Bluesette

Musik: Toots Thielemans, Text: Staffan Castegren

stockholmSolen kör buss nedför Västerbron …

Den gröna ön i bildens överkant heter Långholmen. Den var tidigare känd, för att inte säga ökänd, för fängelset som låg där. Nu har kåken blivit vandrarhem och ön är en grön plats för vila, bad och älskog.

Många stockholmare har suttit nere vid vattnet med sin käraste och sett solen sjunka bortom Västerbron och månen stiga över gamla stan. Vattnet och sommarkvällen ger en speciell doft och det är väldigt lätt att komma att tänka på Sakta vi gå genom stan med Monica Zetterlund.

Hasse och Tage har skrivit en text till den här låten, men den är lite bunden till sitt revysammanhang. Jag tyckte att det behövdes en ny text, och när min dotter Amanda bad mig att skriva en så gjorde jag det. Håll till godo.

Här kan du höra min version på Youtube

Bluesette – text
Staffan Castegren

Solen kör buss nerför Västerbron
himmelsron, Kungsholms torn
som badar fötterna i Riddarfjärden
Stan är vacker. Ja, det är den
här ifrån Långholmens gröna paviljong

Bluesen den fladdrar så lätt så lätt
rätt och slätt en bluesette
Inga tunga ord om sorg och smärta
plågad själ och brustet hjärta
Ändå finns blåtoner gömda i min sång

Här kan ingen annan se oss
vi kan ligga tysta tätt intill varandra
Timmarna kan bara vandra
Våra vilda fåglar kan dra
ut i sommarnattens varma kupa
våga vindar och sen stupa
ner hit till oss på vårt läger gång på gång

Fattiga och rika. Tjuvar och poliser
Se det konstifika Kaknästornet lyser
Där börjar skärgårn med öar och kobbar
men här går nattens barn på skiftet
roar sig och jobbar
En varg i Kungsan bara ylar natten lång

Natthimlen spelar sin melodi
Nostalgi, här är vi
Kyrktorn fäktas emot månens skära
högt i rymden, ändå nära
Plötsligt slår klockorna elva ding ding dong

Tonerna stiger mot Skinnarvik
ljuv musik, varm och rik
Känslan lyfter, den är god och tvåsam
ändå är man alltid ensam
men sången står stadig och vacker som en ros
och det är ingen blues
Nej det är en bluesette