Musikhistoria
Klassisk musik del 2
1700-talet efter Bach
Flera av Bachs söner fortsatte i familjens spår. Mest känd är Carl Philipp Emanuel Bach (1714-1788) som betydde mycket för Haydns och Mozarts utveckling. Den störste av Johann Sebastians samtida var dock tysken Georg Friedrich Händel (1685-1759). Han var under lång tid verksam i England och skrev både kyrklig och världslig musik. Mest känd är kanske oratoriet Messias med den berömda Halleluja-kören.
Operan fortsatte att utvecklas under 1700-talet, bland annat av fransmannen Jean Philippe Rameau (1683-1764) och framför allt av den tyske kompositören Christoph Willibald Gluck (1714-1787), som i sin operareform rensade ut dansnummer och orkesterpartier och allt annat som inte bidrog till den dramatiska helheten.
Upplysningstiden
Man brukar kalla 1700-talet för upplysningstiden. Religionen fortsatte att vika för förnuft och individualism. Vetenskapsmän och filosofer skapade en ny världsbild som byggde på mätbara fakta. Även politiskt skedde en förskjutning. Adelns makt minskade och borgarklassens ökade. Detta ledde i slutet av seklet till den franska revolutionen.
Glucks operareform var en typisk produkt av upplysningen. Systematisering låg i tiden. Symfoniorkestern fick ungefär den besättning vi har i dag. Många musikformer fick sin fasta gestalt. Man började prata om kammarmusik för mindre ensembler som trior, kvartetter, kvintetter och dylikt, och orkestermusik som den flersatsiga symfonin och konserten för soloinstrument och orkester.
Haydn och Mozart
Joseph Haydn (1732-1809) fick efter studierna anställning hos en av Österrikes rikaste adelsfamiljer, som bland annat hade en egen orkester. Han komponerade därför mycket instrumentalmusik, 104 symfonier, över 50 konserter och 77 stråkkvartetter. Men han skrev även, särskilt senare i livet, vokalmusik och en del kyrklig musik.
Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791) började redan som sexåring att turnera som musikaliskt underbarn. När han var nio år skrev han sina första symfonier. Han var aldrig fast anställd under någon längre tid, och komponerade därför i många olika genrer. Den fria konstnären blev vanligare på 1800-talet, men för Mozart var det svårt ekonomiskt.
Mozart skrev 41 symfonier. Man kan nämna de två sista, g moll- och Jupitersymfonin. Bland de 26 pianokonserterna står de i c moll och a dur i särklass. De sex stråkkvartetterna tillägnade Haydn kan nämnas, liksom operorna Don Juan och Trollflöjten. Men egentligen är det meningslöst att lyfta fram några särskilda verk. Mozart var jämte Bach en av musikhistoriens allra största. Ändå dog han i fattigdom och begravdes i en anonym massgrav.
Beethoven
Ludwig van Beethoven (1770-1827) föddes i Bonn i Tyskland, men levde större delen av sitt liv i Wien. Han var som Mozart en fri kompositör, men kunde försörja sig ganska bra. Utvecklingen gick mot en ny konstnärstyp och Beethoven kunde skriva till en furste: "Det har funnits tusentals furstar, men bara en Beethoven".
Han skrev nio symfonier, trettiotvå pianosonater, stråkkvartetter, pianokonserter och mycket annat. En del av Beethovens musik är känd av många människor, som till exempel det lilla pianostycket Für Elise och Månskenssonaten. Den nionde symfonins slutkör "An die freude" har nästan blivit en europeisk nationalsång.
Romantiken
Musikhistorien har namn på olika epoker. Vi har talat om renässansen och ska här ta upp romantiken. Bägge de epokerna förekommer inom konsten och litteraturen. Det finns även andra epoker. Bachs tid kallas barocken och Mozarts för wienklassicismen. Men det är viktigt att förstå att alla sådana gränser är flytande. Beethoven räknas till wienklassicismen, men har i vissa avseenden mer gemensamt med den tidiga romantikern Schubert.
Romantiken var en reaktion mot upplysningstidens förnuftsdyrkan. Alla konstarter sökte sig från det klara till det dunkla, till själens innersta djup och till fjärran tider och platser. Inom musiken innebar det en uppmjukning av de stränga formerna och en rikare, mer varierad harmonik.
Den växande borgarklassen skapade en ökad publiktillströmning och en idoldyrkan som inte funnits tidigare. Genialitet, känslosamhet och demoni var goda försäljningsargument. Den italienske violinisten Niccolo Paganini (1782-1840) hade svart slängkappa, mörka ögon och långt svart hår. Man sa att han sålt sin själ till djävulen, och det minskade ju inte gagerna direkt.
Musikinstrumenten 3Under det tidiga 1800-talet skedde en stark utveckling av blåsinstrumenten. Mässingsinstrumenten, som trumpeten och valthornet försågs med ventiler som med knappar kunde öppnas och stängas. På så sätt kunde instrumenten lätt ta alla toner i den tempererade skalan.
Den tyske instrumentmakaren Böhm konstruerade det system av klaffar som än i dag används på träblåsinstrument som klarinett, oboe, fagott och flöjt. I slutet av 1800-talet konstruerade belgaren Adolphe Sax saxofonen som inte använts så mycket i klassisk musik, men desto mer i jazzmusiken.
Schubert
Franz Schubert (1797-1828) var påverkad av Beethoven. Det gäller särskilt de tidiga symfonierna. Men han var även den första stora romantikern. Det märks tydligt i hans senare musik och i pianomusiken och stråkkvartetterna. Hans främsta verk är kanske de bortåt 600 sångerna med text av författare som Goethe, Schiller och Heine.
Vi ska här också nämna två tidiga romantiker som mest komponerade opera. Tysken Carl Maria von Weber (1786-1826) är mest känd för sin Friskytten. Italienaren Gioacchino Rossini (1792-1868) skrev i den lite lättare italienska stilen. Många av hans operor spelas än, till exempel Barberaren i Sevilla, Wilhelm Tell och Den tjuvaktiga skatan.
Mendelssohn, Schumann och Chopin
Den tyske kompositören Felix Mendelssohn (1809-1847) kallades lite orättvist för salongsromantiker av de yngre 1800-talskompositörerna. Han tonspråk var svalare och mer naturlyriskt än deras. Typiska verktitlar är den italienska och den skotska symfonien och konsertovertyren Hebriderna. Han spelade även en viktig roll i återupptäckten av Bach.
Tysken Robert Schumanns (1810-1856) musik var mer känslosam än Mendelssohns. Han komponerade viktiga verk för piano, bland annat en pianokonsert och många solostycken. Hans sånger leder utvecklingen ännu ett steg framåt efter Schubert, med en ökad tonvikt på pianoackompanjemanget. Det kan höras i sångsamlingen "Dichterliebe".
Frédéric Chopin (1810-1849) föddes i Polen, men bodde under sitt yrkesverksamma liv i Paris. Han komponerade nästan bara för piano, bland annat två pianokonserter och en mängd småstycken; etyder, valser, mazurkor och nocturner. Många kompositörer efter honom har påverkats av hans musik, särskilt rytmiskt och harmoniskt.
Programmusik
Den nya konstnärsrollen under 1800-talet ledde till ökade kontakter mellan de olika konstarterna. Författare, målare och musiker umgicks och påverkade varandra. Utvecklingen av den lyriska sången är ett exempel på detta. Andra kompositörer ville dikta med musik. De skrev texter (program) som skulle läsas separat och som skulle förklara vad de menade med musiken. Motsatsen till programmusik brukar kallas absolut musik.
Fransmannen Hector Berlioz (1803-1869) beundrade Schumann och fick uppmuntran av honom. Han skrev utförliga program till flera av sina verk, men när de spelas i dag läses sällan den texten. Verken fungerar, utan texten, som fristående (absolut) musik. Berlioz byggde ut symfoniorkestern och skrev musik för hundratals musiker och sångare. Han mest kända verk är Symphonie Fantastique.
Ungraren Frans Liszt (1811-1886) var sin tids främsta pianovirtuos, innan han gick över till att komponera. Han var inspirerad av Chopin och av Berlioz programmusik, men även av den ungerska folkmusiken. Han komponerade både pianomusik och många storstilade orkesterstycken som han i programmatisk anda kallade symfoniska dikter.
Wagner och Brahms
Med den tyske kompositören Richard Wagner (1813-1883) nådde den romantiska musiken en höjdpunkt, men också en återvändsgränd. Han tog över Berlioz utvidgade orkester och Liszts känslosamhet. Han färgades också av ett tidstypiskt tankegods med genikult, övermänniskoideal och antisemitism. Det programmatiska drev han så långt att han bara skrev opera. Bland hans verk finns Den flygande holländaren, Tristan och Isolde och den gigantiska operacykeln Nibelungens ring.
Wagners landsman Johannes Brahms (1833-1897) förespråkade den absoluta musiken. Hans inspirationskällor var snarare Beethoven och Schumann. Han komponerade formfulländat i alla genrer (utom opera), kammarmusik, körverk och orkestermusik. Striden stod het mellan förespråkarna för Brahms och Wagner, men den romantiska musiken hade nått sin topp.
Två österrikiska tonsättare får sätta punkt för den romantiska epoken. Anton Bruckner (1824-1896) skrev bland annat nio väldiga symfonier. Även Gustav Mahler (1860-1911) skrev i det stora formatet, men i hans musik finns bland det storvulna vissa element som pekar fram mot ett nytt tonspråk.
Språk- och faktagranskning
Jobbar du med en redovisning eller en avhandling? Då kanske du behöver hjälp med språk- och faktagranskning. På FriText avdelning för svenska finns det en länk till vår skrivkurs.
Svenska
Tillbaka till första sidan i FriText
1900-talet med Debussy, Stravinskij, Bartok, Webern och Stockhausen.