Hets
I Sverige har vi lagar som förbjuder hets mot folkgrupp. Det tycker jag är bra. Man ska inte hålla på och hetsa mot folkgrupper. Det är faktiskt synd om dem. Fast det är klart, en del är ju tillåtet. Man måste ju kunna prata om jobbiga nollåttor, och dryga skåningar, och korkade göteborgare, eller hur? Och det kan ju knappast vara hets mot folkgrupp att påstå att norrmännen kallar bananer för guleböj.
Men man undrar var gränsen går. Om jag säger att skottar är snåla, möts jag i bästa fall av ett uttråkat överseende skratt. Men skulle jag säga att judar är snåla går det illa. Det vet Hillersberg. Det verkar som att stockholmare, norrmän och skottar är vanligt folk som gott kan tåla lite godmodig hets. Men judar, turkar och somalier är FOLKGRUPPER! Bara den uppdelningen är ju värsta hetsen.
Om vi tittar på några tidiga invandrargrupper, finnar, italienare och ungrare, så är det märkligt nog våra närmaste grannar som råkat värst ut. Enligt klichéerna är ungrarna fäktmästare och italienarna ballongförsäljare, men när vi talar fördomsfullt om finnarna så är det inte om den fåraktiga enfalden som hos norrmännen, utan om grova sexuella överdrifter och en benägenhet att dra kniv.
Ändå kan finländarna inte längre räknas in i kategorin Folkgrupper. Detta beror naturligtvis på att det efter dem kommit invandrare som den svenska främlingsfientligheten ansett sig ha större skäl att frukta, latinamerikaner, kurder och restjugoslaver. Det är alltså tämligen riskfritt att låta en typisk finne utbrista: "Vitto, inte skära bara rispa".
En nationalitet som har en märklig ställning i den svenska folkmunnen är tyskarna. Det är inte ovanligt med repliker som: "Jag är inte fördomsfull, men tyskar ...". "Ja, tyskar, de är som de är ...", underförstått gapiga och överlägsna. Så kan det låta även bland invandrarvänliga humanister. Det är som om tyskarna fortfarande är lovligt byte av samma skäl som gör att judarna är fridlysta.
Kineser är också intressanta. De är absolut en Folkgrupp, men det hetsas inte nämnvärt mot dem. Det kan till en del bero på deras eget nationella högmod som överträffar det svenska med bred marginal. De betraktar Folkgrupper, det vill säga alla som bor utanför Mittens Rike, med överseende och medlidande snarare än med förakt. Denna chauvinism från ett land som varit en stormakt i två tusen år är kanske trots allt rimligare än masens, han som ville ha en jordglob med bara Dalarna på.
Fast, hur är det? Får man hetsa mot andra grupper? Sexuella minoriteter är skyddade, men hur är det med, säg yrkesgrupper? Om jag påstår att någon svär som en borstbindare, hetsar jag då mot en grupp som till råga på allt rymmer ett oproportionerligt antal synskadade? Nej knappast.
Men tänk på förpackningsingenjörer. Det är en yrkesgrupp som många misstror sedan barndomen då de genomskådade varför Coca Cola-flaskan har så tjockt glas. Ta Uncle Ben till exempel, och då talar jag inte om den äldre "proud to be black" afroamerikanen, utan om den multinationelle matmånglaren. Det är praktiskt taget omöjligt att mäta upp ett kok ris ur hans förpackningar utan att spilla tio risgryn på golvet.
Man behöver inte vara särskilt paranoid för att misstänka att den som konstruerat denna förpackning är en cynisk skurk. Men frågan är om ett sådant påstående är grupphets eller ett politiskt motiverat uttalande om det kapitalistiska samhällets resursslöseri. Hetsen uppstår kanske när man förenklar frågan till ett påstående: Alla förpackningsingenjörer är cyniska skurkar.
Att vara rasist är just att ge efter för förenklingens frestelse. Tänk att någon gång ibland få vara så där kategorisk. Jag menar, man hör ju aldrig en uttalad rasist säga: "Jag känner en balanserad oro inför somliga av våra bosnier". Det är som att kissa i sängen. För de flesta är det strängt och absolut förbjudet. Men somliga gör det ändå, och jag kan tänka mig att det för stunden kan kännas ganska skönt.
Tillbaka till Blyertspennan Vänner
Tillbaka till FriText