Så skimrande var aldrig havet

Text och musik: Evert Taube

sunsetI solnedgången aftonen den underbara …

Här kan du höra min tolkning på Youtube

Så skimrande presenterades först som en fristående dikt i samlingen Svärmerier från 1946, därefter med musik i Ballader i det blå från 1948. Formellt sett består hela texten av en enda mening. Den bärande tanken är att naturen i alla dess gestaltningar aldrig var så fantastisk som den där sommarkvällen då vi gick i solnedgången och kysste varandra för första gången.

Jag har tagit mig en frihet med texten. Jag vill som 60 + inte sjunga att jag kysser en flicka som är så ung att det är hennes första kyss. Jag vill att vi ska vara mer jämspelta. Därför sjunger jag “vi dränkte alla våra sorger, älskling i vår första kyss”. Harmonierna är inte heller riktigt de vanliga, men det här är min tolkning i den tid jag lever.

Så skimrande var aldrig havet – text
Evert Taube

Så skimrande var aldrig havet
och stranden aldrig så befriande
fälten, ängarna och träden, aldrig så vackra
och blommorna aldrig så ljuvligt doftande
som när du gick vid min sida
i solnedgången, aftonen den underbara
då dina lockar dolde mig för världen
medan vi dränkte alla våra sorger
älskling I vår första kyss