Gammelvals i Roslagen

Text och musik: Evert Taube

Kring dina blänkande fjärdar o Roslag mitt hemland i havet

Den här sången ingår i vissamlingen Sjösalaboken som gavs ut 1942. Texten är skriven på det antika versmåttet Hexameter, som Homeros använde i sina stora verk. Sången är en kärleksförklaring till Stockholms skärgård och som vanligt har Evert koll på alla detaljer och alla termer.

I andra versen talar han om öbornas vikingafäder. Sånt är ju inte opportunt i dag. När jag jobbade på Historiska museet fanns det arkeologer som var livrädda för all koppling mellan nutid och vikingatid. Jag minns en som helt enkelt tog bort vikingatiden som epok.

I fjärde versen påminner Evert om rysshärjningarna på 1700-talet, och han beskriver stormarna och drivsnön, men han kommer hela tiden tillbaka till kärleken. Det är lätt att föreställa sig hur han går därute på lövängarna och diktar, på Sjösala som var familjen Taubes sommarparadis.

Lurviga Roslag o sjöland du häver dig halvdränkt ur havet
med dina sandiga åsar och urberg och stormvridna tallar
med dina tusentals tångsvepta ärriga öar och kobbar
kupiga knalliga bucklor på jordklotets isrivna hjässa
Vindpinat vresiga Roslag jag hälsar dig havsörnars hemland

Här byggdes drakskepp av Sjöbloms och Östermans vikingafäder
de som i välmening grundade Ryssland i tiden och satte
Volgasjöfarten i gång och höll ordning i Konstantinopel
liksom det ännu i dag finnes pojkar från Väddö och Möja
som håller ordning i avlägsna främmande länder på jorden

På melanesiska öar är blidöbor kopramagnater
pojkar från Runmarö Ljusterö Rådmansö Arholma Gräsö
är amiraler där ute och somliga är guvernörer
saknar nog gistgårdar skötekor saknar nog glittrande strömming
gråbruna flundror och gulvita torskar och gråsäl och grisslor

Snötjockans isskruvens land du skeppsbrottens fruktade havsband
piskat av stormar och drivsnö vareviga vinter och fordom
plundrat och härjat och skändat och bränt av pirater från öster
Var finns väl ändå ett land lika trevligt och vackert jag frågar
som dina kringströdda öar dem havet och fjärdar förenar

Sjösala lövängar blomstra nu fröjdar sig åter naturen
primulan blommar och smörblomman lyser som guld i det gröna
vattnet i tunnan vid knuten är guldgult av frömjöl från tallen
poppeldun snögar och häggarna sprida sin vällukt med vinden
kring dina blänkande fjärdar o Roslag mitt hemland i havet