Natt i Ligurien

Text och musik: Evert Taube

ligurien - CopyHav, låt strändernas svall bryta din dånande gång, nu mot Liguriens kust …

 

Den här sången ingår i samlingen Pepita dansar från 1950. Taube var då 60 år. Han skrev den i Sverige full av längtan till Medelhavet. I den italienska provinsen Ligurien ligger San Remo, och Colla Bella och andra platser som han skildrat. Det var också dit hans och Astris bröllopsresa gick.

Det finns en bitterljuv ton i den här texten. Trots att han ännu hade ett kvarts sekel kvar att leva finns en insikt om åldrandets obeveklighet och om livets villkor. Den sista raden säger en del om hans tankar: Famna mig, tag min sång trofasta ensamhet. Det är inte många författare som beskriver ensamheten som trofast.

Uttrycket Strändernas svall, som förekommer i texten är också titeln på en roman av Eyvind Johnson som kom ut några år tidigare. Taube kände sig tvungen att skriva ett brev till Johnsson, inte för att be om tillåtelse, utan för att informera och kanske förekomma eventuell kritik. Han bifogade hela texten och det hörs på tonen i brevet att han var rätt nöjd själv. Och det hade han sannerligen skäl att vara.

Som vanligt tar jag mig vissa friheter med musiken. På det sista ordet i näst sista raden i bägge verserna går Taubes melodi upp en sext. Jag tycker att det låter lite pretentiöst, så jag ligger kvar på A:et. Texten är uttrycksfull nog i sig själv och behöver inga ytterligare finesser.

Natt i Ligurien – text
Evert Taube

Hölj mig, liguriska natt
stjärnströdd, doftande sval
Skänk sinnena ro
tanken vila och frid
Näktergal, börja din sång
Hav, låt strändernas svall
bryta din dånande gång
nu mot Liguriens kust

Minne, slumra nu in
Glömma är bäst till slut
Ängslan för morgondag
dig har jag sagt farväl
Domna drift i mitt blod
Hjärta, slå lugnt och tryggt
Famna mig, tag min sång
trofasta ensamhet