Svenska skrivregler




Stavning




Svårstavade ord

Den senaste upplagan av Svenska Akademiens ordlista ska finnas tillgänglig på varje skola. Ingen kan stava till alla ord. Är du osäker ska du slå upp ordet. I mångas ögon är en felstavad text en slarvig text. Vi som skriver på dator ska inte glömma att använda ordbehandlarens stavningsfunktion. Här följer en lista på några svårstavade ord:

dubblett noggrann
godkänns noggrant
godkänt omdöme
omständlig hittills
original kassett
parallell kommitté
professionell mellanskillnad
successiv ytterligare







Dekorativ stavning

Använd svenska stavningsformer när det finns sådana:

Skriv inte Skriv
quartz kvarts
discotèque diskotek
microvågsugn mikrovågsugn
refuge refug
restaurant restaurang
Louis XIV Ludvig XIV
Roma Rom







Talspråksstavning

Att skriva dom i stället för de/dem är på väg att bli mer och mer accepterat. Fast ännu är det många som störs av det. Mej i stället för mig och sej i stället för sig är definitivt stötande. Om du vill skriva vårdat så undviker du följande talspråksstavningar:

Skriv inte Skriv
mej, sej, dej mig, sig, dig
dom de/dem
våran, vårat vår vårt
nån, nåt, nåra någon, något, några
sån, sånt, såna sådan, sådant, sådana







Förenklad stavning

Det är tillåtet i modern svenska att använda förenklad stavning i följande fall:

skall/ska
bliva/bli
taga/ta
giva/ge
finnes/finns
användes/används











Diverse







De eller dem?

Eftersom både de och dem uttalas som dom i talspråk kan det i bland vara svårt att veta vilket man ska skriva. Ett bra knep är att bygga om meningen i huvudet och byta ut de/dem mot hon/henne eller jag/mig. Då brukar språkörat leda en rätt:

Åt dom gav hon en påse äpplen.

Om du är osäker på de eller dem i denna mening så prova enligt ovan.

Åt hon/henne gav hon en påse äpplen.
Åt jag/mig gav hon en påse äpplen.

Allra tydligast blir det i den sista meningen. "Åt jag gav hon en påse äpplen" är ju definitivt fel. Det ska alltså vara mig. Är det mig i den tredje meningen så är det henne i den andra och dem i den första.







Före eller Innan?

Här handlar det om vacklande språkbruk. Det som ansågs fel förut är inte längre lika fel. Dessutom finns det regionala skillnader. Problemet är att för många är just skillnaden mellan före och innan en språklig käpphäst. Man kan hamna på minus helt i onödan. Därför kan det löna sig att skriva rätt, för det är ju aldrig fel.

Innan är en konjunktion, den kommer före en hel mening. Före är en preposition, den kommer före ett substantiv eller ett pronomen:

Före lunch, men innan jag äter lunch.
Före klockan fem, men innan jag går hem.
Före chefens lysande föredrag, men innan chefen höll sitt lysande föredrag.







Han eller hon?

Det kan vara ett problem när man skriver en text som gäller både män och kvinnor att hitta ett lämpligt pronomen. Så här till exempel:

Varje anställd ska få den support han eller hon behöver.

Om det är en lång text där man måste använda uttrycket "han eller hon" många gånger (eller ännu värre han/hon) så blir det trögt att läsa. Då kan man, utan att vara manschauvinistisk, skriva "han eller hon" första gången och sedan genomgående skriva "han".







Ensam eller själv?

Ensam betyder att ingen annan är närvarande. Själv betyder att ingen annan hjälper till. Den som är ensam får göra allting själv. Några exempel:

Farmor sitter ensam. (Ingen besöker henne)
Bebisen sitter själv. (utan stöd eller hjälp)
Jag går ut med soporna ensam. (Ingen följer med mig)
Jag går ut med soporna själv (De andra latmaskarna vill inte)