---

Frågelådan

Allmänbildning

Kunskap är kunskap om var man hittar kunskap. Jag kan naturligtvis inte svara på alla frågor, men ofta nog vet jag var jag ska titta, Det är ett slags Trivial Pursuit där man får ha lexikon framme. Då blir man svårslagen.

Skriv gärna och fråga om vad som helst:
fritext@fritext.se

Om du varit här tidigare kan du klicka på länken nedan så slipper du rulla igenom texter som du redan läst:

Senast införda bidrag

Fråga:

Jag läste nånstans att Columbus i hela sitt liv trodde att han kommit till Asien. Varför insåg han inte att det var en ny kontinent han upptäckt?

Svar:

Redan de gamla grekerna visste att jorden är rund. Men frågan var hur stor den är. En klok man lät mäta solstrålarnas vinkel mot jorden i södra och norra Egypten vid en bestämd tidpunkt. Genom att han kände avståndet mellan mätpunkterna kom han fram till att jordens omkrets är ca 40 000 km.

Detta är en mycket bra siffra. Men den var inte så smickrande för den grekiska självkänslan. Om jorden är så stor, hur litet är då inte Grekland. Så när en annan man kom fram till siffran 29 000 km var det somliga som hellre accepterade den.

På 1400-talet var Portugal den främsta sjöfartsnationen i Europa. Det var dit Columbus först vände sig med sin idé att segla västerut till Indien. Columbus trodde på det lägre värdet på jordens omkrets, portugiserna på det högre. De svarade därför nej, mycket förståndigt, eftersom det inte fanns några skepp som kunde segla bortåt 20 000 km över öppet hav.

Columbus reste då till Spanien där Ferdinand och Isabella just hade enat landet och kört ut morerna. Där fick han tre skepp och seglade västerut, medan de kloka portugiserna fortsatte att kartlägga vägen till Indien österut.

Men lyckan står den djärve bi. I stället för att gå under ute på det öde havet snubblade Columbus över en ny kontinent. Han blev inte speciellt förvånad. Eftersom han trodde att jorden var
29 000 km runt om, stämde det ganska bra med hans beräkningar om var Asiens ostligaste del borde finnas.

Folk med en realistisk åsikt om jordens omkrets förstod att det var en ny kontinent, men inte Columbus. Man måste förstå att den kartbild som är så välkänd för oss var mycket vag för 500 år sedan.

Katolska kyrkan drog, som man tyckte, en linje mitt i Atlanten. Allt väster om den linjen skulle tillhöra Spanien, allt öster skulle tillfalla Portugal. Men när portugisiska sjöfarare upptäckte Brasilien visade det sig att det landet låg på den portugisiska sidan. Därför talar man än i dag portugisiska i Brasilien.

Historien är orättvis. Medan de kunniga portugiserna är halvt bortglömda är vildhjärnan Columbus en av historiens mest kända män. Hans namn finns bevarat i länder, städer, gator, floder, berg och varumärken. Ibland lönar det sig att göra fel, om man bara gör det på rätt sätt.

Fråga:

Hur många bröderna Marx fanns det? Och var Marx ett artistnamn?

Svar:

Bröderna Marx föddes i slutet av 1800-talet på New Yorks East Side och hette verkligen Marx. Deras far hade emigrerat från de tyskspråkiga delarna av östra Frankrike och var av judisk börd.

Förnamnen däremot lär ha hittats på under ett ovanligt lyckat pokerparti någon gång i början av 1920-talet där Leonard blev Chico, Julius blev Groucho, Adolph blev Harpo, Milton blev Gummo och Herbert blev Zeppo. Det var alltså fem bröder.

Fråga:

Vem var det som sa att det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta (eller var det tvärt om)? Det var en föreläsare som sa det och jag tycker att det passar så bra i många sammanhang. Tacksam för svar.

Svar:

När det gäller citat är de två första gissningarna alltid Bibeln eller Shakespeare. Om det inte stämmer kan man dra till med Tegnér, och det är rätt i det här fallet. Så här skaldade Esaias Tegnér (1782-1846) vid magisterpromotionen i Lund 1820 (ett litet avsnitt ur en ganska lång text):

Vad du ej klart kan säga, vet du ej;
med tanken ordet föds på mannens läppar:
det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.

Jag håller med dig om att det är en mycket träffande beskrivning, vare sig man talar om managementkonsulter, kulturskribenter eller amatörfilosofer i diverse TV-soffor.

Fråga:

Går det att förklara vad ett svart hål är så att en vanlig människa begriper det?

Svar:

Nej, egentligen inte. Det som händer när ett svart hål bildas sker på kärnnivå i materiens inre och våra sinnen kan inte riktigt visualisera detta. Det krävs matematik och fysik i den högre skolan. Men trots att jag är dålig på matte ska jag ändå försöka förklara som jag själv förstår saken.

Tyvärr kan man inte gå rätt på ämnet. Först måste man diskutera tre andra frågor:

Hur är en atom uppbyggd?
Vad är gravitation?
Hur bildas stjärnor?

Kul va?

Atomer

En atom har en kärna som består av protoner och neutroner. Runt denna kärna snurrar elektroner. Vad som är viktigt att förstå i vårt resonemang är att en atom å ena sidan är ofattbart liten, men att den å andra sidan ändå till största del består av tomrum.

Man kan använda en liknelse: Om kärnan är som en apelsin som ligger på mittpunkten av en fotbollsplan flyger elektronerna som små ärter borta vid målen ungefär. Däremellan är det tomrum. Tro inte att det är luft. Luften består också av atomer och de får inte plats inne i en annan atom.

Det finns drygt hundra grundämnen. Andra material som glas, salt, hud, trä är uppbyggda av olika grundämnens atomen som förenas i molekyler. Om man tar en bit rent kol (som är ett grundämne) och slår på den med en hammare så går kolbiten sönder och till slut har man ett fint koldamm. Men man har därför inte slagit sönder en enda kolatom. Atomerna hålls ihop av mycket starka krafter.

Gravitation

Fysikerna anser att universum hålls samman av fyra grundläggande krafter varav tre bara verkar på korta eller mycket korta avstånd (inne i atomkärnan). Den fjärde kraften är gravitationen som är den ojämförligt svagaste. Men den har två speciella egenskaper: Den verkar på stora avstånd och den kan adderas.

Enkelt uttryckt kan man säga att gravitation är en dragningskraft som gör att materia dras till materia. Dragningskraften mellan två atomer är mycket liten, men ju större massan blir desto större blir dragningskraften, det vill säga, kraften adderas.

Jorden är en ganska stor klump materia. Var och en som snubblat och trillat omkull vet att jordens gravitation kan upplevas som besvärande stor. Ändå är jorden liten jämfört med solen och mycket liten jämfört med verkligt stora stjärnor.

Stjärnor

Ute i rymden finns moln av materia, mest väte som är det enklaste grundämnet. Gravitationen gör att dessa moln förtätas och bildar himlakroppar. Om det finns tillräckligt mycket materia, till exempel lika mycket som i vår sol, skapar gravitationen ett starkt tryck i himlakroppens inre. Då stiger temperaturen så mycket att en kärnreaktion kan sätta igång.

En stjärna är alltså ett slags kärnkraftverk. Bränslet är väte som förvandlas till helium och strålningsenergi. Vår sol är ett ganska ekonomiskt kraftverk. Den har lyst med stadig låga i nästan fem miljarder år och kommer att fortsätta att lysa i många miljarder år till.

I vissa fall bildas det stjärnor som kanske är tio gånger så stora som solen. Då kommer gravitationens egenskap att adderas verkligen till sin rätt. Gravitationen, denna den svagaste av de fyra krafterna, blir i en sådan stjärna en fruktansvärd kross.

Trycket sätter igång en våldsam kärnreaktion vars strålningsenergi för en tid lyckas motverka gravitationen. Men det är en ojämn kamp. Den slösande kärnreaktionen kräver oerhörda mängder bränsle, medan gravitationen bara fortsätter att finnas. En så stor stjärna kan bara brinna några miljoner år. Sedan går det illa.

Neutronstjärnor och svarta hål

När bränslet är slut finns det inte längre något som kan motverka gravitationen, och är stjärnan tillräckligt stor kollapsar den. Man kan säga att det finns två nivåer i en sådan kollaps, beroende på massans storlek. I den första nivån faller elektronerna i atomerna in mot atomkärnan. Det vill säga ärterna på fotbollsplanen lägger sig tätt intill apelsinen och det tomrum som fanns fylls med andra sådana hopklamrade partiklar.

En sådan stjärna kallas neutronstjärna och dess materia är fruktansvärt tät och gravitationen enorm. Om man skulle råka landa på en sådan stjärna skulle man väga flera miljarder ton. Men det skulle man inte hinna känna eftersom atomerna i ens egen kropp omedelbart skulle kollapsa och man skulle förvandlas till en obetydlig fläck.

Men det finns alltså en nivå till i kollapsen. Om massan är tillräckligt stor orkar inte ens kärnpartiklarna stå emot gravitationen. Då faller materien in i sig själv och vi har ett svart hål. Vad som händer då är inte lätt att förstå eftersom vi aldrig kan se ett svart hål.

När man ser ett föremål är det ju inte någon synstråle som går från ögat, utan ljus som reflekteras från föremålet och skapar en bild i vårt seende. Om man lyser på ett svart hål kommer inget ljus att reflekteras. Gravitationen är så stark att allt ljus kommer att absorberas. Vi kan alltså inte få någon bild i ögat, därav namnet svart hål.

Forskarna anser att kärnpartiklarna i sin tur är uppbyggda av ännu mindre partiklar, så kallade kvarkar. Är ett svart hål en slags kvarksoppa? Eller vränger materien ut och in på sig själv och skapar ett maskhål så att den kan komma ut på ett helt annat ställe i universum, eller kanske i ett annat parallellt universum? Frågorna är många och ett bättre svar än så här kan jag inte ge.

Fråga:

Jag har funderat på vilka tidiga geografiska upptäckter som gjordes om att jorden var rund. Vem gjorde dem och hur kom de fram till det. Hur reagerade kyrkan på detta egentligen, de måste väl ha stått fast vid att den var platt? Du får gärna skriva lite om detta.

Svar:

Jag ska försöka besvara din fråga genom att börja i en helt annan ända. Det kommer att handla om en icke straffbar rasism, hets mot historisk folkgrupp. Men om du bara tålmodigt följer med, ska du till slut få min syn på saken.

De senaste 500 åren har västvärlden exploaterat vår planet och dess innevånare å det grövsta. Det låter kanske som någon slags vänsterpropaganda, men det har inget med politisk åskådning att göra. Slavhandel, imperialism och utsugning är historiska fakta.

För att försvara denna exploatering och för att trösta de samvetsömma, har man spridit historier om avgudadyrkan och kanibalism, om dumma negrer, ondsinta malajer och bestialiska indianer. Det har publicerats en stor mängd vetenskapliga avhandlingar som "bevisat" den vita rasens överlägsenhet och att andra folk är att betrakta som djur, eller i bästa fall som barn.

Modern vetenskap slår emellertid fast att alla människor tillhör samma art och har samma fysiska och mentala kapacitet. Det är nu för tiden bara uttalade rasister som påstår något annat. Men det finns ett problem.

Vår kultur har under århundradena utsatts för en massiv rasistisk propaganda av ovannämnd art, från Robinson Crusoe till Hollywoodfilmer. Därför kan det vara svårt att värja sig, särskilt när det inte alls verkar handla om rasism.

Vi sa att alla människor tillhör samma art. Det är en vetenskaplig sanning. En annan sanning är att vår art Homo Sapiens Sapiens funnits i minst hundra tusen år, i princip med samma fysiska och mentala kapacitet.

Det är alltså viktigt att förstå att de människor som levde för säg tjugo tusen år sedan inte var mindre intelligenta än vi. Det är det jag menar med historisk rasism. De hade bara en annan uppsättning kunskap. En vanlig människa då visste till och med mer om vissa ämnen än vad en vanlig människa gör i dag.

När vi till exempel tittar på natthimlen står vi några minuter, sedan säger vi "oj så mycket stjärnor", sedan går vi in och ser på TV. Vi vet att vår galax heter Vintergatan och att det finns många andra galaxer, men vi vet det inte av egen erfarenhet och mycket få kan peka ut Polstjärnan.

Nu börjar vi äntligen närma oss din fråga. Man kan inte säga vem som först kom på att jorden är rund. Den kunskapen är troligen mycket gammal och har sannolikt inte med geografiska upptäckter att göra, utan med astronomi.

Folk förr levde mycket mer utomhus. De såg på stjärnhimlen, och hade kunskap om hundratals olika stjärnor och om deras rörelser under natten och under året. De noterade även planeternas avvikande rörelser och månens gång.

Mayafolkets astronomer kunde förutse månförmörkelser. Det kunde även, enligt vissa forskare, de som byggde Stonehenge för 3 500 år sedan. Det innebär sannolikt att de hade en ganska god aning om vad en månförmörkelse är.

Jordens skugga som utbreder sig över månytan ger information om jordens form. Första gången man ser en månförmörkelse kan man sluta sig till att jorden antingen är ett klot eller en rund skiva. Men ser man många förmörkelser märker man att jordskuggan har samma form, oberoende av riktning och vinkel. Då finns bara ett svar: Jorden är ett klot.

Denna insikt kräver inga astronomiska instrument, utan bara ett visst mått av slutledningsförmåga. Jag hävdar alltså att denna slutledningsförmåga, eller intelligens fanns redan för mycket länge sedan. Den är äldre än kyrkan och äldre än skriftkonsten.

Fast nu är det så att vetenskapen och den intelligenta slutledningsförmågan alltid har varit tvungen att samsas med andra, ibland med rena dumbommar, ibland med politiska och religiösa ledare, som av olika skäl velat ha sin tolkning av sanningen.

Olika uppfattningar om jordens form kan alltså ha existerat samtidigt. Bildade människor kan ha tyckt en sak och mindre bildade en annan. Du frågar om kyrkans åsikt. Kyrkan har inte haft några större problem med att acceptera att jorden är ett klot. Däremot bekämpade de av religiösa skäl alla tankar på att jorden inte var universums centrum.

Kampen mot dumheten är emellertid oändlig. Jag vill sluta med att berätta om det ljushuvud i ett amerikansk delstatsparlament som hade läst i Bibeln att talet Pi är lika med tre och som ville lagstifta om det. Som tur var lyckades någon tala förstånd med honom, eftersom annars alla hjul skulle fått bli sexkantiga i den delstaten.

Fråga:

Två frågor:
1. Varför var det just skepp från Europa som kom att segla ut på världshaven under 1400-1500-talen?
2. Vad gjorde det möjligt för kolonialmakterna att även lägga under sig de inre delarna av Afrika?

Svar:

Fram till slutet av 1400-talet bedrevs den havsgående världshandeln längs två halvcirklar; en stor från Kina, över Indokina, Indien och Arabien till Afrikas ostkust; och en mindre från Östersjön, över Nordsjön, längs Europas atlantkust, in i Medelhavet och Svarta havet. Kontakten mellan de här två halvcirklarna skedde landvägen och var en viktig ekonomisk motor för de växande islamska imperierna.

Den mesta handeln gick i etapper med många omlastningar och på många kölar. Men det finns exempel på längre sjöresor. Redan fenicierna som bodde i nuvarande Libanon, seglade vid tiden för Jesu födelse ända upp till England och köpte tenn från Cornwalls gruvor.

Vikingarna på 900- och 1000-talen seglade till Island, Grönland och Amerika och djupt in i Medelhavet. De for även längs Rysslands floder ända till Svarta och Kaspiska haven. Det nordtyska handelsförbundet Hansan hade stora skepp, så kallade koggar, som på medeltiden fraktade varor längs den europeiska halvcirkeln.

Men det fanns riktiga långseglare även i asiatiska farvatten. I början av 1400-talet, dvs nästan 100 år före portugiser och spanjorer, byggde kineserna enorma oceangående djonker som for ända bort till Afrikas östra kust. De kunde kanske ha lagt under sig världshandeln, men efter några decennier slutade djonkerna komma.

Varför blev det så? Kina var ett stelt, byråkratiskt och konservativt samhälle. Redan då var det världens folkrikaste land och de hade en högmodig inställning: "Det anstår inte Mittens rike att hålla på och konkurrera om handel. Låt andra folk komma i ödmjukhet och erbjuda sina varor." Man kan bara spekulera om hur världen skulle sett ut i dag om de varit mer intresserade av business.

Men historien drivs av historiska krafter och här ligger svaret på din fråga. Europa på 1400- och 1500-talen var inne i ett dynamiskt skede. Renässansen hade släppt fram nya tankar om människan, samhället, kulturen och naturen. Europa var heller inte ett enda land som Kina. Konkurrensen mellan de framväxande nationalstaterna var en pådrivande faktor för nytänkande.

En annan förutsättning var en klass av handelsmän och bankirer. Att skicka ett skepp till Ostindien efter kryddor kräver mycket kapital. Båten ska utrustas, bytesvaror inskaffas, sjömän avlönas och det kunde dröja år innan skeppet kom tillbaka så att varorna kunde säljas med förtjänst. Detta kapital och dessa tidiga kapitalister fanns i Europa.

Dessutom var europeerna, jämte kineserna, de bästa båtbyggarna. När de europeiska skeppen kom till indiska oceanen var de överlägsna när det gällde sjöegenskaper och, framför allt, beväpning. Och så gick det som det gick. Mycket av vårt välstånd, och mycket av den orättvisa fördelningen av jordens tillgångar som vi har i dag, har sitt ursprung i den här tiden.

Vad gäller din andra fråga så är faktum det att de inte trängde in särskilt långt i Afrika. På 1700- och 1800-talen i syd- och ostafrika kom det jordbrukande kolonisatörer som tog över bördig mark, men i västafrikas djungler nådde de bara kusten. Det var först med moderna transportmedel och malariatabletter och vaccin som de vita kunde nå de inre delarna.

"Erövringen" på 1800-talet skedde vid europeiska förhandlingsbord och gränserna drogs med linjal utan hänsyn till ursprungsbefolkningens traditioner och levnadsmönster.

Men man kan också påverka på andra sätt. Slavhandeln pågick i flera hundra år, men själva insamlandet av slavar utfördes av afrikaner. Betalningen var sprit och skjutvapen. Det här förändrade i stort sett hela Afrika, detta utan att europeerna behövde erövra kontinenten.

Detsamma har gällt även efter slavhandeln. Västmakternas handel har gjort att vissa länder odlar massor med kakao, eller jordnötter eller annat som bara går på export, medan folk kanske inte har tillräckligt med mat. Det är också påverkan utan erövring.

Fråga:

Jag har en fråga angående vikingar och islänningarna, hur trodde de att jordens födelse gick till? Hur uppkom jorden enligt deras tro? Hade de någon speciell uppfattning/tro om detta? Som vår tids "Big bang" eller de kristnas (eva och adam m m.)

Svar:

I tidernas gryning fanns i norr Nifelhem som var kylans och dimmornas land och i söder Muspelhem som var eldens. Mellan dessa länder öppnade sig en avgrund som hette Ginungagap. I Nifelhem fanns en källa vars vatten strömmade söderut och frös till is vid Ginungagapets rand. Men hettan från Muspelhem tinade långsamt isen och vatten droppade ner i avgrunden.

Av detta vatten skapades jätten Ymer och en ko som hette Audhumbla på vars mjölk Ymer levde. Kossan i sin tur levde på vatten och på salt som hon slickade från stenarna. Ymers ena ben avlade en son med det andra. Samtidigt växte det fram en manlig och en kvinlig varelse under hans vänstra arm. Dessa gav upphov till rimtursarna, en fruktad ras av jättar.

Under tiden slickade Audhumbla fram en stor och vacker man ur stenen. Mannen hette Bure och blev farfar till asarna Oden, Vile och Ve. Dessa tre dödade Ymer och av hans kropp skapade de himlen, jorden och havet, och även människorna.

Den här skapelsemyten är minst tusen år gammal, troligen äldre, ingen kan veta säkert. Vi kan tycka att den verkar orimlig, men det kan vara bra att påminna sig att vi inte vet något om framtiden. Vi vet inte vad folk om tusen år kommer att tycka om våra idéer om Big Bang och kvantteorin.

Fråga:

På vilket sätt kan man bevisa att alla människor oberoende av utseende tillhör samma art? Vad finns det för förklaring till likheter och skillnader mellan människor från olika delar av världen?

Svar:

Forskarna anser att den art vi tillhör, Homo Sapiens Sapiens, har funnits i cirka 150 000 år. Vår närmaste släkting, Homo Sapiens Neanderthalis, dog ut för cirka 70 000 år sedan. Man är inte riktigt säker på om vår art kunde para sig med Neanderthalarna, de senaste rönen pekar på att de inte kunde få barn tillsammans, men det är inte säkert.

Däremot kan alla nu levande människor para sig och få friska och fungerande barn, eskimåer, indianer, vita, pygméer, etiopier, araber, kineser, aboriginer och samoaner. Detta är svaret på din fråga. Alla människor tillhör samma art, eftersom de kan få barn ihop. Människor kan inte få ungar med chimpanser, gorillor eller orangutanger, som numera är våra närmaste släktingar.

Människan är den enda art som spridit sig till alla jordens biologiska och geografiska miljöer, från tundra till regnskog. Under denna spridning har hon anpassat sig till miljöns krav. Mörk hudfärg är en fördel i länder med mycket sol. Därför har evolutionen gynnat det. Men varför många irländare har rött hår, och varför en miljard kineser har sneda ögon, det vet jag inte.

Det vi kallar människans historia handlar ju "bara" om de senaste 6 000 åren. Jämfört med de 150 000 år vi funnits är det en ganska kort tid. Under den långa förhistoriska tiden levde människor i flockar på 20-30, kanske upp till 50 personer. De kände till andra flockar, allt som allt kanske 500 personer. Kanske en del fysiska särdrag inte var en anpassning till miljön, utan rena tillfälligheter som spred sig inom de små sammanhang det var fråga om. Själv har jag blå ögon. Vad är det bra för? Vem vet, inte jag.

Fråga:

Jag tycker den svenska kungalängden stämmer inte. Det finns inte 15 st Karl före Karl XVI Gustav. Den första som har ett nummer är Karl IX. Och det är väl på 1600-talet? Hur hänger det ihop?

Svar:

Den siste katolske ärkebiskopen i Sverige hette Johannes Magnus. Han och hans bror Olaus Magnus gick i landsflykt på 1520-talet, när Gustav Vasa och Olaus Petri (Mäster Olof) hade genomfört reformationen. Johannes Magnus ägnade tiden fram till sin död 1544 åt att skriva en svensk historia. Trots att han tvingats fly från Sverige var han mycket nationalistisk och han lät sin historia gå ända tillbaka till Bibelns syndaflod.

Eftersom han ville ha en obruten svensk kungalängd, blev han tvungen att hitta på en massa kungar, bland annat åtta stycken Erik före Erik den Helige som dog omkring 1160, samt sex stycken Karl före Karl Sverkersson som dog omkring 1167. Den här svenska historien gavs ut 1554 av författarens bror, Olaus, som själv var en framstående skribent, och det är därifrån vår konstiga kungalängd kommer.

Om man utgår från historiskt kända kungar (och om jag har räknat rätt) borde vår kung egentligen heta Karl X Gustav, samma som hårdingen som förde de svenska trupperna över de isbelagda Bälten och vann Skåne på 1600-talet. Frågan är om vi borde ändra numreringen. Nej, det tycker inte jag. Många länder har en historia som försvinner ner i sagotid, till exempel Egypten, Kina och Japan; varför inte Sverige?

Fråga:

Vad är allmänbildning idag?
Kunskaper i latin och ryska författare?
En omöjlig fråga som ändå måste ställas?

Svar:

Jag tycker inte att det är en omöjlig fråga. Tvärtom, det är en relevant och viktig fråga. Jag ska inte säga att vi lever i en ytligare tid i dag än för 40 år sen, när jag var ung, trots att reklam, kvällstidningar och dokusåpor breder ut sin dumhet. På min tid sjöng Lill Babs "Är du kär i mig ännu Claes-Göran?", en text som ju inte var direkt djupsinnig. Antagligen har varje tid fått brottas på sitt sätt med historielöshet och ytlighet.

Jag brukar säga att bildning är struktur. Man behöver inte veta att franska revolutionen började just 1789, men man ska ha koll på att den inte inträffade på 1500-talet. Gäller det de ryska författarna du skriver om hör det till allmänbildningen att känna till namn som Tolstoj, Dostojevskij, Tjechov och Gorkij. Man behöver inte ha alla data i huvudet, men har man en övergripande struktur vet man var kunskap finns.

Du antyder i ditt mejl att nutiden kräver en annan sort bildning. Men jag tror inte det. Kan man placera in en modern fysiker som Stephen Hawkings i en kedja bestående av Galilei, Newton Maxwell, Einstein, och Heisenberg, eller George W Bush tillsammans med Washington Jefferson, Lincoln, Rooseveldt och Kennedy blir dagens fakta lättare att begripa och ta till sig, eftersom de ingår i en större struktur.

Jag har skrivit om detta på min webbplats, jag vet inte om det är det du läst. Rubriken är "Varför ska man gå i skolan? Bildning eller utbildning?" Det tredje kapitlet där är en lista på vad bildning kan innebära "Read it and weep" (som man säger på engelska i dag, dvs inte på latin).

Men sen är det naturligtvis upp till var och en att bry sig eller inte. Somliga människor tycker att livet är något som Göran Person, Lars Adaktuson och Martin Timell ska sköta åt dem. Men för oss som inte går med på det, gäller det att hitta kunskaperna och strukturerna som tillåter oss att tänka själva. Visst kan det vara lite jobbigt ibland, men det är absolut värt det.

Tillbaka till frågelådan

Tillbaka till huvudsidan