans egendom, rikedomen var bara en illusion, men i den tropiska regnskogen lyser apelsinerna som guld. Hans arbete var rikedomen och hans tro. I den sista versen går berättaren i Ligurien och ser hur lössjorden som vinden bär från Sahara färgar himlen röd.
Himlajord – text
Evert Taube
Den jorden som du trampar hos mig på Crimson Creek
den kommer ifrån himmelen och den har gjort mig rik
Den duggade så sakta i många tusen år
det är en himlajord, min vän, den jorden där du står
De säger att den kommer från öknen västerpå,
men ifrån himlen föll den, det kan du lita på
Och oceanens vindar bar regnet till vår bukt
och jorden drack och grönskade och satte blom och frukt
Till denna himlajorden kom jag som timmerman
i Falkenberg jag föddes. John Löfgren var mitt namn
Nu kallar jag mig Loffgren och odlar apelsin
Tre hundra kor jag äger nu sex hästar, åtta svin
Så talte farmar Löfgren jag svarade som så
att lantbruk är det yrke som jag minst förstår mig på.
Men att jag hört på Pampas ett yttrande ibland
om jorden där att den kom dit med storm från Inkas land
Jag tror den kallas lössjord den faller som ett damm
ett stoft från heta öknar som vindarna bär fram
Om saken ter sig sådan i vetenskapens ljus
så är det dock en himlajord du ser ifrån mitt hus
Det låg en vacker tanke i Löfgrens romantik
en tro på nåd från ovan som gjorde honom rik
Där slet han i sin djungel med halländsk energi
och odlade den himlajord som han nu sover i
Hans rikedom var dock ringa det har man insett nu
hans egendom tog banken, en kviga fick hans fru
Men apelsiner lysa i Löfgrens spår som guld
i urskogen i Queensland, och kvittad är hans skuld
Själv går jag i Ligurien på Medelhavets strand
Det blåser från Sahara och rymden står i brand
Jag tänker på John Löfgren min vän vid öknens rand
Det faller jord, jungfrulig jord, från himlen i min hand