Eldarevalsen

Text och musik: Evert Taube

slejs

En släjs, ca en meter lång. Bilden kommer från Sjöhistoriska museets arkiv.

 

Eldarevalsen ingår i Taubes vissamling Ultramarin från 1936. Den är typisk för många av hans sjömansskildringar, med blandningen av lögnaktiga skepparhistorier och exakta och trovärdiga detaljer, jämför Möte i monsunen och Balladen om Gustav Blom.

Sången handlar om Charlie Barr, en sjöman som lämnar en trålare, det vill säga en fiskebåt, och blir trimmer på lastfartyget Aileen Alannah. En trimmer är lägst i rang på en ångbåt. Han står i kolboxarna och stuvar fram kol till eldarna. Förmannen i maskin kallas donkeyman och
maskinchefen kallas chiefen.

Donkeyman kommer från det engelska namnet för åsna. Tidigare drevs hamnarnas kranar av åsnor som gick runt runt. På båtarna var det männen som fick driva kranarna och slita som åsnor och förmannen kallades därför donkeyman, ett namn som blev kvar även sedan kranarna blivit ångdrivna.

Charlie byter båt och blir eldare på SS Bermudas. Men där är kolet så dåligt att det bildas mycket slagg. Han arbetar med raka och släjs och med skyfflar och spett. En släjs (se bilden) är ett verktyg för att ta loss slaggen från ”fyren”, det vill säga eldrummet under ångpannorna. Bermudas hade sex fyrar. Normalt slaggar man i slutet av sin vakt (sitt pass) och lämnar rent åt dem som kommer efter, men på Bermudas fick de slagga två gånger per vakt.

Varje meter ett ångfartyg färdas kostar eldarna hårt arbete. Därför vill de förstås att matroserna ska styra skutan rakt. Men på Biscayabukten var det grov sjö och fartyget slingrade och krängde och eldarna lovade att ge matroserna stryk (dagg) om de inte parerade sjöarna och höll rak kurs.

En ångmaskin fungerar ju så att man har en eller flera ångpannor som man fyller nästan fulla med vatten. Sedan eldar man under så att vattnet börjar koka och så utnyttjar man kraften hos ångan. Men ångpannorna blir smutsiga av rost och avlagringar och måste göras rent med jämna mellanrum. Då låter man dem kallna, tappar ur vattnet, öppnar manluckan högst upp och skickar ner eldarna med rosthacka och stålborste, ett mörkt och klaustrofobiskt jobb.

Eldarevalsen – text
Evert Taube

När jag börja att segla till sjöss i maskin
var jag trimmer på Aileen Alannah
För jag lämna en trålare i Aberdeen
och fick chansen att mönstra med samma
Vi var sex man på durken och två i var box
det var kolboxar stora som hus
Och det mesta vi gick med var stenkol och koks
ifrån Sunderland till Santa Cruz

Det var dåligt med käket men chiefen var bra
så vi höll alltid steamen på toppen
och så fick vi en whiskey var fjortonde dag
det är nyttigt sa gubben för kroppen
It’s a very old whiskey, my boy sa han då
och så plira han smått och slog i
och så sjöng vi en visa som började så
I was born by the side of the sea

Det var hårt på den tiden vi gick sex om sex
och ibland gick vi fyra om fyra
och man tröttnar på teblask, konserver och kex
när man seglar för två pund i hyra
Så jag klarade ut i Newcastle on Tyne
fast den staden var tråkig och ful.
och där fick jag hyra med Stevenson Line
och i Spanien där fira vi jul

Båtens namn var Bermudas på fem tusen ton
med sex fyrar och trångt mellan skottna
och jag sa när jag stod där med släjsen igång
Det är syndastraff, boys att vi fåttna
Våra kol var som snus eller finmalet krut
vi fick släjsa och raka i ett
Vi fick slagga två gånger på vakten till slut
och vi levde i aska och svett

Ja, den får inte va varken dum eller lat
som ska stå på en elddurk och fyra
och får ju till slut ett förinnerligt hat
till matroser som inte kan styra
Det var bus på Biscaya och slinger i ett
och vi lovade rorgängarna dagg
För på elddurken drällde där skyfflar och spett
och vi trampa i glödande slagg

I Valencia där fick vi en last apelsin
men den lasten fick gå mej förutan
för jag smet med min sjösäck och min mandolin
jag var tröttkörd och ogilla skutan
Jag var tunn som ett rakblad men riggad och fin
och en fröken som sjöng på en bar
gödde opp mej med kyckling och tre sorters vin
Ja, den flickan va ovanligt rar

Jag har seglat med britter med yankees och allt
ja, med tyskar och med portugiser
Det var hemskt när man gick utan hyra och svalt
och fick smörj av Antwerpens poliser
Men det värsta var nog när vi hade gjort rent
i ångpannorna ner i Bordeaux
och jag somna i kitteln och märkte för sent
att manluckorna skruvades på

Ja, jag vakna när vattnet blev påsläppt you see
och kamraterna eldade under
Det var kolmörkt i kitteln och vattnet det steg
så jag flydde ju högst upp inunder
Men där var det ju stopp, där var manluckan på
och jag tänkte Nu är det nog klokt
Charlie Barr, att du kvickt läser opp Fader Vår
för här eldare, här blir du kokt

Som jag läste min bön fick jag höra ett ljud
det var någon där oppe som knacka
och så öppna nån luckan och skrek: Herre Gud
här är Charlie ju kvar med min hacka
Det var donkeyman själv, han var skotte you know
och se hackan jag hade var hans
Det var den som han sökte, men medge ändå
att det samtidigt gav mej en chans