Abstrusa klubben
Det finns ett uttryck som jag som skribent alltid har retat mig på och det är "En bild säger mer än tusen ord". Den här artikeln kommer att dimpa ned på cirka 700 ord. Den kan alltså med bred marginal ersättas med en enda bild. Hur inspirerande känns det, tror ni? Låt mig därför ge ett exempel på det motsatta förhållandet; där ett ord säger mer än tusen bilder.
Moderna musikvideor har fått ett allt mer spasmodiskt bildspråk. Flera bildväxlingar per sekund är inte ovanligt. Regissören försöker tala direkt till tittarens subliminala skikt och struntar blankt i eventuella latenta epileptiska anlag. Men även en sådan bilderuption kan en ung blaserad tittare sammanfatta med ett: "Och?" som faktiskt säger mer än allt. Vilket skulle bevisas.
Nu är det inte bara Mtv och Ztv som fastnat i det här bildspråket. För några månader sedan såg jag Cirkusprinsessan i Svt, men tvingades att stänga av på grund av de ständiga klippen och övertoningarna. Att låta en så klåfingrig och egotrippad bildproducent breda ut sig på det här sättet är att visa ringa respekt för cirkusartisterna. Skärpning bröderna Bronett!
Min vän folkhögskoleläraren tycker sig skönja en ny medeltid när det gäller bildens roll i samhället. Då, för sjuhundra år sedan, när läskunnigheten i stort sett var obefintlig, betydde de naiva kyrkmålningarna ofta mer än de svårbegripliga predikningarna. Kyrkobesökarna satt och tittade och tolkade, och efteråt diskuterade de sannolikt sina intryck, på bönders vis, snarare än på latin.
Nu kommer de första reklam-TV-generationerna ur tonåren, med en ökad förmåga till bildtolkning, men också med ökade svårigheter att ta till sig skrivet och talat språk. Om nu en bild verkligen säger mer än tusen ord, har de då tjänat på affären? Ja, det är ju just det som är frågan.
Det är inte bara det att många yngre läser bilder bättre. Deras talspråk är även mer multimedialt. Ta bara den föraktade, men mycket finurliga bildmarkören "ba". Om någon säger "Å hon ba", så betyder det egentligen "Och då, förstår du, sade och gjorde hon något, som jag nu ska visa i en pantomimisk bild med ljudillustrationer".
Det är lätt, och kanske lättköpt, att ironisera och ondgöra sig över en sådan torftighet, men då löper man risken att jämföra äpplen och päron. Rikedomen eller torftigheten i denna kommunikation ligger inte i det verbala, utan i bildmässigheten och skådespelartalangen. Det finns naturligtvis unga berättare som med ett minimum av ord kan förmedla djupa allmänmänskliga sanningar värdiga en Strindberg eller en Norén.
Jag satt härom kvällen och läste Lars Forssells lilla bok om Chaplin och stötte på ett ord som jag aldrig sett förr. Så här stod det:
"Han (Chaplin) har gjort skurrilt groteska volter i de flesta av västerlandets heliga och allmänneliga kyrkor: ---"
Vad sägs om "skurrilt"? Tror ni att man på ett osökt sätt kan få tillfälle att smyga in det i sitt dagliga tal? Men vad betyder det? Jodå, SAOL kan man lita på:
"Skurril; grovt gycklande, plump, vulgär"
Du som läser detta är kanske välbekant med ordet skurril. Mig piggar det alltid upp att hitta ord jag inte sett förr. Jag har en barnslig förtjusning i ord som "lapidarisk" (ordknapp), "antediluviansk" (ytterligt föråldrad) och "abstrus" (dunkel, svårförståelig). Jämför Peter Englunds anglicism "transmogrifiera" som inte ens står i SAOL, men som väl nu, när han blivit akademiledamot, kommer in i nästa upplaga.
Jag hörde ett inslag på Rapport om att var fjärde läsare inte förstår texten i tidningarna. Forskningsrapporten sa att Metro var lättare att förstå än t ex Svd. Alltså borde alla tidningar skriva som Metro. Nu vet jag inte om det var forskarnas slutsats eller journalistens vinkling, men det känns som att spänna vagnen för hästen.
Jag känner lust och glädje i ett rikt, mångtydigt, tolkningsbart språk. Det är möjligt att en sådan inställning är antediluviansk. Det bryr jag mig inte om. Jag tycker att jag försöker inta en generös och tillåtande hållning till de lapidariska, men en sak är klar:
Blir det ett förbud mot texter vars ordförråd och abstraktionsnivå överstiger ett visst, av nivelleringsinspektionen, fastslaget gränsvärde, kommer jag att gå med i abstrusa klubben. Då kommer jag att bli hembrännare av illegala berusningstexter. Är det nån som hänger på?
Tillbaka till Blyertspennan Vänner
Tillbaka till FriText